Nu verkar turen ha vänt för oss! Ponnes feber har försvunnit helt och när vi gick utanför hotellet imorse var det inte ett moln på himlen och näst intill vindstilla. Vi promenerade i våra nya nike-skor och kom fram till dykstället lite väl tidigt men då hann vi fylla i alla blanketter. Utrustningen provades ut och togs ut på båten, vi skrev att vi senast hade dykt förra året (lögn) men det skulle vi få betala för sen då vi knappt kom ihåg hur man satte ihop allting. Fred hette våran amerikanska guide och vi skulle få dyka med en till kille och ett asiatiskt par som hade sista dyket kvar på sina cert, alla i våran ålder.

 

Jag som hunnit bränna mig lite i ansiktet och på halsen satte mig direkt och tog fram 30-flaskan. Nehejdu, fy skäms! Cancúns vatten är ett naturreservat så man får inte kleta in sig i någonting. En mexikan kom med näsdukar så jag fick torka av mig igen.. behöver väl inte skriva vem som ser ut som en brandbil i ansiktet nu. Efter en halvtimmes båtfärd var det dags för första dyket, både jag och Pontus tyckte utrustningen var mycket tyngre än vad vi kom ihåg att den var.. båten i sig var en riktigt fin och stor dykbåt men för att ta sig till kanten var det en lång raksträcka utan räcken, addera vågorna på det så får ni en ny sport.

 

Djupet skulle snitta ungefär 20 m men det räckte gott och väl för strömmarna kändes ändå. Jag var lite orolig i början då mina simfötter var hälften så långa jämfört med de andras så jag höll mig nära guiden. Lite för nära kanske för på alla filmer ser jag ut som hans svans. Sikten var bra och vi fick se mycket fiskstim, Pontus fick se en ful muräna som stack upp ur ett hål precis då han simmade ovanför. När vi kom upp till ytan fick vi hålla i oss i ett rep och dra oss mot båten. Man känner sig så sjukt liten då båten far upp och ner i vågorna precis bredvid en. Det var lite svårt att ta sig upp för stegen då den hissades upp i luften hela tiden, man blir 100 pannor tung när man legat nästan tyngdlös en halvtimme.

 

När vi fått av oss all utrustning klagar Pontus på huvudvärk från helvetet plus illamående. Sjösjuk skrattar guiden men när vi ska sätta oss och ta på grejerna för andra dyket kommer illamåendet för mig. Jag har blivit sjösjuk tidigare även om jag inte vill erkänna det men nu var det hemskt. Våtdräkten hade jag fått på mig men just då kändes det som att bli strypt. Nästa steg var att spänna fast viktbältet på 3 kg runt magen men det gick inte, jag ville bara kräkas. Stackars Fred kom dit och bad mig stirra på horisonten medan han fick klä på mig allt. Han var väl medveten om att det skulle bli bättre då jag kom i vattnet för direkt vi kom under ytan var det borta för både mig och Pontus. Ena killen fick stanna på ytan hela dyket för att han hade ont i öronen och det var riktigt otur för honom för vi fick se en nurse shark!! Amhaj eller sköterskehaj heter dom på svenska, dock en bra bit bort men den såg stor ut! Finare och större fiskar på det andra dyket, även en blåsfisk som guiden fångade med händerna. Med andra ord är vi riktigt nöjda, guiden är den bästa vi har haft hittills så vi dricksade 250 pesos utan att det sved. Efteråt promenerade vi förbi hamnen där färjan avgår till ön Isla Mujeres så vi kanske åker dit imorgon om det är ungefär samma väder.

 

Nu är vi nyduschade och sådär lagom möra, vi hade tänkt "ta en trivsel i byn" som Pontus sa men det lär inte bli allt för sent. Hade så gärna velat visa filmerna från gopro-kameran vi unnade oss på Arlanda men filerna har för bra kvalitet för att den här stenåldersdatorn ska fixa det. Vår trogna vän G12:an får stå för bilderna istället! Adjö!