Kambodja, Siem Reap
Bussresan hit då.. den första januari plockade en minibuss upp oss kl 12.00 och skjutsade oss till piren. Där fick vi vänta någon timme innan vi fick springa till färjan. I ösregn. Vi klarade oss ändå hyfsat bra och torkade där vi satt inomhus. När vi klev av båten i Surat Thani hade himlen öppnat sig totalt.. båten rymde väl ett par hundra människor i alla fall och alla väskor slängdes bara ner på piren. I vattnet alltså. Pontus väska är vattentät och jag hade regnskyddet på, men hur fräscht är det? Och ryggen blir alltid blöt. Vi fick stå där i linne och shorts och spana efter väskorna. Jag började springa med Pontus väska på ryggen (då hängandes vid knäskålarna) medan han sprang ikapp mig då han hittat min. Vi satte oss på en stor buss, iskalla och blöta rakt igenom. Självklart var acn inställd på minusgrader. Som tur var fick vi byta buss och hade tid att byta om till torra kläder. Jag valde långbyxor, kofta och springskor med mina favoritsockar. Gud så skönt. På nästa stora buss somnade vi båda två som två grisar hela vägen till Bangkok. Den biten gick lätt som en plätt, nästan 12 timmar :)
Det är alltid roligt att komma till Bangkok, det tycker vi båda två. Kanske vi måste ta en tripp dit någongång. I alla fall, vi försökte äta frukost på donken där nästa buss skulle plocka upp oss. Det gick inte så bra, matlusten var inte så stor typ 5 på morgonen. Bredvid oss satt det en kille som vi lånade ut toapappret till. Sedan ville han vara social så vi småpratade litegrann. Det fula var att vi efter 10 minuter insåg att vi var från Sverige allihop haha.. pinsamt. Men han trodde vi var engelsmän först så det ska vi ta som en komplimang! En minibuss hämtade upp oss, vi fick platserna längst bak. Platser längst bak = stolar med vinkel på 90 grader, ingen luft och nästan inget benutrymme. Vi trodde vi skulle få byta men där fick vi sitta och svettas som bufflar i flera timmar. Dom som satt längre fram stönade då vi klev ut för en bensträckare. Jag kände mig nästan lite hotfull dära men jag lugnade mig. Dom ska inte klaga nåt som har bästa platserna! Dessutom fungerar "fläkten" bättre där. Pontus sov litegrann, eller han sov upprätt och turades om att falla mot mig och en engelsman. Jag testade läsa en bok men det gick inte. Ögonen hinner inte fokusera då bussen inte har någon som helst fjädring. Det var så guppigt så det var tur jag hade sport-bh. Äta pringles gick knappt heller, man träffade aldrig röret med handen.
Innan vi kom mot kambodjanska gränsen var det dags för visumen. Vi var nervösa där för vi gjorde en chansning innan vi for. På internet står det att man behöver utresebiljett för att komma in i landet, vilket vi sket i. Men det gick bra, förutom att vi inte hade pengar. På internet stod det även att man betalar i dollar vilket vi hade med oss redan från Sverige. Nähä, då krävde dom bath istället vilket vi hade bara småpengar av. Pontus fick åka iväg på en thaimoppe till en bankomat för att ta ut pengar. Allt löste sig i alla fall så nu har vi en till grej i passet, kuuul! När vi väl kom till gränsen började köandet.. värmen tycktes bara bli värre också. I sammanlagt tre timmar fick vi stå i en kö för att få en stämpel i vårat pass. Vansinne. Jag fattar inte hur vi lyckades stå där utan att flippa ur. Finns inget som är mer påfrestande att stå i en äcklig kö i 40 grader varmt, 14 kilo på ryggen, skithungrig och göra ingenting.
Framme och klar med rummet rusade vi ut för middag. Pontus hade hört rykten om att pizzan skulle vara god här så han beställde en sån. Jag tog fläskfilé i någon senapssås. Allt var skitgott och priserna är billigare än i Thailand. Pontus är nöjd över att ölen går på en halv dollar, dvs 3,5 svenska kronor. Han är i himlen! Imorgon ska vi bara sova och kolla in Siem Reap där vi bor. I övermorgon är planen att kolla in Angkor Wat, ett område med massa tempel. Kanske låter tråkigt men det är Kambodjas största turistattraktion och det är även listat som världsarv. Hur Pontus trivs är en annan fråga! Pontus + tempel vet jag inte riktigt hur det går ihop. Men alla vi träffat säger att det är värt ett besök. Ikväll hann vi även göra ett klipp. En bok. Lonely planet är en jättebra hemsida för alla som backpackar, det finns även hur många böcker som helst. Vi köpte en där det står om hela sydostasien för ungefär 50-lappen, hemma kostar den några hundralappar.
Nu är vi som sagt på rummet, nyduschade. Ärligt talat så är nog det där den skönaste dusch jag någonsin har varit med om. Sammanlagt tog våran resa över 30 timmar så man känner sig som värsta rännstensungen då man är klar med lortiga fötter. Planen nu är att sova ut ordentligt och sedan äta en rejäl frukost. Det känns som att vi levt på oreo-kex, chilinötter, chips och vatten i flera dagar. Godnatt!

Rätt hårda straff..

Kingdom of Cambodia

Ingemar är less julmaten så nu gräddar jag vofflor till middagen. Vad skönt att ni är framme efter en så lång resa. Ha det så bra.kram från vivi o ingemar
Jisses vilken färd, jag skulle då fått ett vansinnes där bak i minibussen..., minst..
Förstår att den där duschen kändes rätt okej:)
Ha det nu så bra i det nya landet, njut av varje dag!
Höres
Oj, vilken resa, men nu är ni på plats i alla fall. Det kommer att bli intressant att se bilder från dessa omtalade tempel. Ta hand om er och ha det så jättekul:)
Kära barn vilka äventyr. men vad skönt at få bo någorlunda efter en sådan resa. Hoppas att det nya landet blir innehållsrikt. Här skottar vi snö.Kramar från oss/ farmor
Härligt att ni är framme:))
Kan tro att det var jobbigt att stå i kö så länge...
Vilken utmaning för tålamodet hos den blonda pojken,,
KRAM