Både jag och Pontus brukar tycka illa om utflykter där det är alldeles för mycket folk. Det resulterar oftast i irritation på medpassagerarna och på all väntan som i princip alltid uppstår. Dagens utflykt var över våra förväntningar och bjöd på det allra vackraste jag har sett. Vi stannade till vid fem olika ställen med våran båt där vattnet var löjligt grönblått. Jag var tvungen ta av mig solbrillorna flera gånger och riktigt bekräfta att inte solglasögonen hade en funktion likt photoshop. Helt sinnessjukt vilket vatten, såna färger brukar endast finnas på googlebilder eller i apollos lögnfyllda kataloger.

Första stoppet var vid en liten lagun där vi fick simma in i en liten grotta. Fräntfränt. Andra stoppet innebar lunchdax så vi stannade till vid en liten strand, Simisu Island, där båtpojkarna började grilla och dona. Pontus tog en lång snorklingstur medan jag satt vid strandkanten och sög in lite av solen. Solen här är helt vansinnig. Det är det varmaste vi har upplevt på hela resan, det spelar ingen roll ifall man är nybadad utan det steker lika hett för det. Efter lunchen åkte vi vidare till en "hemlig" lagun där du var tvungen krypa igenom ett litet hål för att komma dit. Det var också häftigt även om hela lagunen var fylld med folk. Jag vill bara utrymma hela stället en sådan gång för att kunna ta ett kort utan att en korean med orange flytväst och andnöd ska vara mitt i bilden. Destination nummer fyra var den stora lagunen, och gud vilket vatten. Var man inte religiös innan blev man det nu under loppet av en hundradels sekund. Där fick vi även snorkla och det gav vi stämpeln världsklass. Många nemo-fiskar och annat sött. Sista stoppet var vid en strand som hette Seven Commando Beach. Även här verkade vattnet vara en synvilla då en tjej t.o.m. tappade hakan. Där tog vi en öl och cola innan det bar av hemåt igen.

När vi var på Boracay trodde vi att vi hade funnit paradiset, dock fullt med turister. Det här om något är paradiset. Jag hade kunnat sitta i sanden och bara titta i flera timmar. Det finns inte så mycket mer att säga än att det var fruktansvärt vackert och då är jag en person som inte använder starka adjektiv, som vackert, så ofta. Nästan jobbigt fint. Hojja, det går inte ens att fånga på bild. Nu ska vi slänga i oss lite mat och ta och samla ihop alla fina bilder i huvudet. Adjöken från två nissar som älskar livet!

Lunchen! Tro det eller ej men Pontus tyckte faktiskt om fisken.


På väg in till den hemliga lagunen.


Lite småskitigt vatten men det är inte så konstigt då det aldrig byts ut.






Vägen in till den stora lagunen. KOLLA VATTNET!


Åh, jag vill äta upp hela bilden.


Utan blixt


Med blixt






Mycket anemonfiskar!


NEMO! Även den en anemonfisk, närmare bestämt clownfisk. Pontus tog skitbra bilder på min order då han var den enda med fenor :)




Pontus tar sig en välförtjänt öl på Seven Commando Beach!


Testade även dricka saften från en kokosnöt direkt med sugrör. Det ser utan tvekan helfestligt ut men gott var det inte det minsta. Usch.


Varför kan man inte alltid leva såhär? Puss på våran vardag.