Ett stycke skelögd dykare
Hejhopp, nu befinner vi oss i vårat nya rum! Exakt alla rum på det förra hotellet var fullbokade fr.o.m. idag. Inte så troligt va. Vi hittade oss dock ett fint rum i närheten som dessutom var snäppet billigare än det förra. Här stannar vi i fem nätter till innan flyget avgår mot huvudstaden igen.
Imorse checkade vi ut prick 12.00 med ett riktigt nedskräpat rum. Det fick bli tacken då de i princip slängde ut oss! Efter det lämnade vi bara väskorna på det nya rummet och promenerade ut för frukost. Dagens uppdrag var att hitta ett bra kameraband som man kan snöra fast runt handen. Delvis för ficktjuvarna och delvis för att man inte ska tappa den i backen. Då vi står inne i en galleria kommer en inhemsk kille och börjar prata med oss. Vi som börjar bli vana vid försäljare står mest och ser skeptiska ut medan vi svarar fåordigt, men ändå vänligt, på alla nyfikna frågor. Då han snappat upp vad vi letade efter började han följa oss och leta ett ordentligt kameraband.
Vi hittade tyvärr inget band, det närmaste vi kom var löjligt tunna mobilband med olika glitterfigurer på. Inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Killen som hade ena ögat rätt upp mot solen förklarade att han var dykare och att vi kunde höra av oss ifall vi ville dyka. DÄR kom det, man får inte massa hjälp av en inhemsk bara sådär utan att frågan kommer. Med hans företagskort i fickan promenerade vi hem helt slut efter att ha försökt skaka av oss killen hur länge som helst. Jag lyckades även glömma mina solbrillor på en butik men då jag kom tillbaka för att hämta dom hade dom gömt brillorna mellan två datorer. Det hade ju aldrig hänt i Vietnam direkt!
Till mellanmål smällde jag i mig tre apelsiner samtidigt som vi lyssnade på Rix FM. Det kändes läskigt längesen man stod i bageriet på ica och hörde dagens "hissa och dissa". Det konstiga är bara att det spelas nästan exakt samma låtar som innan vi for, men det är ju typiskt rix. Nu har vi även fått i oss middag i magen och kvällens planer var egentligen att ta någon serverings (en öl på uteservering för er som inte kommer ihåg våra slang) här i närheten innan vi bestämde oss för att ta det imorgon. Den skelögda dykaren skulle ut ikväll och då kommer han väl minst vilja sova med oss.
Det är så trist att ha lite och halvdåliga bilder att lägga ut men vi lämnar kameran på rummet oftast. Vi har trots allt promenerat på dessa gator ett tag. Jag har även ont i min höft för er som ville veta. Inte så konstigt i och för sig då vi växlar mellan träplanks-sängar och sängar mjukare än bomull. Inte kan jag väl behöva en ny höftkula redan? Nu ska jag fortsätta skråla till The Cranberries låt "Zombie" som av någon konstig anledning har förföljt oss sedan första kvällarna i Phuket. Det slår aldrig fel! Stackars Pontus. Är vädret fint imorgon så ska vi hänga på playan och försöka få lite färg. Vi är alldeles för bleka för att ha varit borta i flera månader. Hejdå på er! Zooombie, zombie, zombe-eh e-eh e-eh e-eh å-åh å-åh...

Ursäkta för den ohyggligt risiga bilden men här är ett bevis på hur kallt det är på alla restauranger. Den berömda Schylandernäsan (rödnäsan) uppenbarar sig ofta under kalla förhållanden, såsom restaurang Little Italy. För övrigt; sjukligt god penne carbonara.

Lyxigt att ha ett par toa-flipflops, inte sant?


Pontus funderar att byta ut sitt bagage mot detta. Till höger finns en likadan i modell mindre som han kan ha som handbagage. Jag hoppas han glömmer dom idéerna innan vi lämnar Borneo..
Imorse checkade vi ut prick 12.00 med ett riktigt nedskräpat rum. Det fick bli tacken då de i princip slängde ut oss! Efter det lämnade vi bara väskorna på det nya rummet och promenerade ut för frukost. Dagens uppdrag var att hitta ett bra kameraband som man kan snöra fast runt handen. Delvis för ficktjuvarna och delvis för att man inte ska tappa den i backen. Då vi står inne i en galleria kommer en inhemsk kille och börjar prata med oss. Vi som börjar bli vana vid försäljare står mest och ser skeptiska ut medan vi svarar fåordigt, men ändå vänligt, på alla nyfikna frågor. Då han snappat upp vad vi letade efter började han följa oss och leta ett ordentligt kameraband.
Vi hittade tyvärr inget band, det närmaste vi kom var löjligt tunna mobilband med olika glitterfigurer på. Inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Killen som hade ena ögat rätt upp mot solen förklarade att han var dykare och att vi kunde höra av oss ifall vi ville dyka. DÄR kom det, man får inte massa hjälp av en inhemsk bara sådär utan att frågan kommer. Med hans företagskort i fickan promenerade vi hem helt slut efter att ha försökt skaka av oss killen hur länge som helst. Jag lyckades även glömma mina solbrillor på en butik men då jag kom tillbaka för att hämta dom hade dom gömt brillorna mellan två datorer. Det hade ju aldrig hänt i Vietnam direkt!
Till mellanmål smällde jag i mig tre apelsiner samtidigt som vi lyssnade på Rix FM. Det kändes läskigt längesen man stod i bageriet på ica och hörde dagens "hissa och dissa". Det konstiga är bara att det spelas nästan exakt samma låtar som innan vi for, men det är ju typiskt rix. Nu har vi även fått i oss middag i magen och kvällens planer var egentligen att ta någon serverings (en öl på uteservering för er som inte kommer ihåg våra slang) här i närheten innan vi bestämde oss för att ta det imorgon. Den skelögda dykaren skulle ut ikväll och då kommer han väl minst vilja sova med oss.
Det är så trist att ha lite och halvdåliga bilder att lägga ut men vi lämnar kameran på rummet oftast. Vi har trots allt promenerat på dessa gator ett tag. Jag har även ont i min höft för er som ville veta. Inte så konstigt i och för sig då vi växlar mellan träplanks-sängar och sängar mjukare än bomull. Inte kan jag väl behöva en ny höftkula redan? Nu ska jag fortsätta skråla till The Cranberries låt "Zombie" som av någon konstig anledning har förföljt oss sedan första kvällarna i Phuket. Det slår aldrig fel! Stackars Pontus. Är vädret fint imorgon så ska vi hänga på playan och försöka få lite färg. Vi är alldeles för bleka för att ha varit borta i flera månader. Hejdå på er! Zooombie, zombie, zombe-eh e-eh e-eh e-eh å-åh å-åh...

Ursäkta för den ohyggligt risiga bilden men här är ett bevis på hur kallt det är på alla restauranger. Den berömda Schylandernäsan (rödnäsan) uppenbarar sig ofta under kalla förhållanden, såsom restaurang Little Italy. För övrigt; sjukligt god penne carbonara.

Lyxigt att ha ett par toa-flipflops, inte sant?


Pontus funderar att byta ut sitt bagage mot detta. Till höger finns en likadan i modell mindre som han kan ha som handbagage. Jag hoppas han glömmer dom idéerna innan vi lämnar Borneo..
Kommentarer
Postat av: Mams
Perfekt med ett billigare rum. Det där var väl inte direkt någon optimal rödnäsa, värre har man sett.
F ö ser du väldigt solbrun ut. Ponne med för den delen. Så fint du sjunger också:) Kramar till er:)
Postat av: farmor o farfar
Riktigt bruna är ni menni ser det bättre när ni kommer hem och jämför det med oss bleknosar. Rummet ser ju helt OK ut. Ha et bra och och tag hand om varandra. Kramar från oss/ farmor
Trackback