Tidigt imorse lämnade vi ett molnigt Bohol (Panglao Island) mot ett molnigt Donsol på fastlandet. Det är nästan komiskt hur dåligt väder vi har hela tiden. Vi har pratat med några inhemska som säger att det här vädret inte börjar förrän i juni/juli någon gång så vi har riktigt otur. Det dåliga vädret begränsar inte våra utflykter i alla fall! I övermorgon hade vi tänkt ge valhajarna ett försök. Ifall vi får se någon tänker vi använda blixt på kameran vilket vi inte fick till rävhajarna. Vår tyska instruktör sa att det inte alls spelar någon roll ifall man använder blixt för dom bryr sig inte. Påstår båtpersonalen något annat får dom smisk.

Resan hit gick förvånadsvärt smidigt. Färjan över till Cebu tog två timmar och flyget till Legazpi var framme 20 min tidigare än vad som angavs på biljetterna. Haha, det var tur att vi kom med flyget för vi satt vid helt fel gate. Det vi trodde stod "gate 1" var tydligen "gate 7" så personalen fick ropa i högtalarna efter oss hahah.. "Mr Lars Johänsson and Ms Änna Shy(som i blyg)länder". Färdmedlet mot Donsol fick bli en minibuss, som vi nu i efterhand ångrar.. ac:n verkade bara vara en synvilla samtidigt som vi trängdes längst bak med två andra. Det är fyra rader med säten i en minibuss och då är förarens rad inkluderad. Varje rad har tre säten men längst bak där vi satt klämde man in en extra person. Hatar när man sitter i linne och svettas bredvid en främling och man klibbar fast i varandra.. aaah panik. Som tur var hade han mycket kroppshår som gjorde ett litet luftigt mellanrum mellan oss. Jag tryckte mig mot Pontus samtidigt som jag försökte klura ut varför mannen med kroppsbehåringen med sin tjej var med och tävlade i "prata så högt och så mycket du kan under hela bussresan-SM".

Boendet fick vi ordnat av en tricycle (filippinsk tuktuk) där Pontus lyckades pruta ned priset från 1000 pesos/natten till 650 pesos/natten. Bra jobbat! Enda villkoret var att vi inte skvallrade till någon, såna takter gillar jag! Folket här är som vanligt jättesnälla och trevliga. Det är en tjock kvinna som äger stället och hennes son/man går mest runt och skrattar åt livet. Jämfört med Vietnam verkar faktiskt filippinerna tycka om sina liv. Vietnameserna verkade mest ha dödslängtan. Riktigt skön omväxling. Jag åker hellre utomlands till världens fulaste strand med världens härligaste folk istället för världens finaste strand med de suraste vietnameserna du kan hitta. Inte nu för att dra hela Vietnams befolkning över en kam men ni fattar. Nu har man som börjat komma in i det här på riktigt känns det som! Att gå med trasiga jeansshorts, lortiga flipflops och ett strandlinne med håret rufsigt av saltvatten börjar nästan likna ens livsstil. Jag minns inte sist jag använde smink eller gjorde mig fin i håret. Det känns inte ens konstigt att se en treåring leka med en tupp efter vägkanten eller kissa på en toalett som endast består av ett hål i marken. Nu finns det ju saker man tycker om och inte tycker om så mycket men det här diggar vi. Jag märker stora skillnader med mig själv redan, förut kunde jag vara rätt blyg och nu har man "tvingats" prata med okända människor i över tre månader och nästan aldrig på sitt eget språk. Pontus har också blivit mycket bättre på engelska även om han förnekar det.

Det som är jobbigast för oss båda är maten. Jag har aldrig saknat maträtter på det här viset förut. Mitt mellannamn är i princip husmanskost så ni hajar kanske. Ibland kan jag sitta och riktigt fundera ut att jag sitter någonstans och tar en tugga av enrisrökt falukorv med stuvade makaroner. Åh, det är så jobbigt. Pontus saknar mest skräpmat vilket jag tycker är lite konstigt för det går nääästan att få tag i här. Men zorbas kebabpizza är tydligen riktigt speciell. Mjölken är också riiiktigt jobbig, jag som dricker mjölk till allt hemma (även godis) dricker kanske ett glas mjölk per månad nu. Mjölken här smakar som hemma om man lämnat den framme en timme och hällt i lite förtjockningsmedel. Inte gott. Palt har också börjat nämnas lite oftare. Stekt speciellt, det tycker jag är godast.. med extrasaltat smör och iskall mjölk.. ååååh. Stopp och belägg. Belägg rimmar på pålägg och påläggen här är inte goda. Skinkan smakar som korv osten smakar ingenting. När vi kommer hem ska jag göra 10 olika frukostmackor med 10 olika pålägg. Ni som saknar oss för stå för middagarna några dagar framåt haha ;) Förresten! Boendet vi har skulle ha internet men tydligen är det bara i city det fungerar, så vi kan bara blogga/höra av oss då vi är på ett internetcafé!

Tack för oss!