Godkväll! Våran resa hit kunde inte ha gått mer fel så det är väl dags att jag delar med mig. Resan till kallax gick bra, väl framme på Arlanda var det 7 timmar tills planet mot Paris skulle gå men vi tänkte checka in väskorna så tidigt det bara gick. Detta skulle vi göra själva i en vit automat och det var där problemen uppstod.

 

Automaten krånglade så vi gick till tjejen bakom disken säkert tre gånger innan vi gav upp. Hon kunde göra det på sin dator istället och frågar sedan "och era esta?". Esta va? Från Paris gick nästa flyg till Atlanta och för att få komma på det planet krävdes enligt tjejen ett elektroniskt visum som ansöks via internet och som USA måste godkänna för att vi ska få komma in i deras land. Jättekonstigt tyckte vi då vi bara ska mellanlanda där i någon timme men hade vi tur skulle våra esta hinna bli godkända innan planet gick mot Paris. Som tur var fanns en dator med inbyggd skrivare som hade en direktlänk till hemsidan (vi kan inte ha varit dom första alltså). "Godkänd" stod det på det utskrivnina pappret så vi kände att problemet var löst.

 

Väl framme i Paris var klockan 22 och vi skulle ta oss till terminal 2. Paris flygplats är den största vi har sett och insåg att terminal 2 följdes av en bokstav, terminal 2 med bokstav fick sedan en gate med ännu en bokstav. Vi fick sova över på några skinnfåtöljer men det var så snorkallt så man bara fick ihop någon fjuttig timme. Planet mot Atlanta skulle gå åtta på morgonen så vi checkade in så tidigt vi kunde och tog tåget (ja, man får åka tåg mellan gaterna). På planet, som skulle ta dryga tio timmar, fick vi inte ens sitta på samma rad. Pontus satt snett framför mig med två afroamerikaner av storlek XXL och jag fick sitta mellan en fransman och en tant som såg ut som kommandoran. Vi serverades tre mål mat och hade en tv i stolen framför så det gick bra ändå.

 

Sista planet från Atlanta mot Cancún skulle avgå redan 1,5 timme efter landning. Allt går så fruktansvärt segt när man är stressad och när vi satt bältade hade boardingen för nästa plan redan börjat. Så fort vi kom ut från planet sprang vi allt vi hade till passkontrollen och insåg att kön redan var lång, då med 45 min kvar innan planet skulle lyfta. Jag gick och grinade lite hos en vakt som ordnade att vi fick gå före typ 100 pers. När vi väl står där och lämnar våra fingeravtryck lägger jag stolt fram våra esta. Esta? Nej, det behövdes ju inte! Killen var bara intresserad av den lila blanketten vi fyllde i på flyget. Fint. Vi sprang vidare genom alla kontroller och kom fram till rätt gate men där fungerar inte våra boardingkort. Som tur var fick vi nya och hann sätta oss en kvart innan planet skulle lyfta.

 

Alla våra flygningar var turbulenta men sista planet var nog värst, lite lagom med handsvett sådär. Vi tog en buss till hotellet och väl där var det ju mycket risigare än vad vi hade förväntat oss. Sminkbordet nedanför spegeln hänger liksom alla eluttag. Duschväggen måste lyftas för att fås igen men handtaget är borta så man får använda den rostiga spiken som satts dit som permanent lösning. Taklampan lyser som en gatulykta och hälften av alla grejer fungerar inte att ladda i väggen som är 110V. Poolen hamnar i skuggan nästan direkt och vi har haft ostadigt väder sedan vi kom hit. Frukosten smakar bajs. MEN, vi har bokat ett dyk för imorgon och ikväll var vi till ett shoppingställe som heter La Isla. Sen är vi lite malliga för att vi har fått se en bebiskrokodil i diket på väg mot centrum, dom lever tydligen i lagunen här bredvid. Bjuder på några bilder från La Isla, nu ska vi sova och ladda för dykningen! Adiós!