Vår otur med vädret verkar jämna ut sig med vår tur att se hajar. Idag steg vi upp tidigt för att gå och anmäla oss till valhajsutflykten och efter registreringen fick vi se en kortfilm om hur allt går till. Strikta regler sa att man inte fick använda blixt på kameran, max sex personer fick simma bredvid ett stycke valhaj (alltså en båt) och man var tvungen hålla sig på tre meters avstånd. En halvtimme senare fick vi, sex turister och båtpersonalen, åka ut med träbåten för att speja efter valhajar.

De strikta reglerna visade sig vara mer ett skämt då ca 20-30 båtar flockades runt en och samma valhaj. Från håll kunde vi se folk jubla i vattnet med sina snorklar och cyklop.. på båten satt vi nästan helt utan hopp. Efter typ 2 timmar började chauffören gasa och alla båtar gasade åt samma håll. Några sekunder hade man på sig att ta på simfötter + snorkel innan guiden skrek "GO GO GO!!!" och man fick slänga sig från båten. Det var tur att vi kom från rätt håll för strömmarna var rätt starka.. så fort man var nere i vattnet drogs man iväg mot gruppen av hysteriska valhajssimmare. Vi snorklade länge och såg ingenting förrän en guide drog oss i armarna och pekade nedåt. Alltså kunde man inte se något från ytan. Vi dök ner kanske 6 m innan man fick en valhaj mitt i ansiktet.. guuud så häftigt. En bjässe på kanske 10 m med en vikt på 20 ton. Totalt fick vi se fyra stycken i ungefär samma storlek. Jag sa till Pontus innan vi hoppade i att nu får jag inte glömma bort att jag har en snorkel i munnen och inte någon tub på ryggen. Första gången jag simmade ner stannade jag några sekunder vid valhajens rygg, sen tänkte jag "jag måste nog andas lite nu, man får ju inte hålla andan då man dyker" och tog ett andetag. Smart där, hela luftstrupen full i saltvatten. Det var bara att åka upp till ytan igen utan någon snorkel i munnen.. haha man har blivit helt skadad, man klarar knappt av att snorkla efter alla dyk. Pontus skötte kameran och lyckades ändå fixa några bra bilder med tanke på omständigheterna. Sikten var kanske 1-2 m MAX och det var människor överallt. Hade man väl simmat ner var man tvungen kolla upp mot ytan innan man simmade uppåt då det kunde vara fullt med folk. Panik att inte hitta en lucka någonstans!

Vi tycker lite synd om alla 40 koreaner med flytvästar som guppade på ytan, dom kunde ju inte simma ner något? Och man såg verkligen ingenting från ytan.. förutom allt HYSTERISKT folk så var det en häftig upplevelse, man förstår som inte hur stora dom är. Vi lyckades inte ens få med hela på en och samma bild, dom var för stora. Mäktiga djur. Med det här gjort lämnar vi Donsol imorgon 05.00 för ett förhoppningsvis soligare ställe; El Nido, Palawan, Robinson-ön. Det blir våran sista anhalt innan vi beger oss mot Manila för att flyga till Malaysia (den 26e). Nu har vi precis ätit middag så efter en beck-film blir det att nanna kudden. Ciao!