Nuuuu har vi äntligen, ÄNTLIGEN, kommit fram till huvudstaden Hanoi. Bussresorna har väl inte varit dom roligaste.. tre bussar har vi åkt sedan vi lämnade Ho Chi Minh City (Saigon) och då var det inte ens en paus mellan två av dom. Sovbussarna här har faktiskt bättre standard än Thailands och Kambodjas men folket drar ner pluspoängen.. jag vet inte om det är vi som ser ut att ha en bitchig attityd eller vad det är för mer än hälften bemöter en med onda ögat. Ofta är dom skitsura och svarar inte på tilltal. Till bussen igen då; första sovbussen gick sådär eftersom vi åkte 12 timmar mitt på ljusa dagen vilket inte gör det så lätt att somna. Vi lämnades av i Nha Trang och fick nästan slänga oss in i nästa 12-timmarsbuss. Bussarna är uppdelade i tre rader med "våningssängar", vi trodde vi fick bra platser i buss nummer två. Båda i mitten av bussen, Pontus mot fönstret och jag bredvid i mittenraden. Efter ett tag slår dom på en film (en film som handlade om några monsterkrokodiler som åt upp människor.. kul) och toaletten tycktes bara ösa ifrån sig mer och mer stank. Pontus sov hela natten som en nedsövd medan jag vaknade titt som tätt varje gång chauffören öste på tutan.. d.v.s 3-4 gånger i minuten.

Vägarna i Vietnam är heller inget att hurra för, dom är nog värre än i Boden. För er som känner till trollsländevägen på torpgärdan vet vad vi menar. Tänk er såna där farthinder som sätter upp innan vägbyggen, såna där hårda och skitjobbiga saker som man måste bromsa inför. Såna känns det som att man kör på konstant i typ 70-100 km/h. Buss nummer 3 var den absolut nyaste men ändå värsta. Det var vi och tre till turister i bussen bland alla vietnameser.. herregud alltså. Vi träffade ett äldre (kanske 50-60 år) par från Kanada på bussen som var ute och reste med varsin cykel. Dom hade varit ute sen september och är ute och cyklar i asien ett helt år, det är rätt häftigt. Såå nu, mamma, pappa och alla andra i den åldern, nu vet ni vad ni kan göra nästa år! Ta hojen och cykla genom asien! Det var lite krut i den där kvinnan så hon fick vara turisternas språkrör. Vet ni hur 20 vietnameser låter i en buss utan någonting att göra? Det var horribelt. Dom vet nämligen inte hur man konverserar, dom skriker, verkligen vrålar till varandra som att dom är döva. Tror ni det var kul på en sovbuss? Nä där fick kvinnan med krutet rycka in och vråla för full hals att dom skulle hålla käften. Sedan vaknade vi på natten (eller inte Pontus och hennes karl, de sov som klubbade sälar) kring kl 04 och dom vrålar igen. Något enerverande, dom skrek, spelade skitdåliga vietnamesballader ur deras stenåldersmobiler och hade något notpapper till som dom sjöng ifrån. Helkonstigt. På morgonen vaknade vi av att bussen stod still. Jaaaaa, fetstopp i flera timmar. Kön var 10 mil framför oss, fattaaaa. Det ryktades om en trafikolycka men vi såg då inte språren av någon. Under tiden ockuperade en kvinna toan för att spy och de andra vietnameserna koncentrerade sig på notpappret igen.

Nästan sex timmar försenade anlände vi till Hanoi, staden som har endast ett tiotal plusgrader och restauranger. Det roligaste var ändå då vi öppnade lastutrymmet för att ta ut våra väskor. Pontus hade satt på sin flightbag för att undvika smuts och jag hade satt på mitt regnskydd som följde med ryggsäcken. Pontus hade fått vatten igenom sin flightbag men som tur är så är hans väska vattentät. Min är inte det. Ur regnskyddet kunde vi hälla ut vatten.. inte vilket vatten som helst, det var gul/brunt. Jag hoppas inte det kom från den äckliga toaletten. Nu luktar hela väskan surfisk så jag ska spola av den i duschen. På tvättrådet står det att man endast får tvätta den med en borste och ljummet vatten men vad har jag för val? Jag kan ju inte gå runt och lukta surfisk, då hade hela väskan varit förstörd.

Vietnam är mopedernas land och här fick vi bekräfta det. Även tutans land. Man blir ju halvt döv så fort man ens öppnar ett fönster, dom förbrukar nog en tuta i veckan om inte mer. Vi har ett rum i alla fall utan toadörr där vi blåser acn på varmaste. När vi hade installerat oss på rummet sprang vi ut för att hitta kläder, vi har ju inga för dom här graderna. Vi hittade båda varsin jacka och ett par byxor så nu är vi varma! Dock så var det väldigt svårt att hitta storlekar.. vi är numera värsta jättarna, jag var tvungen ta XL på min jacka. Nu sitter vi på rummet och äter en sur ananas, mmh dom är mycket godare sura :) dock vet vi inte om kärringen lurade oss på pengar för det saknas en del i börsen.. vi har inte riktigt lärt oss alla sedlar än då man betalar med vietnamesiska dong. En vatten kostar 10 000 dong och en jacka kan kosta kring 400 000 dong. Snacka om inflation alltså. Om ett tag ska vi försöka leta rätt på en restaurang, vi är sugna på pizza efter alla bussresor.. totalt tog det 55 timmar. Bra merit. Facebook fungerar inte heller, inte på datorn, telefonen eller i receptionen, jag tror det är något fel med nätverket. Då vet ni i alla fall men vi är tillgängliga här och på mailen om ni vill något :) hejdå!