Nämen godkväll! Jajjamen, nu har även vi fått smaka på tjuvarna här i Kambodja. När vi vaknade så var mina flipflops försvunna. STULNA. Pontus ville dom inte ha men mina funkade perfekt. Enligt mina detektivanalyser så har jag bedömt att tjuven är en inhemsk med små fötter. Ni kan vara lugna, skorna är utanför dörren som alla andras, dom smög sig inte in i rummet :)

Barfota fick jag gå till stranden med Prutarponne. Fick mig ett par flipflops med älgar på, lite norrländskt sådär. Idag var faktiskt vädret bättre, fortfarande lite moln men ändå mestadels sol. Vi åt frukost en meter från havet, det är lite vardagslyx. Jag fick gå och bada tre gånger under frukosten för att det var så satans varmt, gudars alltså. Hela dagen var det i princip vindstilla, ingen liten våg eller nåt, men klockan 13.30, då hände det.. från ingenstans, kommer det en helt osynlig vind och blåser iväg säkert 20 parasoll upp i luften. En gubbe vid strandkanten sprang för sitt liv medan dom i vattnet duckade under ytan då tio parasoll kom flygandes mot deras huvuden. Det var nästan en nära-döden-upplevelse tyckte jag! Pontus hoppade i vattnet efter tumultet hade lagt sig och bärgade två stycken parasoll. Jag höll ställningarna på solsängen istället.

Efter stranden gjorde vi oss i ordning för middagen, vi var båda sugna på pizza. Det slutade med att vi tog grillat istället för att det var så billigt. Och gud.. heeeerregud så gott det var! Det här var första gången på hela resan där jag tänkte "snälla, låt mig inte bli mätt nuuu!" :) Man fick en hel grillad kycklingfilé med en tvådelad grillad bakpotatis i massa olika kryddor. På sidan fanns en kall sallad av typ vitkål och massa grejer i dressing. Jättegott!!

Nu är även biljetterna köpta. Vi åker först tillbaka till Phnom Penh och därefter köper vi nya biljetter till Hanoi. Vi är heltaggade för en 165 mils resa (som pappa hade kollat upp).. så nu är allt packat och klart :)

Idag gick vi till stranden men vädret var fortfarande helmulet.. trist. Jag målade mina naglar igår så tanterna på stranden skulle sluta tjata om manikyr, istället tjatar dom om pedikyr och hur dom kan få bort håret på mina ben.. Pontus fick en kommentar att han ser ut som en kambodjan i hyn, väldigt mörk tydligen.

Två solsängar bort låg det en tysk man med y-front i modell mindre. Pricken över i:et var att det var blått leopardmönstrat. "Herregud" tänkte vi båda två. Några minuter senare börjar han prata med oss och lägger sig i solsängen bredvid mig.. ååh det var så skämmigt. Vi gick efter ett tag och hyrde en moppe, denna gång med manuella växlar. Det gick bra det också men den var rätt ful.

Vi har hunnit med att boka ett flyg också, Vietnam - Filippinerna. Det var skitbilligt idag men den används inte förrän om en månad. I övermorgon tänkte vi åka iväg med buss till Hanoi, Vietnams huvudstad, och därefter klättra neråt. Hela Vietnam är ett grymt avlångt och smalt land så det blir rätt långa resor. Vi får se hur vi klarar oss i Hanoi (väldigt norrut), just nu är det endast 15 grader där.. nu blir det middag på någon restaurang och efter det ska vi se gladiatorerna som vi har hunnit ladda ner. Det fick ju bli animal planet igår, en dokumentär om folk som hade fått mask i magen och hjärnan. Trevligt.

Kom på att vi hade lite ovisade bilder från Phnom Penh så vi slänger in några såna först :)

Vilken deprimerande dag det här har varit. Klockan 9 hämtade våran bokade tuktuk upp oss för att köra oss till "The killing fields". För er som inte riktigt har koll på vem Pol Pot var så drar jag en liten snabbhistoria här nere:

Pol Pot vann som ung ett stipendium och flyttade till Paris. Där studerade han och fick lära sig om bland annat kommunism. Där fick han en idé; "jaa, kommunist ska jag bli! allt ska bli jämställt och vi ska leva som på stenåldern". Han kom tillbaka till Kambodja och gick med i de röda khmererna, 1975, som sedan tillsammans störtade kungen. Hans idé var att döda alla de som var högt uppsatta, alltså chefer osv. Det skulle vara lika för alla. Sedan skulle alla dö som bara hade en utbildning. Att bryta på ett annat språk eller bära glasögon var även en anledning för att torteras och mördas, i slutet mördades folk bara för att mördas. Totalt dog 1,7 miljoner människor i Pol Pots välde. 1979 kom Vietnam och avslutade det hela. Tack Vietnam..

Vid första stoppet fick vi gå runt massgravarna med ett headset på huvudet. En engelsk röst berättade om de 19 stationerna man passerade. Pontus tyckte väl inte det var så skitkul direkt men intressant var det. Efter det åkte vi vidare till S-21. S-21 var tidigare en skola som Pol Pot gjorde om till ett fängelse där alla fångar torterades och dödades. Helt sjukt att detta hände i slutet på 70-talet, det är inte alls längesen.. ännu värre är det att barnen i Kambodja får lära sig att det aldrig inträffat. Så säkert om 100 år tror folk att det är en myt.

Det blir som ingen rolig dag då man kollar in sånt här men det var så värt det. Varken jag eller Pontus är speciellt känsliga av oss, kan tänka mig att det finns folk som vill lägga sig i fosterställning och gråta. Det här var det enda vi hade planerat in i Phnom Penh så 01.30 i natt tar vi bussen ner till kusten, närmare bestämt Sihanoukville. Finns fina stränder där tydligen. Nu kommer bilderna, var beredd på lite magstarkt..

Som rubriken säger så har vi kollat in en by på vatten idag! Vi tog en riktig sovmorgon imorse för vi känner oss knappt utvilade sedan resan hit.. Pontus är som sagt väldigt rastlös så någonting var vi tvungna att hitta på. I lonely-planet-boken läste vi om "the floating village" så vi chansade på det. En tuktuk körde oss på den sämsta vägen någonsin tills vi, en timme senare, kom fram till en liten hamn.

Vi fick åka själva på en båt med chauffören och våran guide. Några minuter senare kom vi till byn Tonlé Sap. Skithäftigt, det är verkligen en hel by som flyter på vatten. Först fick vi köra förbi folks hem som antingen flöt på båtar eller bambu. Vidare fick vi kolla på en basketplan, några supermarket och en kyrka. Guiden berättade för oss att pengarna man skänker inte går till barnen. Kommer det barn som vill sälja drickor så får föräldrarna allting. Det fanns även barn, kanske mellan 4-5 år, som gick runt med stora ormar runt nacken. Fotar man så kräver dom sedan pengar, även dom går till föräldrarna. Då berättade guiden att det är populärt att handla lite mat till skolbarnen. Yes, det fanns t.o.m en flytande skola! 120 elever pluggade där, alltså krävs det rätt mycket mat för att mätta alla. Skulle man ge pengar till dom hade läraren gått hem med dom i fickan sen. Vi stannade vid ett flytande supermarket och var inställda på att köpa några paket nudlar. Handlaren tog nästan illa upp då han sa att det inte ens mättar hälften. Vi, som lever som backpackers, ser det inte som en självklarhet att köpa en hel kartong med nudlar då dom pengarna räcker till flera dagars boende för oss. Det slutade i alla fall med att vi köpte 10 kg ris. Därefter fick vi lämna påsen till barnen som skulle äta det till lunch.

Med samvetet lite ljusare puttrade vi på vidare ut mot sjön. Han påstod att vi skulle bada, Pontus dök i medan jag hade koll på kameran. Det han dock inte märkte förrän han var uppe i båten igen var att det var sötvatten. Efter badet fick vi kolla in en krokodilfarm, det var väl inte så jättehäftigt som jag hade trott. Dom ligger bara där helt stilla, det hade ju varit roligare om dom bet varandra eller nåt.. sedan erbjöds vi en tur i "the floating forrest" men det skulle kosta ytterligare en förmögenhet. Vi sa att vi hade handlat upp alla pengar på ris så vi började åka tillbaka. När vi skulle kliva av påstod guiden att hans enda lön är turisternas dricks. Så vi var ju tvungna att ge honom litegrann då vi var dom enda på båten. Även chauffören skulle ha en bit. Det blev alltså lite dyrare än tänkt men helt klart värt det. I alla fall riset. Tuktukchauffören fick en vattenflaska och det verkade uppskattas.

Ikväll har vi varit på pubgatan som ligger här intill, Pontus lyxade med öl och jag med en hallon-creme brulee och en bananashake. Imorgon ser ut att bli sista dagen här innan vi åker vidare mot Kambodjas huvudstad Phnom Penh. Än så länge är vi skitnöjda med våran tripp här, även om det är lite väl fattigt. Som vanligt kommer här en hög med bilder!

Imorse for vi ut på en utflykt för att kolla in ruinstaden Angkor. Angkor Wat är "modertemplet" och finns med på nästan allt, både Kambodjas egna flagga och valuta. Folk säger att det inte räcker med en dag för att upptäcka alla tempel men för oss räckte det med tre timmar. Man blir helt slut och det mesta ser nästan likadant ut. Vi vet inte om tempel från 1100-talet riktigt är våran grej eller inte, men det var helt klart värt ett besök! Våran tuktukchaufför, vid namn "Napoh", körde runt oss tills han fick skjutsa oss till stan för att äta mat.

Det märks att Kambodja är ett fattigt land när det är väldigt mycket tiggare. När vi satt och åt kom det en kille krypandes på asfalten på alla fyra. På händerna hade han ett par slitna flipflops och knäna hade inget skydd alls. Jättehemskt, benen var helt förvridna och den enda foten han hade såg helt ihopknövlad ut. Han kom där med en korg runt halsen och ville ha nåt men vi har sagt att vi inte ska ge något till någon. En minut senare kom det en man med både armarna amputerade och ville att vi skulle köpa böcker. Ytterligare en minut senare kom en undernärd tant och ville ha lite från våran mat. Hujja. Sedan vet man inte hur allt går till, dom kanske har en boss eller något som tar pengarna sen. Tror det är i filmen Slumdog Millionaire som dom förstör barnens ögon så dom kan tigga sen för att blinda tjänar mer pengar. Man kan inte låta bli att tänka på det då det kommer någon som är blind eller inte har några ögon. Hemskt.

Förutom denna kulturmorgon har vi inhandlat lite nödvändigheter och om ett tag tänkte vi sova middag. Ikväll lär vi inte göra något allt för ansträngande, kanske en serveringsöl? Här kommer en hel del bilder!

Så kan man sammanfatta våran dag. Vi har sovit som små barn i natt tills receptionisten knackade på dörren och ville att vi skulle byta rum. Efter bytet gick vi ut, åt frukost och insåg att portionerna här är mycket större än i Thailand. Med lite mat i magen hyrde vi varsin kärringhoj. Till skillnad mot Thailand så kryllar det av cyklar här, det är nästan lika många cyklar som moppar. Att hyra en cykel kostade 1 dollar (ca 7 kr) och då ingick vatten plus en karta. Billigt, billigt.

Allt för lätt var det inte att cykla i 40 graders värme. Jag höll på att fullständigt drunkna i min egen svett så jag krävde att vi stannade. "Swensens" sägs ha godaste glassen i stan så dit for vi. Jag hittade en fin glass i menyn som hette "golden sundae", det såg ut som ananas. Jag älskar ju ananas. Annat är det med majs som glassen innehöll. Vem sätter majs på glass?! Jag blev helbesviken men försökte äta själva glasskulan i alla fall. Några cykeltramp senare stannade vi vid nästa stopp. En öl för en halv dollar, Pontus hällde i sig två glas medan jag festade loss på en bananashake. Skitgott.

Pontus har gått utan tröja idag och jag skojar inte då över 20 män har skrikit "SEXY BOY!" efter honom. Det är ju kul då dom skrattar men inte då dom är helt allvarliga. Efter middagen lämnade vi tillbaka cyklarna och kollade in en nattmarknad. Där skrek dom ju inte mindre, den här gången "AAH WE HAVE SOM T-SHIRT FOR YOU!". Dom trodde typ att han inte hade någon tröja. Vi har även snackat ihop oss med en tuktuk-chaufför som ska köra runt oss kring Angkor Wat imorgon. Klockan 09 hämtar han upp oss för en heldag med massa gamla tempel!

Vi har förresten blivit jättenoga med alla våra värdesaker. Innan vi passerade gränsen till Kambodja blev vi informerade av en thai som berättade att det är sjukt mycket stölder. Ficktjuvarna är tydligen skitsnabba här så man får vara på sin vakt. Då vi ska äta spänner vi t.o.m fast väskorna i stolarna, även fast jag inte tror att vi är dom ultimata offrena. Vi har inte märkt av någonting av det som tur är, vi älskar Kambodja. Allt är helmysigt och det gör absolut ingenting att det inte finns några stränder i närheten. Människorna här kallas tydligen för "det leende folket" och vi förstår varför. Annars så ser dom faktiskt ut som thaiarna.

Något som är lite förvirrande är valutan. Det används nämligen två olika. Dollar kan man betala med överallt, nästan alla priser skrivs ut i dollar också. Men växeln får man tillbaka i riel, vilket är Kambodjas egna valuta. 1 dollar = 4000 riel så det krävs lite huvudräkning ibland. Kostar någonting 1,50 dollar kan man alltså lämna en 1-dollarssedel och 2000 riel. Jobbigt va? Nu ska vi ut och ta oss en serveringsöl som jag kallar det, en öl på en mysig pub. Jag håller mig nog till alla shakes faktiskt. Hörs!

Nu är vi alltså i ett nytt land. Det känns jättespännande och än så länge verkar det vara kanon. Vi har installerat oss på ett fräscht rum med ac, dock är det tre bäddar för dubbelsängarna var slut. Vi ska byta imorgon. Men lite lyx att kunna välja, får jag lust att byta säng inatt har jag ju två att välja på, det är inte alltid man har såna chanser!

Bussresan hit då.. den första januari plockade en minibuss upp oss kl 12.00 och skjutsade oss till piren. Där fick vi vänta någon timme innan vi fick springa till färjan. I ösregn. Vi klarade oss ändå hyfsat bra och torkade där vi satt inomhus. När vi klev av båten i Surat Thani hade himlen öppnat sig totalt.. båten rymde väl ett par hundra människor i alla fall och alla väskor slängdes bara ner på piren. I vattnet alltså. Pontus väska är vattentät och jag hade regnskyddet på, men hur fräscht är det? Och ryggen blir alltid blöt. Vi fick stå där i linne och shorts och spana efter väskorna. Jag började springa med Pontus väska på ryggen (då hängandes vid knäskålarna) medan han sprang ikapp mig då han hittat min. Vi satte oss på en stor buss, iskalla och blöta rakt igenom. Självklart var acn inställd på minusgrader. Som tur var fick vi byta buss och hade tid att byta om till torra kläder. Jag valde långbyxor, kofta och springskor med mina favoritsockar. Gud så skönt. På nästa stora buss somnade vi båda två som två grisar hela vägen till Bangkok. Den biten gick lätt som en plätt, nästan 12 timmar :)

Det är alltid roligt att komma till Bangkok, det tycker vi båda två. Kanske vi måste ta en tripp dit någongång. I alla fall, vi försökte äta frukost på donken där nästa buss skulle plocka upp oss. Det gick inte så bra, matlusten var inte så stor typ 5 på morgonen. Bredvid oss satt det en kille som vi lånade ut toapappret till. Sedan ville han vara social så vi småpratade litegrann. Det fula var att vi efter 10 minuter insåg att vi var från Sverige allihop haha.. pinsamt. Men han trodde vi var engelsmän först så det ska vi ta som en komplimang! En minibuss hämtade upp oss, vi fick platserna längst bak. Platser längst bak = stolar med vinkel på 90 grader, ingen luft och nästan inget benutrymme. Vi trodde vi skulle få byta men där fick vi sitta och svettas som bufflar i flera timmar. Dom som satt längre fram stönade då vi klev ut för en bensträckare. Jag kände mig nästan lite hotfull dära men jag lugnade mig. Dom ska inte klaga nåt som har bästa platserna! Dessutom fungerar "fläkten" bättre där. Pontus sov litegrann, eller han sov upprätt och turades om att falla mot mig och en engelsman. Jag testade läsa en bok men det gick inte. Ögonen hinner inte fokusera då bussen inte har någon som helst fjädring. Det var så guppigt så det var tur jag hade sport-bh. Äta pringles gick knappt heller, man träffade aldrig röret med handen.

Innan vi kom mot kambodjanska gränsen var det dags för visumen. Vi var nervösa där för vi gjorde en chansning innan vi for. På internet står det att man behöver utresebiljett för att komma in i landet, vilket vi sket i. Men det gick bra, förutom att vi inte hade pengar. På internet stod det även att man betalar i dollar vilket vi hade med oss redan från Sverige. Nähä, då krävde dom bath istället vilket vi hade bara småpengar av. Pontus fick åka iväg på en thaimoppe till en bankomat för att ta ut pengar. Allt löste sig i alla fall så nu har vi en till grej i passet, kuuul! När vi väl kom till gränsen började köandet.. värmen tycktes bara bli värre också. I sammanlagt tre timmar fick vi stå i en kö för att få en stämpel i vårat pass. Vansinne. Jag fattar inte hur vi lyckades stå där utan att flippa ur. Finns inget som är mer påfrestande att stå i en äcklig kö i 40 grader varmt, 14 kilo på ryggen, skithungrig och göra ingenting.

Framme och klar med rummet rusade vi ut för middag. Pontus hade hört rykten om att pizzan skulle vara god här så han beställde en sån. Jag tog fläskfilé i någon senapssås. Allt var skitgott och priserna är billigare än i Thailand. Pontus är nöjd över att ölen går på en halv dollar, dvs 3,5 svenska kronor. Han är i himlen! Imorgon ska vi bara sova och kolla in Siem Reap där vi bor. I övermorgon är planen att kolla in Angkor Wat, ett område med massa tempel. Kanske låter tråkigt men det är Kambodjas största turistattraktion och det är även listat som världsarv. Hur Pontus trivs är en annan fråga! Pontus + tempel vet jag inte riktigt hur det går ihop. Men alla vi träffat säger att det är värt ett besök. Ikväll hann vi även göra ett klipp. En bok. Lonely planet är en jättebra hemsida för alla som backpackar, det finns även hur många böcker som helst. Vi köpte en där det står om hela sydostasien för ungefär 50-lappen, hemma kostar den några hundralappar.

Nu är vi som sagt på rummet, nyduschade. Ärligt talat så är nog det där den skönaste dusch jag någonsin har varit med om. Sammanlagt tog våran resa över 30 timmar så man känner sig som värsta rännstensungen då man är klar med lortiga fötter. Planen nu är att sova ut ordentligt och sedan äta en rejäl frukost. Det känns som att vi levt på oreo-kex, chilinötter, chips och vatten i flera dagar. Godnatt!