Då var vi framme i Vietnams största stad. En stad med sju miljoner invånare och minst lika många mopeder. Vi kan redan nu säga att vi älskart! Det påminner mycket om Bangkok faktiskt. Själva centrumet är indelat i 16 olika distrikt och vi hade turen, för en gångs skull, att råka bli avsläppta 30 meter från där vi hade tänkt bosätta oss. Oddsen för det är inte direkt stora.

Bussresan hit däremot.. jag klassar den som den värsta hittills. Även fast våra biljetter var till sovbussar så fick vi en vanlig buss. Jag har nog aldrig svettats så mycket. Acn fanns men fungerade inte, det enda som kom ur utblåset var en ynka pust som skulle likna luft. Vi blev placerade näst längst bak vilket resulterade i en fullträff i tävlingen "sätt-dig-där-motorn-sitter". Golvet kändes som 100 grader så man kunde inte ens ha fötterna där. Framför oss satt ett par och pussades (snaskades snarare, vilket smack), bakom oss satt dom och gjorde likadant när dom inte vrålsnarkade. Bredvid oss satt ett gäng britter och hade världens diskussion på den snobbigaste engelskan ni kan tänka er. Vi hade endast ett stopp på resan som skulle ta sex timmar och det stoppet försökte vi nyttja så gott vi kunde; Pontus köpte en iskall redbull (som tyvärr var helt utan kolsyra?) och jag köpte en glass. När vi gick igenom bussen till våra platser igen märkte vi att dom där framme hade det hur skönt som helst. Sista metern till våra platser höjdes temperaturen med typ tio grader. Förjävligt rent ut sagt. Dessutom gassade solen på våran sida (ja, naturligtvis är det över 30 grader och molnfritt då vi har resdag). Väl framme i HCMC gick vi till en italiensk restaurang och beställde pizza. Där satt vi, stirriga i blicken, genomblöta av svett och riktigt risiga. Exakt som två sillar. Vi lät oss sedan förföras av en kvinna som fixade oss ett billigt rum. Det verkade ha varit ett bra beslut eftersom vi nu senare inte hittade ett billigare rum. 10 dollar, d.v.s 35 kr/person, inklusive tv, kyl, två fläktar och wifi :)

Nu ligger vi på rummet och svettas ihjäl. Eller jag svettas ihjäl, Pontus tog precis en dusch. Mina ben är helt darriga efter alla trappor. Det finns hur många hotell/gästhus överallt men alla kan ju inte ta så stor plats i bredd. Alltså byggs allting på höjden istället, utan hissar, så det blir riktigt bra träning att leta rum. Våran utsikt från fönstret är rätt in i en betongvägg, alltså hotellet bredvid. Planerna för idag är att duscha i några år och sedan äta en god middag. Vi får dra ned lyxet nu lite då vi har fått för oss att vi är på en chartersemester efter allt poolbadande. Dumma Mui Ne! Ajja, hörde att den riktiga vinterkylan var på väg till Norrbotten så vi kan då gott och väl svettas lite ;) Det känns enklare om vi tänker på er där hemma hehe. Hejdå från HCMC :)