Simning med sand i stjärten
Lite skeptisk gick jag med på idén så vi slängde i oss en tidig lunch innan det bar iväg. Vi, snorklarna och kameran. Efter kanske en halvtimmes simmande inser vi att det var lite längre bort än vad vi trodde.. "vi är ju halvvägs nu!" skrek Pontus fullt med hopp i rösten så vi fortsatte i alla fall. Åh herre min skapare (istället för svordomar).. när vi kom fram la vi oss ner i sanden direkt. En bit bort fanns några båtar vilket avslöjade att det t.o.m. går dagsturer till den där stranden. Efter någon minut visar sig solen igen och vi brister ut i att det var helt klart värt det. Frågan nu var ju bara hur vi skulle ta oss där ifrån.. Pontus lockade med valfri beställning på restaurang så vi tog på oss cyklopen och gav oss iväg.
Jag började seriöst tänka på tekniken sedan mina gamla simträningar.. hur fick man bäst fart, hur gjorde man med händerna egentligen? Vi fick "stanna" flera gånger och vila lite då cyklopen började imma igen. Det åkte förbi flera båtar med folk som garanterat undrade vad vi gjorde där ute mitt i ingenstans hahah.. jag kan fortfarande känna lättnaden då Pontus skrek "jag bottnar med simfoten här!!".. då orkade man de sista simtagen hur enkelt som helst. Hotellets handdukar låg så vänligt kvar och väntade på oss på samma ställe där vi lämnat dom. Efter några minuters vila gick vi till en restaurang där jag blev hypersugen på ananasjuice.. naturligtvis var den lika varm som solen så jag köpte en liten chokladgodis som tröst. Pontus öl smakade lika bra som alltid!
Nu är vi båda använt det melondoftande budgetschampot i våran sköna kallvattendusch. Pontus har flera lager av apotekts after sun på sig då han brände sig lite här och var. Jag fick bara en konstig bränna på ryggen.. mellan vingarna (skulderbladen) är jag blekare än på axlarna eftersom att håret har legat där. Ursäkten är att vi inte trodde det var SÅ långt bort. Det tog ju trots allt 4-5 timmar.. Pontus lilla utflykt haha. Aldrig mer! Men det var värt det :) Nu ska jag och rödljuset gå och få oss någon middag, vi är lite sugna på pasta, det var längesen. Måste även ta tillbaka dissen som jag gav El Nido igår. Det här känns mycket mer paradis än Boracay. Det enda som saknas är den där perfekta sanden och vattnet men oj så fint det är här. Hörs imorgon!

Min snyggis testar utrustningen!

En liten glasstrut för under enkronan är riktigt prisvärt.

Pontus nummer 3. Här med sin "lilla" hamburgare..


"Ta kort på mig och båten!" - Anna 10 år.

Ser ni de jättetunna och ljusa strecken där framme mellan vattnet och berget? Dit skulle vi.




Uppriggat, jajjamen.


Åh, det såg fantastiskt vackert och inbjudande ut. Vilket jättefint foto på er båda tillsammans. Det var minsann en ordentlig simtur, det gjorde ni kanonbra. F ö ser det verkligen ut som en riktig Robinson-ö. Puss och kram:)
Men hjälp säger den vattenrädda Pontus mamman...
Det var en lång simtur,,,,,,skönt att höra att ni är i land,,
JA ja håller med så härligt det ser ut å snygga är ni,,,ha det fortsatt bra KRAMAR
Varje dag nya äventyr!! Vilken vådlig simtur.Vad bra att ni kommit i land. Kramar och var försiktiga/ Farmor
Får för mig att ni är på samma strand som i Sunes Sommar med den där bakgrundsmusiken och att någon fick ropa "DU ÄR BARA FJORTON ÅR ANNA!!" när du skulle simma till stranden. Då är Pontus en av dom där killarna som hon spelar volleyboll med. Ni hade ingen såndär liten båt också där vattnet började läcka in? Tänk vilken fin berättelse det där blev.
Du har som börjat tjuvträna med simning också inför när vi ska bli träningsbitches? Om jag känner mig själv rätt så hade jag nog aldrig tagit mig fram till den där stranden..
Jädrans vilken simtur, bra gjort men ..., gillar ju inte såna där "rakt ut i ingenstans simturer". Ni kan väl simma längs med stranden nästa gång. Men bra, så fint:))
Fina bilder på våra fina ungdomar!
Skickar en stor kram och säger bara, INTE simma så långt, skönt ni är välbehållna tillbaka!!