Hajdykning på Monad Shoal

JAJJAMEN!! Äntligen har vi fått dyka med hajar! Jag känner mig döhäftig, typ som en superhjälte.. det gjorde jag inte i morse dock. Halvfem steg vi upp och klädde på oss. Det var fortfarande becksvart ute och riktigt blåsigt, vi fick ha långärmat och långbyxor. Bossen mötte upp oss här nere och så gick vi till dykbåten. En väldigt fin båt faktiskt även om man trodde den skulle välta ibland. Vågorna är nog de största vi har sett hittills då vi ska ut och dyka. De kändes ännu större när man väl var i vattnet och guppade runt, det kändes som att man for upp i luften typ tre meter då man flöt uppe på en våg. Som tur var hann det precis bli ljust innan vi startade dyket!

Nästan direkt fick vi åka ner med våran filippinska guide. Det var enbart vi tre i våran grupp så det var skönt. Sikten var hur bra som helst vid nedstigningen där det var ca 15 m djupt. Efter ett tag kom vi ännu längre ner och lite längre bort då han visade tecknet.. hajtecknet där man sätter en flat hand med tummen mot pannan. Mitt huvud snurrade typ tre varv innan jag såg den, sedan försvann den.. "ÅÅÅH JAG MISSADE DEN!!" tänkte jag, men han visade att vi skulle simma vidare. Joho, det fanns flera hajar där. Tresher sharks (rävhajar) kallas dom p.g.a. deras långa och lite konstiga stjärtfena. Det var säkert sex stycken där bara ett par meter ifrån oss där vi satt på våra knän på korallerna. Trodde faktiskt att man skulle få sån där puls som i hajenfilmerna men det kändes kolugnt. Jag var så glad så jag började le med reggen i munnen. Detta resulterar alltid att mitt cyklop fylls av vatten då kinderna trycks upp.. men det var skithäftigt!!

Enligt guiden var den största kring 2,5 meter.. ooooh. Fattaaaa vad coolt. När vi skulle ta oss upp i båten igen fick jag ta av mig allting som man vanligtvis tar av sig på båten. Vågorna kändes ännu större då man skulle hålla i sig i ett litet rep. Skönt att slippa gå upp med 20 kg på ryggen, mina ben vill alltid vika sig då vi ska kliva upp på en stege och man varit viktlös i nästan en timme haha. Nä, ni får väl kolla på bilderna. Vi ursäktar att det är suddigt och mörkt men att använda blixt var helt förbjudet. Hajarna drar tydligen direkt då. Tänkte vara lite busig och använda blixt på en bild men det hade varit så respektlöst mot alla andra som stod där och fick suddigare bilder än oss. Mörkret beror på djupet vi var på.. som open water-dykare får du max vara nere på 18 m djup. Vi var nere på 23,5 m.. heheh. Gud vad häftiga vi är nu. AAAAAH :D hejdå! Förresten, det regnar här nu så vi kanske beger oss vidare imorgon. Vars vet vi inte, kanske Bohol eller Donsol.




Pontus jagar rävhajar!


KOLLA!!




Hohoooh här kommer den mot oss!




Världens lyckligaste tjej!






Kommentarer
Postat av: Jenz

Säkert kul, men jag avundas er inte. Jag skulle ara höra Hajenmusiken i huvet. :)

2012-02-11 @ 08:13:13
Postat av: farmor o farfar

Vad väger tyngst gastuben eller Anna? 3gr i dag äntligen . Vilken upplevelse att vara hajarna nära. Men var försiktiga. Kram och sköt om er/ Farmor

2012-02-11 @ 08:44:43
Postat av: Pappa

Bara så häftigt, jag känner nästan hur pulsen ökar när jag tänker på vad ni gjort. Ni är hjältarna idag:)

2012-02-11 @ 09:01:00
Postat av: Karin

Ni är superCOOOOLA!!!!! jag är dock inte avundsjuk, får rysningar. Kram

2012-02-11 @ 09:34:16
Postat av: Mor

Otroligt imponerad, så modiga ni är! Det måste ha varit en mäktig upplevelse. Jag trodde faktiskt inte på några hajar. Tur dom inte var hungriga. För mig räcker det att se om på TV:) Puss och kram.

2012-02-11 @ 10:58:31
Postat av: Sandra

Shit. Vad. Fränt! Det glädjer mig att du är världens lyckligaste tjej. Det är du värd att vara <3

2012-02-12 @ 02:44:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0