Äntligen, alltså äntligen, ska vi lämna Borneo. Hade det inte varit för alla priser hade vi kunnat hitta på mycket roligt här. Istället går vårat flyg imorgon mot Kuala Lumpur där vi byter till ett annat flyg mot Surabaya i Indonesien. Våran plan är att ta oss till Bali nästan direkt så vi kan ha massa semester :) vi har pratat med några som varit där ganska nyss och dom hade jättedåligt väder. Hoppas det hinner försvinna, vi vill ju testa surfa!

Här har det inte hänt alltför mycket. Vi har skrivit ut flygbiljetter, ätit, inhandlat färdkost inför imorgon och bara tagit det lugnt. Vädret var tyvärr lika mulet som igår så vi har inte kunnat åka till stranden. Vi trivs bra i rummet faktiskt. Örngotten är jättemjuka, acn är perfekt kall och duschen har bra sprutt då det väl kommer varmvatten ur den. Ett minus är att toaletten av någon konstig anledning stinker blomkål.

Mjahaaaa, det har inte hänt så mycket annars. Jag har trasslat in mig totalt i alla utbildningar som finns. Riktigt sugen på att börja plugga men det finns alldeles för mycket att välja emellan. Det får jag lösa då vi kommer hem, vi ska bara leva livet ett tag till :)

Dagens jobbiga: Hotell som har alldeles för billiga handdukar. Detta slutar oftast med att man själv ser ut som en ryamatta efter varje dusch då massa ludd fastnar på kroppen. Känslan som kommer sen är som att man har haft massa damm på händerna innan man smörjer in sig med hudkräm. Usch vad jobbigt.

Hejdå Borneo! Äntligen.

Till vår lycka kunde vi hänga på stranden igår i någon timme innan molnen tog över i vanlig ordning. Efter det begav vi oss hem med två olika lokalbussar. Gårdagens drama blev då biljettkillen kring 14 år slog till gubben som satt bakom oss i huvudet. Med våra analyser har vi kommit fram till att gubben var en tjuv och hade tagit lillpojkens telefon som låg framme vid ratten. Då han vägrade svara då det ringde i någon minut började han istället blöda i huvudet. Rätt åt honom.

På kvällen vankades det utgång men det vi inte visste var att det var Irlands nationaldag (St Patrick's day). Hela pubområdet var utsmyckat i grönt, även personalen. Dom hade liveuppträdanden med dans, sång och massa tävlingar. En clown var där och knöt massa ballongfigurer, läskigaste clownen jag sett hittills. Tänk er en malaysian (vad kallar man folk från Malaysia?) med dålig ansiktsfärg och en skurmopp på huvudet. Personalen hade klassiska minitävlingar som finn-fem-fel så vi vann oss fyra stycken kapsylöppnare! Dykaren dök också upp, han som vägrade lämna oss i gallerian tidigare. Han verkade känna sig välkommen då han stoppade ner sina egna öl i Pontus öl-hink medan han åt upp mina chips.. han tyckte även att jag som ut som Avril Lavigne.

Vi var inte ute alltför länge så vi sprang hemåt då dykaren stod i baren. Eftersom det är söndag idag så inleds morgonen som vanligt med söndagsmarknad. Vi missade den förra veckan så imorse tänkte vi vara duktiga och stiga upp i tid. Det gick tungt men vi kom oss ut. Vad ska man säga, det finns ingenting man inte kan köpa på söndagsmarknaden. Allt från dyra kaffebönor till pippifåglar och änder. Nu sitter vi lite halvrisiga på rummet och småäter på röda vindruvor. Den här gången köpte vi inte 700 gram så jag slipper få ont i magen. Vi ska nog ta det lugnt resten av dagen, kanske se någon beckfilm.. det måste nog vara Sveriges bästa filmer!

Hejrå.

En alldeles för salt frozen margarita.




Råtta/mus/hamster?






Åh så hemskt, det fanns hundvalpar överallt. Här en söt "pure rottweiler" (som ändå såg ut att må bra). Endast 1800 ringgit, d.v.s. 4400 svenska kr. Vi ville ta hem alla :(


Pippi-birds.

Hejhopp, nu befinner vi oss i vårat nya rum! Exakt alla rum på det förra hotellet var fullbokade fr.o.m. idag. Inte så troligt va. Vi hittade oss dock ett fint rum i närheten som dessutom var snäppet billigare än det förra. Här stannar vi i fem nätter till innan flyget avgår mot huvudstaden igen.

Imorse checkade vi ut prick 12.00 med ett riktigt nedskräpat rum. Det fick bli tacken då de i princip slängde ut oss! Efter det lämnade vi bara väskorna på det nya rummet och promenerade ut för frukost. Dagens uppdrag var att hitta ett bra kameraband som man kan snöra fast runt handen. Delvis för ficktjuvarna och delvis för att man inte ska tappa den i backen. Då vi står inne i en galleria kommer en inhemsk kille och börjar prata med oss. Vi som börjar bli vana vid försäljare står mest och ser skeptiska ut medan vi svarar fåordigt, men ändå vänligt, på alla nyfikna frågor. Då han snappat upp vad vi letade efter började han följa oss och leta ett ordentligt kameraband.

Vi hittade tyvärr inget band, det närmaste vi kom var löjligt tunna mobilband med olika glitterfigurer på. Inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Killen som hade ena ögat rätt upp mot solen förklarade att han var dykare och att vi kunde höra av oss ifall vi ville dyka. DÄR kom det, man får inte massa hjälp av en inhemsk bara sådär utan att frågan kommer. Med hans företagskort i fickan promenerade vi hem helt slut efter att ha försökt skaka av oss killen hur länge som helst. Jag lyckades även glömma mina solbrillor på en butik men då jag kom tillbaka för att hämta dom hade dom gömt brillorna mellan två datorer. Det hade ju aldrig hänt i Vietnam direkt!

Till mellanmål smällde jag i mig tre apelsiner samtidigt som vi lyssnade på Rix FM. Det kändes läskigt längesen man stod i bageriet på ica och hörde dagens "hissa och dissa". Det konstiga är bara att det spelas nästan exakt samma låtar som innan vi for, men det är ju typiskt rix. Nu har vi även fått i oss middag i magen och kvällens planer var egentligen att ta någon serverings (en öl på uteservering för er som inte kommer ihåg våra slang) här i närheten innan vi bestämde oss för att ta det imorgon. Den skelögda dykaren skulle ut ikväll och då kommer han väl minst vilja sova med oss.

Det är så trist att ha lite och halvdåliga bilder att lägga ut men vi lämnar kameran på rummet oftast. Vi har trots allt promenerat på dessa gator ett tag. Jag har även ont i min höft för er som ville veta. Inte så konstigt i och för sig då vi växlar mellan träplanks-sängar och sängar mjukare än bomull. Inte kan jag väl behöva en ny höftkula redan? Nu ska jag fortsätta skråla till The Cranberries låt "Zombie" som av någon konstig anledning har förföljt oss sedan första kvällarna i Phuket. Det slår aldrig fel! Stackars Pontus. Är vädret fint imorgon så ska vi hänga på playan och försöka få lite färg. Vi är alldeles för bleka för att ha varit borta i flera månader. Hejdå på er! Zooombie, zombie, zombe-eh e-eh e-eh e-eh å-åh å-åh...

Tjenis. Efter en ordentlig sovmorgon promenerade vi till Kota Kinabalus busstation. Nummer 16 skulle tydligen vara våran buss, så när vi hittat igen siffran 16 bland ca 60 bussar satte vi oss där och såg glada ut. Det finns inte överdrivet med information för turister på platser som busstationer. Därför hade vi med oss en karta med stranden på. Att visa kartan, peka med fingret och samtidigt ge ett frågande ansiktsuttryck brukar vara den enklaste vägen att få ett ja eller nej. Ärligt sådant alltså, annars brukar folk från Malaysia bara gissa och se glada ut.

Efter bussresan gick vi en kort promenad innan vi hittade stranden. Den var väl fin åsådär, finkornig sand, inga försäljare och lite halvgrumligt och brun/grönt vatten. Ungefär som i Thailand kan man säga om man bortser från försäljarna och alla solgalna svenskar. Det här är nog den varmaste solen vi har upplevt hittills. Mina solglasögon höll bokstavligen på att rinna av från mitt ansikte då vi precis hade kommit fram. T.o.m. vattnet kändes rekordvarmt. Sanden kunde man inte gå på utan något under fötterna. Jag ljuger inte om jag säger att vattnet knappt kändes svalkande då man sprang ner för att bada. Annars så var det OERHÖRT underbart att få ha en stranddag, det var ett tag sedan. Vi hittade en hyfsat billig lunch som bestod av friterad kyckling och potatismos/pommes.

Middagen har jag planerat ända sedan jag slog upp ögonen imorse. Fettuccine carbonara som igår! Som ett litet barn satt jag och log på restaurangen tills tallrikarna serverades på bordet. Vad tror ni? Det smakade som om en muterad häst hade tillagat skräpet. Såsen, som igår var ordentligt krämig och smakrik, låg nu under all pasta och simmade utan som helst smak. Såsen verkade bestå av enbart grädde och lite margarin så det var en riktig besvikelse. Servitören som var så stolt över att kunna säga "hur mår do?" fick allt dra ned sina mungipor som tycktes ha fastnat vid ögonbrynen då jag slängde iväg mina klagomål. Som tröst köpte vi kitkat på extrapris i butiken över vägen.

Dagens summering blir alltså att vi stannar i rummet en vecka till ifall priset blir en aning nedprutat. Bor vi nära stranden finns det ingenting att göra ifall vädret sviker. Carbonaran lär vi inte äta igen för servitören påstod att det var samma kock som igår. Hade det inte varit det hade jag frågat då gårdagens kock hade nästa jobbdag. Detta är heller inte bra då Pontus funnit ÄNNU en till anledning att äta på pizza hut. Åh herre. Det blir en tidig kväll ikväll, man blir helt slut att vara på semester ;) Hej på er!

Det är tisdag idag. Denna tisdag skulle vi vara duktiga och gå till en turistinformation vilket vi också gjorde. Imorgon ska vi promenera till busstationen och sedan ta lokalbussen till en strand en bit bort. Enligt snubben på turistbyrån var det en fin strand men vi vill åka dit imorgon och kolla läget först innan vi tar med oss all packning. Mitt vad det är finns det inga gästhus utan bara femstjärniga hotell med egen golfbana där såna som vi knappt får säga hej.

För att fira våran eventuellt nya destination gick vi till närmaste butik och letade efter något gott. Det fick bli gröna och kärnfria vindruvor. Till min lycka upptäckte vi även att dom var rätt sura och jag vill ju ha min frukt lite sur. Pontus somnade nästan direkt vi kom hem (tungt att strosa i turistinformationer) medan jag slog på massa avsnitt av Pip-Larssons.. haha det är en jättegammal serie med Jakob Eklund (egentligen för barn) men det är kul att se på i alla fall. Något jag inte tänkte på var att jag glufsade i mig alla goda vindruvor så det bara fanns hela elva stycken kvar till nyvakne Pontus.

Kommer ihåg hur mamma sa då vi var små "Ät inte för många vindruvor så du får ont i magen!". Jag verkar ännu inte ha tagit in den varningen för min mage var helt kaputt hahah.. men jag får skylla mig själv. Nästan 700 gram vindruvor i magen på en timme var väl en lite väl stor överraskning. Då jag mådde bättre gick vi ut för middag, jag vägrade den här gången pizza hut så vi gick till restaurangen vi ätit på en gång. Båda valde en fettuccine carbonara som är det godaste vi ätit på hela resan. Det smakade dock inte som en carbonara utan mer som en höstig gryta mamma brukar göra. Mycket smak av paprika men det var bara gott! Båda slickade tallrikarna rena innan vi gick ut därifrån helnöjda.

Hoppas verkligen det finns prisvärda boenden vid stranden vi ska se imorgon. Vi börjar bli nådigt rastlösa i den här staden, även om det finns mycket att göra. Något vi trivs med är att det städas här varje dag. Det finns heller inga myror. Vill vi kasta godispapper över hela golvet kan vi göra det, det kommer inga myror och skräpet är borta dagen efter. Vardagslyx. Ikväll ska jag ta en långdusch som tidigare kvällar. Sist vi hade sån här sprutt i munstycket var nog i våran egen lägenhet. Vi har blivit bortskämda här. Önska oss lycka till imorgon! Adjöss.

Vi bor kvar i samma rum. Samma stad och samma kvarter. Varför är allting så äckligt dyrt? Vill vi bo på någon ö är det antingen skitdyrt eller så är den ett naturreservat vilket innebär att vi inte kan övernatta där. Dagsutflykterna är ju dyrare än flygbiljetterna i Filippinerna. Med huvudena fulla i frågetecken traskar vi runt på samma gator, men det är lite kul ändå :) Igår gick vi runt i några stora köpcenter och dregglade över sådant vi inte kan eller får köpa. På kvällen hade vi laddat inför söndagsmarknaden som alla pratade om. Som vi fattade det så var det en nattmarknad så kring kl 20 bad vi om en beskrivning i receptionen. Såklart var marknaden på morgonen så vi hade missat den.

Idag regnar det så vi har vi suttit i flera timmar och knåpat ihop ett CV och personligt brev till Pontus, det blev jättebra! Ännu mer panik då vi måste börja tänka på jobb igen.. ikväll eller imorgon ska vi leta upp en turistinformation och bestämma nästa destination. Vi har nio dagar kvar på Borneo som vi vill spendera någon annanstans, helst vid en fin strand. Den 21a går som sagt flyget från Kota Kinabalu till Kuala Lumpur. Samma dag går vårat flyg till Surabaya i Indonesien där vi ska ta oss till Bali. Vi längtar dit.

Igårkväll såg vi en Wallander på datorn. Inte en svensk, "The man who smiled" hette den. Det vi inte förstår är varför det blandas svenska och engelska. Alla skådespelare pratar engelska men allting utspelar sig såklart i Ystad och alla har namnen som i de svenska filmerna. I filmen visades ett vykort, på vykortet stod det på svenska "ni kommer alla dö" blablabla och den engelska Kurt läser från vykortet upp på engelska vad det står. Det känns ju helt fel. Ajja, här har ni några blandade bilder! Hörs :)

Ingen av oss hade fattat att detta var en flodtur med massa andra men det var bara grabba en flytväst och tränga sig till den bästa platsen. En timme skulle vi guppa runt och kolla efter näsaporna som endast finns här på Borneo i hela världen. Nästan direkt fick vi se en apa men det visade sig vara en longtail-apa, likt snattaraporna. Några minuter senare fick vi se en hel näsapsfamilj. Alla var såklart uppe i träden och långt in i djungeln så zoomen fick arbeta sig svettig.

Haha det är nog det fulaste djuret jag har sett, vilka stackare. De är kända för sina stora ölmagar och den långa näsan som kan bli upp till 17 cm. Totalt kanske vi såg 20 st varav en kom på ganska nära håll. Såklart var vi inte de enda båtarna som ville ha en bra bild så den klättrade iväg ganska snabbt. Hela turen hade vi en japan bakom oss, naturligtvis med flytvästen stryphårt fastspänd. Han satt hela tiden och stönade sina olika jubelrop så fort det var något häftigt. Såg han ett löv på ett träd blev det typ "ÅÅÅÅHÅ!!!". Irriterande.

Efter ett middagsstopp for vi ut med båten igen då det var kolsvart ute. Båtchauffören lyste med en ficklampa mot trädtopparna och släckte tills det kom fram massa lysande och blinkande eldflugor. Det var häftigt, allt var glittrigt. Vissa flög t.o.m. nära båten så Pontus kunde fånga en med händerna. Med apor fullt i huvudena ska vi somna snart. Pontus sprang och köpte kvällsfika på pizza hut för ett tag sen.. det måste ha hänt något under resan då han ständigt måste ha pizza. Godnatt!

Ännu en till morgon med nudelstart. Med magarna fyllda med nystan gick vi upp till rummet för att bestämma kommande dagars aktiviteter. Det är så sjukt störande att allt är så dyrt här. Att bara använda sina egna ben uppför ett berg kostar ju mer än en peace&love-biljett.. Borneos populäraste grej har såklart blivit att vandra uppför detta berg, tvåa kommer orangutangerna. Det finns speciella rehabiliteringscenter här som tar hand om skadade orangutanger som man kan besöka. Naturligtvis kostar det guldtackor det också så vi riktar in oss på en annan apa. Näsapan. Haha gud vilken ful apa, den ser ut som en utomjording. Det kostar ändå några hundralappar men något måste vi ju se då vi är här. Näsapsutflykten tar vi nog imorgon ifall vädret är bra. Av någon anledning kommer det regnskurar varje dag, det är ju inte likt våran resa.. eeh.

Pontus fick en idé då vi åt lunch på Burger King idag (jag vet, vilken hiskeligt stor omväxling från donken haha) och sa "kan du inte klippa dig idag?". Sagt och gjort, han tog motvilligt med mig till den billigare gallerian efter jag hade borstat igenom håret. Måste alltid göra det då jag är världens mest hårömma person. Vi kollade in i några stycken innan jag beslöt mig för en rödhårig tjej med sidecut. Hon såg ju rätt pålitlig ut tänkte jag. Även fast jag sa att hon bara fick ta några cm så föreslog hon med sina torra fingrar en dm. Okej, det var ändå så slitet så jag gick med på det. Tre minuter senare var hon klar och håret kändes kortare än någonsin. Exakt som Lotta på bråkmakargatan. Mamma och pappa som tänkte döpa mig till Tobias ifall jag blev en pojke fick äntligen sin Tobias idag. Jag känner mig som en pojke..

Som om det inte var nog då! Då mitt hår har fått vara i en knut av ren protest tog jag ut den då vi skulle ut och äta middag. Jag tittade en extra gång i spegeln innan jag insåg att högra sidan är mycket längre. Pontus fick granska det och t.o.m. han höll med. Han skulle direkt till frisörskan igen och klaga (haha otippat va) men jag tyckte det var för skämmigt. Ska fråga receptionisten imorgon om det finns en kökssax jag kan låna för att trimma till det själv. Såhär kan jag inte se ut. Visste att jag inte skulle klippa mig, inte undra på att jag har frisörskräck! Jag kommer nog bli en sån här läskig kråktant med tovigt hår ned till fötterna när jag blir gammal.

Nu ska vi dricka våran läsk som smakar kolsyrad äppeldryck till det nedladdade gladiatorerna-avsnittet. Håll tummarna att vi får se fula apor imorgon! Även att maten är ätbar vilket den inte så ofta brukar vara på anordnade turer. Hejdå från era pojkar, Ponne och Tobbe.

Internationella kvinnodagen idag! Stort grattis till mig själv och alla andra kvinnor då. Även om jag tycker kvinna låter lite väl vuxet för mig haha. Mamma gav oss en liten slant på kontot för ett tag sen som vi skulle spendera på en god middag. Idag blev den middagen! Pontus valde, tro det eller ej, en fettig pizza och jag tog en carbonara med fettuccine. Den pastan alltså.. åh herre! Det kändes som att dom hade tillverkat den precis innan vi kom dit. Så god, den bästa carbonaran någonsin. Måste ha varit för att vi var på en italiensk restaurang ;) Efterrätten orkade vi inte där så vi köpte en dricka var på ett supermarket. Jag köpte även en choklad med frukt och nötter i men den vill jag knappt sätta tänderna i. Det var längesen vi var såhär spymätta. Båda ligger i sängen och kvider över att magen känns överfull ända upp till övre magmunnen.

Pontus somnade tidigt igårkväll medan jag pratade med Ida på skype, det var kul att få se en av jäntorna där hemma :) Då jag äntligen hade somnat vaknar jag någon timme senare av att någon öppnar våran dörr. Som tur är stängs den lika fort igen så vi gissar att någon bara gick fel. På morgonen åt vi en kopp med nudlar innan vi promenerade runt området. Mycket marknader med massa torkad fisk, frukt och pärlarmband. På tal om torkad fisk så luktar det illa överallt. Tänk er avloppen i Bangkok fast tio gånger värre. Pontus andas i sådana lägen enbart med munnen för att slippa lukten men jag får för mig att man får in själva stanken med alla baciller in i kroppen. Det går ju inte för sig, därför måste jag andas med näsan där jag litar på flimmerhåren.

Det lutar åt att vi skippar bergsbestigningen här i Kota Kinabalu trots allt. Det hade varit hur häftigt som helst men det kostar ca 2000 svenska riksdaler (plus eventuella vinterkläder som måste inhandlas) vilket inte riktigt passar våran budget. Skit också. Kanske vi kollar in orangutangerna som finns härikring :) Inga direkta planer men det är skönt att "ligga lite löst" också.

Fick se denna video krylla över hela nyhetsflödet på facebook idag. Jag tycker alla kan ägna 30 minuter åt att kolla igenom detta. Så hemskt. Och här satt jag nyss och klagade över min äckliga fanta. Fy för mig.

Nu är vi äntligen här, östra delen av Malaysia. Vi steg upp ganska tidigt för att ta oss till flygplatsen med både tåg och buss. Resan och även flyget gick strålande och bussen ifrån flygplatsen var hysteriskt billig. När vi kom till busstationen i Kota Kinabalu hade vi fortfarande inte bestämt oss vart vi ville åka så vi satte oss ner med våran bok. En snäll gubbe berättade om lite ställen men det gjorde oss bara mer kluvna. Bara därför tog vi ännu en skitbillig buss till "city" där vi hittade ett jättefräscht rum! Aningen dyrt men vi hade verkligen inte orken att leta mera.

Imorgon ska vi ägna oss åt ännu mer läsning om geografi och turistpopulära aktiviteter. Något vi är lite sugna på är trekking uppför ett berg.. inte vilket berg som helst. Sydostasiens högsta, det sägs att det är som två stycken Kebnekaise på varann. Vi får se hur vi gör med det då jag knappt bestigit något högre än storkullen på Fagernäs dagis. Jag kommer ju dö i såna fall. Ifall vi inte plågar oss själva uppför ett berg kanske vi åker till någon fin ö. Det finns en ö som heter Sipadan utanför Semporna. På Sipadan finns det dykning som klassas till det femte bästa i världen vilket gör oss grymt sugna, dock så är resan dit lång och mycket dyr. Man läser på internet hur det tillkommer massa avgifter, vilket vi är vana vid, men det är inte kul att åka över halva jordklotet för att sedan ett par dagar senare åka tillbaka igen. Finns även massa apor härikring som är värda ett besök, ja ni hör.. kluvna är ordet.

Min prickfamilj verkar ha slutat föröka sig (tack och lov) och ponne är fortfarande frisk. Ta i trä! Nu ligger vi under acn och jag tror Pontus redan har somnat. Eller redan och redan, den är lite över 21.30 här borta. Man blir helt slut av att flänga runt som vi gör.. speciellt då det regnar. Imorgon hoppas vi på lite finväder så vi kanske kan hitta oss en strand här i närheten. Här är dagens Sverigematsug: öl för ponne, vilken skräll haha, och fläskfilé, bakpotatis, massa gurka, tzatziki och citronpeppar (allt på en och samma gaffel) med alkoholfri päroncider och grekiskt bröd till. Mmmh. Vi har även kommit på att vi saknar Thailands mat. När man väl är där kanske man inte tänker på det men nu när vi är i andra länder inser vi hur bra maten verkligen var där. Det händer alltför ofta att man får nitlotter då man beställer mat här. Tur att vi ska tillbaka till Bangkok någon gång efter Indonesien :)

Haha måste även tillägga att jag trodde det var söndag idag tills ponne sa att folk var på jobbet hemma. Min värld är helt upp och ner. Tack för oss!

Framme i Kuala Lumpur igen. Vi helgillart! Direkt vi hoppade av bussen kände vi igen oss och kunde ta high tech-tågen till stadsdelen vi bodde på sist, Golden Triangle. Bussresan ja.. bussarna fortsätter att överraska oss. Att vänta 12 timmar i världens minsta men mysiga stad gick förvånadsvärt bra och det kändes ännu bättre då vi steg in i bussen. Som senast ser sätena ut som biofåtöljer. Nu ännu flashigare med även en spak till benstöd och en maskin som regelbundet sprutade ut en fräsch citrondoft. Minuset är samma som alltid; nämligen kylan. Så vansinnigt kallt de har, det räcker inte med täcke och byxor/kofta. Pontus sov som ett barn hela natten medan jag låg vaken hela bussresan på nästan nio timmar. Lite orolig över mina vänner som åker snålskjuts genom städerna..

Just precis, vilka vänner? Som ni kommer ihåg la jag ut en bild på mina myggbett. Det jag trodde var myggbett. Utslagen blir bara fler och värre, speciellt då man kliar. Jag har aldrig varit med om något mer påfrestande.. det kliar nåt så fruktansvärt. Att dessutom bli förbjuden att klia är det värsta. Jag har suttit med min lilla tub hydrokortisonsalva och varvat med oljan "white rose" Pontus köpte i Filippinerna mot mina myggbett. Skönt med lite svalkande. Nu när vi har internet på vårat nya rum har jag googlat en del. Texter om vägglöss/fågelloppor/parasiter har gjort mig skräckslagen. Djur som kryper in under huden och lägger ägg och suger i sig mitt blod?! Snälla någon.. rädda mig nu. Pontus tar jag lite avstånd från så inte han också får dödssmittan. Jag känner mig SÅ äcklig.

På tal om ingenting så satt jag och funderade på ica igår. Rätt ofta när man sitter i kassan kommer det utländska män och kvinnor som ska ta ut pengar från deras migrationskort. Lika ofta har man sett ansiktena veckan innan och varje gång får man förklara hur allt går till. Deras bristfälliga engelska och rädsla för att prova bankomaten gör en lätt irriterad och stressad över att kön växer. Många gånger har man undrat ifall kvinnan framför en med slöja är totalt iq-befriad. Många blir t.o.m. irriterade så fort någon "sån" ställer sig i kön. Här borta kryllar det av såna människor men nu är det vi som är utbölingarna som inte förstår någonting. Man kommer ständigt till nya saker och det är alltid en liten tankenöt att försöka lista ut hur allting går till. Att bara göra en simpel sak som åka med båt kan vara hur svårt som helst. Hade vi inte varit två huvuden hade jag säkert betett mig likadant som kvinnan framför kassan med slöja. Skillnaden här är att de inte blir irriterade alls. Vilken tankeställare alltså!

Ikväll har vi rådfrågat på apotek utan vidare lycka. Vi ser om jag ser mindre angripen ut om någon dag då vi har bytt boende från ön. Annars har vi kollat in Petronas Twin Towers, det gjorde vi i och för sig sist vi var här också men nu var det mörkt ute. Häftigt var det! Nu ska vi äta lite nudlar till kvällsfika. Sängen är säkrad då vi tidigt kollade efter lopp-bajs (blodet de suger) wäääääh.. ingen får lägga ägg i min hud heller. Förlåt om någon satt och åt just nu. Vi kan då glatt meddela att detta är Pontus första feberfria dag på mycket länge! Nu måste det bara hålla i sig. Imorgon tar vi planet mot Borneo så godnatt på er. Må ni slippa feber och äckliga typ loppor!

Igårkväll la vi oss relativt tidigt eftersom vi tänkte ta den tidigaste båten från ön mot fastlandet. Med ovetandet ifall det fanns biljetter till huvudstaden ville vi vara i god tid. Det hade regnat hela natten men lyckligtvis inte då vi vaknade! Vi promenerade till piren och väntade på båten. Precis då vi ska kliva på öppnar sig himlen.. rutinerade som vi är tar ponne fram flightbagen (i hopp om lite mer skydd på väskan), jag sätter i handbagaget med elektronik i våran vattentäta dykväska och båda hinner rycka fram en lättillgänglig jacka. Innan vi for på våran resa fick vi en "resehandduk" av Karin som tar lite plats och som torkar övernaturligt snabbt. Aldrig har den varit så användbar som nu. Skönt att kunna torka av den dyngblöta dynan. Detta visade sig dock vara onödigt då allt regn blåste in i båten och allt blev dyngsurt igen.

Efter ett tag stänger chauffören av båtmotorerna. Alla ser ut som frågetecken men återgår till att gömma sig från regnet då vi börjar köra igen. Efter ytterligare några minuter stängs motorerna av igen. Det visar sig att något är fel och vi blir stillastående.. lyyysande. En båt kör förbi som vi vinkar in. De som hade en buss att passa fick stiga in i den redan överfyllda båten med irriterande och snoffsiga turister som verkade ha någon typ av främligskräck. Med mig och Pontus fanns endast en amerikan och en muslimsk kvinna kvar i den trasiga båten inklusive båtmännen. Kuuul liv, vi trodde vi skulle komma fram nästa vecka då våran fart var ungefär en tredjedels knop. En annan båt vinkas då in och räcker över en dunk med bränsle. Var det helt seriöst soppatorsk vi hade åkt på? Sannerligen.

Vid det här laget brummade vi på i full fart utan regn. Jackorna våra hann torka och vi fick äntligen stiga av. Fortfarande med våra rutiner säger vi inte ett ord till varandra utan tar fram torra byxor/underkläder och byter om på varsin toalett. Vi bokade bussbiljetter till Kuala Lumpur direkt och insåg att vi var tvungen vänta i 12 timmar.. kanske vi skulle ha tagit en sovmorgon istället. Vi åt både frukost och lunch på en restaurang med internet där vi nu även äter middag. Staden vi är i heter Kuala Besut och är en helmysig liten stad, synd att det inte är ett ställe man stannar på. Mellan måltiderna har vi promenerat omkring, Pontus har sovit på en bänk medan jag har lyssnat på musik. Vi har suttit på en annan bänk och kollat på en kille som hopplöst fiskade in middag vid havet. Fiskekillens kompisar tyckte Pontus var så snygg med sitt "orange hair" (hahaha) och ville ta en bild med oss. Han bytte bakgrundsbilden på hans fru och son i mobilen till oss haha.. gud.

Nu är det endast tre timmar kvar tills bussen avgår tio meter härifrån. Förhoppningsvis hamnar vi i Kuala Lumpur och inte i någon stad flera mil bort.. Pontus feber verkar mildare som tur är. Inte speciellt kul att sitta i en iskall buss helt ynklig. Mina myggbett var förresten inga myggbett. Det är något utslag eller något som gör mig helt galen, det kliar nåt så fruktansvärt. Hoppas det går bort med våran salva. När vi var på El Nido lyckades jag även bränna mig rätt rejält i hårbotten vilket resulterade i något som såg ut som sågspån på huvudet då det väl började flagna. Nu då det har gått till sig har jag lyckats bränna mig igen.. kanske man skulle skaffa sig en sån där skitful solhatt med noll passform. Hejdå från febertoppen och prickekorven.

Wohohooooo! Vi vaknade till en sol idag :) Lite strandhäng har vi alltså hunnit med innan vi lessnade och gick upp till rummet. Vattnet kändes skitvarmt idag jämfört med igår, undra om det har att göra med värmen. Skönt!

Vi ska ändå, trots solen, dra vidare imorgon. Kl 08 på morgonen går speedboaten härifrån och då hoppas vi på en mindre guppig färd.. framme på fastlandet ska vi försöka hitta en nattbuss tillbaka till Kuala Lumpur där vi övernattar. Pontus är fortfarande en febertopp så vi får hoppas det ger sig snart. Mina myggbett följer troget med mig på armarna, nu i storleken större. SÅ irriterande djur, man får ju nästan lite Sverige-känsla.

Då Pontus var så ynklig tänkte vi passa på att unna oss lite "finare" mat till middag, nämligen pasta. Det var jättelängesen vi åt det så det var riktigt gott. Båda valde en oreganotoppad spagetti bolognese med vatten till. Förutom det så har vi fått se ännu större ödlor. Den här gången kanske dom var kring 80 cm så det gäller att akta tårna.

Vilket tråkigt inlägg, herregud.. har inget mer att skriva. Kanske för att det knappt finns något att göra på den här ön. Nä, vi taggar om för Borneo! Hörs.

Det här börjar ju nästan bli komiskt på riktigt. Vi pratade med en restaurangägare här bredvid som förklarade att förra veckan hade varit hysteriskt varm med strålande sol. Igår (då vi kom hit) hade regnmolnen trädit fram för att stanna här ungefär en vecka framåt. Lyyyysande!! Vi lämnar nog ön i övermorgon för att ta bussen mot Kuala Lumpur igen. Från Kuala Lumpur ska vi ta ett flyg till Borneo (den östra delen av Malaysia) och stanna där tills den 21a då det bär av mot Indonesien :) Wiiiih!

Då det har regnat konstant sedan vi öppnade våra ögon imorse har vi fått sysselsätta oss med annat. Chicago-kortspel vill jag kräkas på nu. Annars har vi ätit och jagat grodor, spänstiga sådana! Dom hoppar kring halvmetern både på längden och höjden! Eftersom vi knappt har sett till en varmvattendusch på länge har jag dragit mig från att duscha.. idag fick det vara nog så jag beslöt mig för att gå in i tortyrkammaren bestående av ett kallvattenduschmunstycke (vilket långt ord!). Jag har tyvärr inte testat att bada isvak så jag kan inte jämföra min duschupplevelse med det. Jag har dock badat i älven rätt tidigt på året och det är absolut ingen överdrift att säga att älven känns varm jämfört med detta. Receptionisten sa att vi endast har 5 min dusch idag, generöst va? Pontus duschade igår så jag skulle få alla minutrarna själv. Ställde mig, sköljde igenom håret i fem sekunder innan schampot satt inknådat. Sköljde ur det på kanske tio sekunder och mojsade in massa balsam, självklart med duschen avstängd. Tror ni det kommer vatten sen då? Nae, inte alls. Pontus hade gått till receptionen med datorn så jag kunde inte klaga på någon. Med balsamet fullt i håret gick jag ut genom dörren och kollade efter vatten. Det regnade fortfarande så jag tänkte ställa mig under stuprännan som öste ner smutsigt vatten. Jag gick till receptionen istället.

Med handduken runt kroppen gick jag dit och insåg att all personal var borta. Pontus fick då hitta en nödlösning, nämligen deras egna dusch! Fortfarande kallvatten men då hade man ju vant sig. Första gången man ställer sig under strålen är verkligen hemsk. Man får lite andnöd och problem att prata, sist jag kände så var på Boracay och i Storforsen. FY. Annars så har jag tvingat Pontus att se Titanic, det är ju en sådan film som man bara måste ha sett. Nu har vi även ström på rummet så då kan vi se vars toaletten står. Imorgon förmodar vi att vädret är likadant så vi ska försöka sova ut ordentligt. Kanske läsa på lite om våra nästa destinationer och spela lite kort, inget allt för krävande då Pontus inte är helt frisk ännu. Ajja, tjatja!

Då var vi framme i regnovädret, åter igen. Nattbussen igår visade sig vara en riktigt fin överraskning då sätena liknande röda biofåtöljer. De var t.o.m. så breda så vi inte kunde dela på vårat påslakan som agerar täcke under våra bussresor. Även fast vi båda hade långbyxor och jacka plus täcket så var det sinnessjukt kallt.. bussen stannade ungefär varje kvart och släppte av/tog in folk vilket gjorde att man vaknade till jämt och ständigt. Till slut vaknade vi 20 min efter den schemalagda tiden och inser att vi är på en busstation. "Yes, äntligen framme i Kota Bharu!" där nästa buss skulle gå direkt dit båtarna avgår mot Perhentian Islands.

Så var det naturligtvis inte. Vi var inte alls i Kota Bharu.. där satt vi, extremt trötta och hungriga under ett tak i ösregnet och försökte göra oss förstådda på barnengelska. Det enda vi fick reda på var att vi var en timme bort från Kota Bharu och att vi var jättenära Thailand då folk frågade om vi skulle ta bussen till Phuket. Nejnejneeeej.. aslessa ställde vi oss i en busskur och hoppade på lokalbuss nr 29. En timme senare var vi alltså där vi skulle ha hamnat först. Direkt kunde vi hoppa på nästa buss och den här gången hamnade vi rätt. Vi åt lite lunch och köpte båtbiljetter innan det bar iväg en timme senare.

Vilken båtresa alltså.. det var en speedboat som var fullproppad med folk. Jag och Pontus hade turen att sitta längst fram med chauffören där det stänker minst vatten. Vågorna såg inte så stora ut, men med tanke på hans gas verkade bara bakdelen av båten vara i vattnet. I början saktade han ner och gled lite lätt över vågorna men resten av de 30 minutrarna verkade han vara arg eller något.. hela vägen hade man en hissnande känsla i magen. Ibland hann det komma en ny våg innan den första var klar vilket innebar att skrovet slog i något som kändes som en betongvägg. Vi trodde att hela våran ryggrad skulle bli förskjuten och förvriden samtidigt som nacken bröts av. Inte kul men det gick bra i alla fall, även om jag har lite ont i rumpan efter att halvt ha suttit i luften hela vägen.

Strömmen här är igång här mellan sju på kvällen och sju på morgonen så vi lär stiga upp tidigt då fläkten slutar snurra. Våra planer på att dyka ser ut att bli avblåsta då vädret bara blir sämre samtidigt som Pontus inte är helt frisk. Det finns inte så mycket att göra här om inte solen visar sig så vi får se hur länge vi stannar. För övrigt så verkar det här vara en förstorad ö. I alla fall djuren. Vi har redan sett en ödla på 50 cm och fjärilar som kanske är 15 cm över vingarna. Myrorna är även förstorade då alla är över 1 cm.. usch för myror. Som tur är finns dom inte på rummet och jag ska snurra in mig i dubbla varv i vårat myggnät. Även här i Malaysia verkar jag vara en delikatess. Pontus har inte ett enda myggbett medan jag har ett under foten, två på handen, ett i ansiktet och SJU på ena axeln/skuldran. Snyggt! Nu ska vi hitta oss någon middag innan det blir dags för filmtittande. Min lillasyster kan väl få ett litet grattis här också.. 17 år idag blir hon, vårat lilla snöre! Sup inte ihjäl dig.. hellre tårta. Hejråååå :)

Sista dagen i Kuala Lumpur idag, det känns lite småtrist. Fyra dagar har verkligen flygit förbi, undrar om det beror på våra promenader som fyllde halva våran vakna tid? Det har varit riktigt kul att vara i en storstad som lite omväxling och nu styr vi kosan mot Perhentian Islands. Det är ett ställe på två öar, en större och en mindre. Den mindre som kallas Kecil verkar bli vårat första mål. Gillar vi stället kanske vi stannar där ifall priserna är okej.

Nu sitter vi på donken och har precis ätit middag. Det känns som att jag heter Anna Flotthamburgaren Schylander numera. Båda två har varit lite ynkliga tidigare idag. Pontus ryggont sedan igårkväll bekräftades tidigt imorse med 38-gradig feber och jag har gått runt och mått lite småilla med dålig mage. Båda mår dock bättre nu så vi har kunnat fördriva tiden rätt bra. Efter en stunds strosande imorse gick vi tillbaka till hotellet för att vänta lite i deras soffor. Jag råkade somna och vaknade en timme senare av att det fanns en magnum mandel på magen. Kravet var dock att jag skulle spela chicago med febertoppen haha :)

Annars har vi hunnit promenera lite till, speciellt i det närmaste köpcentrumet som heter BB Plaza. Vi har säkert varit där inne en fem gånger och vi hittar fortfarande inte ut.. den enda utgången vi lyckas hitta är en utgång som mynnar ut på helt fel sida men vi har börjat inse att det är lika bra att gå en liten omväg utomhus istället. Jag har varit lite duktig idag och slängt lite klädesplagg som jag nästan aldrig använder. Trots att det blev något kilo mindre packning kändes väskan tyngre än någonsin.. konstigt. Vi är då glada att slippa vårat kackerlacksbo nu och ser fram emot sovstunden på bussen i natt.

Inga bilder idag men det ska väl inte göra något? Bortskämda har ni då blivit! Håll tummarna nu att vi lyckas sova nästan hela bussresan och att vi slipper mer sjukdomar. Även att vi får oss lite sol nu då vi kommer till turistorterna :) Adjöken.

Halloj på er. När klockan ringde imorse hade vi endast en plan i våra huvuden; "okej, bananbrödsfrukost och sedan inköp av bussbiljetter!". Sagt och gjort, efter att frukosten var avklarad promenerade vi efter våran deltajerat beskrivna väg till bussterminalen. Bussterminalen sålde såklart inte biljetter till just våran anhalt (Kota Bharu) så vi var tvungna ta oss till rätt terminal. Naturligtvis var det inte gångavstånd dit så dom sa att vi var tvungen ta tåget. Tågen här liknar tunnelbanorna i Stockholm fast att de går över bilvägarna på speciella rälsar. Med tanke på vilken stad vi är i så fick vi panik.. ta ett tåg i Kuala Lumpur?!

Vi köpte biljetter till en station som hette PWTC och fick två små plastmynt som passerkort. Likt många andra av våra besökta länder finns det inte överdrivet mycket skyltar och annat nödvändigt så det var en riktig sport att ta sig fram. Som ni kan tänka er finns det inte bara ett spår och alla går åt olika håll. Vi gick upp för en trappa och frågade en kille ifall vi stod på rätt ställe. Det gjorde vi inte, så vi gick till andra sidan spåret. Framme på andra sidan frågade vi en annan kille ifall vi var på rätt ställe. Det gjorde vi tydligen inte nu heller, rätt sida var där vi var först. Mhmm.. vi beslöt oss för att fråga en tjej med slöja som satt på en bänk. Med hennes duktiga engelska beslöt vi oss för att lita på henne då hon verkade mest trovärdig. Jajjamen, att lita på tjejer med slöja verkade vara årets mest givande grej då vi hamnade precis rätt. Bussen mot Kota Bharu går imorgonkväll och vi är framme i gryningen.

Med mat i magen skulle vi ta oss tillbaka hem. Vi frågade en biljetttjej vilken station vi skulle hoppa av på för att komma så nära Golden Triangle som möjligt. Vi fick en ny station presenterad för oss och det innebar ett byte. Lätt som en plätt tänkte vi. Det var det också, förutom att priset blev tre gånger dyrare.. det spelar dock inte så stor roll då tågen här kostar enbart några kronor. Några Malaysiatågserfarenheter rikare gick vi hem och vilade ett tag, precis innan regnovädret gick igång. Det här är enda gången jag är glad över att det är lyhört på rummen för nu kunde jag höra åskan hur tydligt som helst. Mysigt med åska.

Kvällen ser ut som våra tidigare kvällar. Pontus ligger här bredvid i sin egna lilla värld och låter som en skoter. Jag säger inte så mycket, han får vara en skoter om han vill. Jag ryser fortfarande över dagens kackerlacka som ertappades på min ryggsäck. Acn droppar kallvatten på oss samtidigt som receptionens musik är hur usel som helst. Fötterna och benen ömmar efter dagens mördarpromenader och jag har testat en ny mentossort. Den här gången med kräm i, apelsin och mango. Gott. Något jag funderar över är varje gång man skrapar i fötterna på gatan. Är man så dum att man glömmer lyfta fötterna eller ligger vissa plattor helt plötsligt några cm högre upp än alla andra? Man går helt vanligt och så mitt i allt viks flipflopen och man skrapar tårna i underlaget. Det känns exakt som att dra foten mot ett nytillverkat rivjärn. Vardagsproblem kanske det kallas. Riktigt irriterande i alla fall.

Tidigare idag läste jag ett av mina första inlägg (http://nudelsafarin.blogg.se/2011/october/tjugofyra-dagar.html) där jag skrev om vad jag kommer sakna från lägenheten. Åh vad jag saknar allt. Det var svårt att tänka sig hur allt skulle kännas efter 3,5 månad. Nu är vi plötsligt här och det har gått skrämmande fort. Vi har redan börjat få lite panik över att majoriteten av våra länder är genomresta. Vi vill inte hem.

/Pontus som tror han är en skoter, Anna som hatar kackerlackor men älskar mentos.

Ännu en dag med alldeles för trötta ben och fötter. Vi steg upp relativt tidigt och åt bananbröd till frukost på samma restaurang som igår. Efter det tog vi en liten promenad mot Chinatown. Chinatown är som en jättestor marknad där det kryllar av klock-, väsk- och tröjkopior. Vi vet inte ifall det beror på namnet men de flesta i stånden ser ut att vara kineser haha.. som vanligt är det mesta väldigt dyrt så vi hittade oss en liten sak var innan vi promenerade vidare. Det räcker med ett par timmar där borta då man plötsligt tror att man har hamnat på Thailands värsta turistorter. Visar man minsta intresse eller råkar röra i något får man knappt gå ut förrän man har köpt grejen.. en gubbe började t.o.m. klia Pontus under hakan för att han inte skulle pruta så mycket. Nästa stopp blev det berömda köpcentret Berjaya Times Square.

Eeh, våra hjärnor är helt i extas.. något så vansinnigt vad stort det var. Med ett tusentals butiker och annat finns det även ett NÖJESFÄLT, ja ni hörde rätt, ett nöjesfält i gallerian! Helt stört. Det var häftigt i alla fall, vi åkte lite hiss mot slutet för att vila benen. Man går vilse lätt på såna ställen så vi höll oss ganska centralt kring it-delarna. Nu ligger vi i sängen (våran enda möbel) med acn på max. Det blir något litet mellanmål till middag/kvällsfika då vi ganska nyligt åt på donken. Det är ganska sjukt att det är billigare att äta där än en sunkig risrätt ute på två plaststolar. Då förstår man varför de flesta äter flottiga hamburgare. Vårat rum har förresten blivit snäppet äckligare. Igårkväll köpte jag en liten påse med vindruvor som jag inte orkade äta upp. Bara för att slippa myror hängde vi upp påsen över en spik på väggen. Imorse tänkte jag "åååh gud vad gott med vindruvor!" och öppnade påsen. Joho, nog låg det en kackerlacka där i och gottade i sig mina kvällsrester. Den jäveln. I all panik hängde jag upp påsen på spiken igen där den smet upp över väggen innan Pontus hann ifatt honom. Ja, ni hör vilka jakter vi har. Vi fann en till på golvet också på hudkrämsflaskan. Mysiga små inneboende.

Igår fick vi höra två mysiga röster från Södra Harads på skype också! Nu är längtan efter älgköttet ännu större. Våra nästa resplaner ser ut att bli mot ett par öar som heter Perhentian Islands uppe i norr. Vi har dock inte bestämt oss ännu så det kanske kan bli Pangkor Island eller något istället som ligger lite mer ut mot sidan. Bussterminalen där man köper biljetterna ligger naturligtvis i Chinatown, som vi fick veta efter vi lämnat stället, så vi promenerar nog dit imorgon igen. Haha vi ligger och diggar musiken som kommer från receptionen, det liknar lite turkisk musik. En mansröst som ropar med gnälliga tjejröster i bakgrunden med massa konstiga instrument i en snabb takt. Det spelas överallt, speciellt på våran restaurang. Då vet ni det! Nu ska vi småsova ett tag så vi orkar gå ut sen. Jobbigt att ögonshoppa såhär! Godnatt :)

Nytt land då alltså. Vi befinner oss i Malaysia, Kuala Lumpur. Mitt i natten var vi framme i stadsdelen Golden Triangle där vi hittade oss ett helt okej rum med delat badrum. Ponne har redan dödat en liten kackerlacka men det får vi räkna med. Hellre det än en fet skabbråtta som det tydligen finns mycket av här. Vi passade på att sova ut till 11 imorse innan vi gick ut för att leta frukost. Jag tog på mig springtights och kofta då jag ville se hur alla andra turister klär sig här. Som jag sagt tidigare så är större delen av Malaysia muslimer och då anses det fult/provocerande att visa axlar och knän. Efter en dags klädforskning på turister har jag insett att jag kan gå hur jag vill, de flesta går med tunna linnen i alla fall. Skönt då det är över 30 grader!

Maten är tyvärr ganska dyr här. Det finns jättefina och dyra restauranger varvat med nudelfyllda matstånd. Det verkar inte finnas något mellanting så vi väljer det billigare alternativet. Nära vårat gästhus finns det ett trevligt ställe där vi har ätit två gånger idag. Frukosten bestod av färdigpackat bananbröd och lunchen blev ris med friterad kyckling från ett färdiglagat matbås. Helt okej förutom att lunchen var skitstark haha.. enligt ägaren var det "no spicy", klassiskt. På tal om folket så ser dom faktiskt rätt annorlunda ut. Ända från Thailand till Filippinerna har människorna sett rätt lika ut, bara med lite olika bränna. Här ser de lite ut som arabterrorister (ta det inte fel nu) med negerhud. Lite halvfarliga tycker jag men heltrevliga än så länge. Pontus har redan blivit kompis med restaurangägaren.

Vi har hunnit kolla in några köpcenter också, tyvärr.. vet ni hur jobbigt det är att bara gå in i massa bra affärer och inte köpa något? Vi brukar undvika alla chanel-, gucci- och louis vuittonbutiker där det finns kostympersonal enbart för att hålla upp dörren åt dig. Våningen över eller under finns de bättre butikerna som mango, zara, topshop o.s.v.. Fanny, du hade inte klarat dig i ens tio sekunder där. Dina pengar hade flygit omkring dig direkt. Efter den tuffa ögonshopping-utmaningen gick vi hem och nu har vi så ont i benen/fötterna så vi inte vet vad vi ska ta oss till. Pontus sitter här bredvid och tjatar att jag ska spela chigago (kort) med honom så jag får väl börja ge mig snart. Middagen blir nog på samma ställe innan vi hittar något liknande i samma prisklass. För att sammanfatta det hela så gillar vi Kuala Lumpur starkt! Det är kliniskt rent överallt och inte ett spår av fattigdom. Även trafiken är i sin ordning, i bilköer stannar bilarna t.o.m. framför övergångsställena. Det var längesen man såg sådant i Sydostasien! Men hejdå på er :)