Godmorgon! Nyårsafton och vi vaknar 07 som vanligt. Kan väl passa på att berätta vad vi har gjort. I förrgår promenerade vi till Playa Tortuga där färjorna avgår till Isla Mujeres. Vi tog den tidigaste som gick 09 och fick riktigt bra väder! Isla Mujeres är en långsmal ö så vi promenerade tvärs över innan vi gick runt ett tag och tog två solsängar på ena kortsidan. Havet är ganska kallt så Pontus badar ingenting men jag tycker det är perfekt då det svalkar. Tror inte det finns något mer kristallklart vatten än här.

Vi har försökt leta andra stränder som vi  vet finns med på våran turistkarta för vi har läst att ständerna är till för alla. Däremot har alla lyxhotell varit smarta för dom har byggt ihop sig med varandra så det inte finns några ingångar förutom genom hotellen. Det finns en strand där vi kan vara och den är fin men när vi var där igår exploderade det med folk. Vi lyxade med solsängar och råkade hamna bredvid två tjejer från Ystad.

David Guetta spelar här i Cancún ikväll så vi bokade biljetter igår, vi tänkte att vi ändå inte skulle ha något bättre för oss. Biljetterna måste hämtas ut senast en timme innan det börjar, kl 19, så vi får inte hänga på stranden för länge idag. Vi har även snackat ihop oss med kvinnan här nere och kollat priser för resan till Playa del Carmen imorgon och vi kände att taxi var mest värt, 700 pesos, drygt 350 kr för 6 mil. Då får man ju ändå skjuts ända fram till dörren. Hotellet vi bokade igår var ändå hyfsat, kanske lite affärsinriktat men det gör inget för då är det fräscht. Det konstiga är att det inte dragits pengar men vi har fått en bekräftelse på mail. Vi får höra då vi kommit fram vad som säger. Nu är det frukostdags!

 

 

Nu verkar turen ha vänt för oss! Ponnes feber har försvunnit helt och när vi gick utanför hotellet imorse var det inte ett moln på himlen och näst intill vindstilla. Vi promenerade i våra nya nike-skor och kom fram till dykstället lite väl tidigt men då hann vi fylla i alla blanketter. Utrustningen provades ut och togs ut på båten, vi skrev att vi senast hade dykt förra året (lögn) men det skulle vi få betala för sen då vi knappt kom ihåg hur man satte ihop allting. Fred hette våran amerikanska guide och vi skulle få dyka med en till kille och ett asiatiskt par som hade sista dyket kvar på sina cert, alla i våran ålder.

 

Jag som hunnit bränna mig lite i ansiktet och på halsen satte mig direkt och tog fram 30-flaskan. Nehejdu, fy skäms! Cancúns vatten är ett naturreservat så man får inte kleta in sig i någonting. En mexikan kom med näsdukar så jag fick torka av mig igen.. behöver väl inte skriva vem som ser ut som en brandbil i ansiktet nu. Efter en halvtimmes båtfärd var det dags för första dyket, både jag och Pontus tyckte utrustningen var mycket tyngre än vad vi kom ihåg att den var.. båten i sig var en riktigt fin och stor dykbåt men för att ta sig till kanten var det en lång raksträcka utan räcken, addera vågorna på det så får ni en ny sport.

 

Djupet skulle snitta ungefär 20 m men det räckte gott och väl för strömmarna kändes ändå. Jag var lite orolig i början då mina simfötter var hälften så långa jämfört med de andras så jag höll mig nära guiden. Lite för nära kanske för på alla filmer ser jag ut som hans svans. Sikten var bra och vi fick se mycket fiskstim, Pontus fick se en ful muräna som stack upp ur ett hål precis då han simmade ovanför. När vi kom upp till ytan fick vi hålla i oss i ett rep och dra oss mot båten. Man känner sig så sjukt liten då båten far upp och ner i vågorna precis bredvid en. Det var lite svårt att ta sig upp för stegen då den hissades upp i luften hela tiden, man blir 100 pannor tung när man legat nästan tyngdlös en halvtimme.

 

När vi fått av oss all utrustning klagar Pontus på huvudvärk från helvetet plus illamående. Sjösjuk skrattar guiden men när vi ska sätta oss och ta på grejerna för andra dyket kommer illamåendet för mig. Jag har blivit sjösjuk tidigare även om jag inte vill erkänna det men nu var det hemskt. Våtdräkten hade jag fått på mig men just då kändes det som att bli strypt. Nästa steg var att spänna fast viktbältet på 3 kg runt magen men det gick inte, jag ville bara kräkas. Stackars Fred kom dit och bad mig stirra på horisonten medan han fick klä på mig allt. Han var väl medveten om att det skulle bli bättre då jag kom i vattnet för direkt vi kom under ytan var det borta för både mig och Pontus. Ena killen fick stanna på ytan hela dyket för att han hade ont i öronen och det var riktigt otur för honom för vi fick se en nurse shark!! Amhaj eller sköterskehaj heter dom på svenska, dock en bra bit bort men den såg stor ut! Finare och större fiskar på det andra dyket, även en blåsfisk som guiden fångade med händerna. Med andra ord är vi riktigt nöjda, guiden är den bästa vi har haft hittills så vi dricksade 250 pesos utan att det sved. Efteråt promenerade vi förbi hamnen där färjan avgår till ön Isla Mujeres så vi kanske åker dit imorgon om det är ungefär samma väder.

 

Nu är vi nyduschade och sådär lagom möra, vi hade tänkt "ta en trivsel i byn" som Pontus sa men det lär inte bli allt för sent. Hade så gärna velat visa filmerna från gopro-kameran vi unnade oss på Arlanda men filerna har för bra kvalitet för att den här stenåldersdatorn ska fixa det. Vår trogna vän G12:an får stå för bilderna istället! Adjö!

 

 

Godkväll! Våran resa hit kunde inte ha gått mer fel så det är väl dags att jag delar med mig. Resan till kallax gick bra, väl framme på Arlanda var det 7 timmar tills planet mot Paris skulle gå men vi tänkte checka in väskorna så tidigt det bara gick. Detta skulle vi göra själva i en vit automat och det var där problemen uppstod.

 

Automaten krånglade så vi gick till tjejen bakom disken säkert tre gånger innan vi gav upp. Hon kunde göra det på sin dator istället och frågar sedan "och era esta?". Esta va? Från Paris gick nästa flyg till Atlanta och för att få komma på det planet krävdes enligt tjejen ett elektroniskt visum som ansöks via internet och som USA måste godkänna för att vi ska få komma in i deras land. Jättekonstigt tyckte vi då vi bara ska mellanlanda där i någon timme men hade vi tur skulle våra esta hinna bli godkända innan planet gick mot Paris. Som tur var fanns en dator med inbyggd skrivare som hade en direktlänk till hemsidan (vi kan inte ha varit dom första alltså). "Godkänd" stod det på det utskrivnina pappret så vi kände att problemet var löst.

 

Väl framme i Paris var klockan 22 och vi skulle ta oss till terminal 2. Paris flygplats är den största vi har sett och insåg att terminal 2 följdes av en bokstav, terminal 2 med bokstav fick sedan en gate med ännu en bokstav. Vi fick sova över på några skinnfåtöljer men det var så snorkallt så man bara fick ihop någon fjuttig timme. Planet mot Atlanta skulle gå åtta på morgonen så vi checkade in så tidigt vi kunde och tog tåget (ja, man får åka tåg mellan gaterna). På planet, som skulle ta dryga tio timmar, fick vi inte ens sitta på samma rad. Pontus satt snett framför mig med två afroamerikaner av storlek XXL och jag fick sitta mellan en fransman och en tant som såg ut som kommandoran. Vi serverades tre mål mat och hade en tv i stolen framför så det gick bra ändå.

 

Sista planet från Atlanta mot Cancún skulle avgå redan 1,5 timme efter landning. Allt går så fruktansvärt segt när man är stressad och när vi satt bältade hade boardingen för nästa plan redan börjat. Så fort vi kom ut från planet sprang vi allt vi hade till passkontrollen och insåg att kön redan var lång, då med 45 min kvar innan planet skulle lyfta. Jag gick och grinade lite hos en vakt som ordnade att vi fick gå före typ 100 pers. När vi väl står där och lämnar våra fingeravtryck lägger jag stolt fram våra esta. Esta? Nej, det behövdes ju inte! Killen var bara intresserad av den lila blanketten vi fyllde i på flyget. Fint. Vi sprang vidare genom alla kontroller och kom fram till rätt gate men där fungerar inte våra boardingkort. Som tur var fick vi nya och hann sätta oss en kvart innan planet skulle lyfta.

 

Alla våra flygningar var turbulenta men sista planet var nog värst, lite lagom med handsvett sådär. Vi tog en buss till hotellet och väl där var det ju mycket risigare än vad vi hade förväntat oss. Sminkbordet nedanför spegeln hänger liksom alla eluttag. Duschväggen måste lyftas för att fås igen men handtaget är borta så man får använda den rostiga spiken som satts dit som permanent lösning. Taklampan lyser som en gatulykta och hälften av alla grejer fungerar inte att ladda i väggen som är 110V. Poolen hamnar i skuggan nästan direkt och vi har haft ostadigt väder sedan vi kom hit. Frukosten smakar bajs. MEN, vi har bokat ett dyk för imorgon och ikväll var vi till ett shoppingställe som heter La Isla. Sen är vi lite malliga för att vi har fått se en bebiskrokodil i diket på väg mot centrum, dom lever tydligen i lagunen här bredvid. Bjuder på några bilder från La Isla, nu ska vi sova och ladda för dykningen! Adiós!