Eftersom att vi inte har haft internet på ett bra tag så tänkte jag dela upp allt i två inlägg. Det här första är om våra sista dagar i HCMC. Såååå, Väskryckningen har börjat smälta för oss båda. Den nya kameran fungerar exakt som den andra och det nya fodralet var mycket snyggare. Näst sista dagen gick Pontus ut med Stefan och några till för lite öl medan jag stannade på rummet och såg lite serier. Det var skönt :)

På avfärdsdagen gjorde vi ett nytt försök att åka till de berömda Cu Chi-tunnlarna och vi kom oss iväg den här gången. Här är lite snabbhistoria för er som inte vet vad det är för något: Mellan åren 1957 och 1975 pågick Vietnamkriget mellan Nordvietnam och Sydvietnam. Anledningen till uppdelningen var Indokinakriget som gjorde Vietnam självständigt. Under krigandet grävde man tunnlar i södra Vietnam som sträckte sig ända till Kambodjas gräns. Totalt är det tunnlar under marken som är 25 mil. Dessa tunnlar fungerade som en egen "stad" under marken där de hade sjukhus och andra rum mellan alla gångar, tuuuufft ju. USA var också med och krigade, dom släppte över 7 ton bomber eller vad det var. MEN, eftersom att USA inte var så van att kriga så vann Nordvietnam över alla och Saigon döptes då efter Nordvietnams ledare; Ho Chi Minh.

Väl framme betalade vi inträde och gick iväg för att möta en guide. Det verkade inte finnas någon guide för en vietnames-vakt eller något sa att vi ändå inte skulle förstå något. Vi som trodde vi fyra (vi och göteborgarna) skulle få vara själva med en guide fick gå med typ fem andra och den sura "vakten". I början fick vi testa krypa ner i ett hål som var helt i originalstorlek, riktigt små alltså. Alla skulle testa och då det bara var jag och Moa kvar så började han säga att vi skulle skynda och gick därifrån med dom andra. Så less. Men vi hann ikapp i alla fall. Dom andra testade skjuta AK 47 för några kronor medan jag avstod p.g.a. priset. Efter ett tag fick vi testa krypa ner i tunnlarna, och gud vad jag hade längtat till det! Kanske för mycket eftersom besvikelsen var ganska stor. Vi fick krypa ungefär 20-30 meter i ett par gångar som de förstorat upp enbart till turisterna. Han som gick framför mig hade inte ens hunnit ta några kort så jag fick snabbt knäppa ett på honom. Men det är kul att ha testat, luften var ganska så instängd och fuktig där nere. Jag hade velat testa krypa i dom som fortfarande är i originalstorlek, jag hade nog rymts. I de förstorade tunnlarna fanns det t.o.m. lite lampor som lyste upp gångarna.. trist. När surgubben var klar med berättande åkte vi tillbaka till stan, åt middag och sa farväl till Moa och Stefan. Det var kul att träffa våra lekkamrater igen, även om det bara var för några dagar.

På natten 01.00 gick flyget från HCMC till Manila, huvudstaden i Filippinerna. Resan tog typ kål på oss då vi knappt fick någon sömn. Vi hade hellre velat åka ett plan som tog 10 timmar istället för det här som bara tog 2. I Manila tog vi ett flyg till Kalibo, där somnade vi innan vi ens hade startat så personalen fick peta i mig i någon minut (det var ingen idé att peta på Pontus) tills vi vaknade. Pinsamt. Mamma har varit en del orolig då det var varit en jordbävning på ön Negros men där är inte vi, vi håller till på Boracay. Mer om Filippinerna i nästa inlägg, nu ska vi hitta på något :) Här är de sista bildern från Vietnam, eller de vi hann ta med den nya kameran..

Jag börjar väl med att skriva vad vi gjorde igår. Vi mötte upp Moa och Stefan följde med dom för att äta middag. Efter det blev det en hel del serverings och det var ju ett tag sedan! Vi fick tillökning vid vårat bord av personalen (som också tog några drinkar på jobbtib), en gubbe från Malaysia och en svensk som var här med en norsk. Jag råkade ha en tjuga och en guldtia i min väska som jag visade för den manliga servitrisen, han blev jätteimpad. Något som var riktigt kul var att han visste direkt vem personen på baksidan av sedeln var, dom hade tydligen Nils Holgersson här också haha. Han fick min guldtia då han samlade på mynt från hela världen, då fick jag en puss på kinden (lyllo mig).

Idag skulle vi möta upp Göteborgarna, svensken och norsken för att kolla på krigstunnlarna. Vi skulle mötas på restaurangen "crazy buffalo" och vi kom sist dit. Moa var tyvärr sjuk så vi tänkte fara utan dom två. Vi raggade taxibilar men alla var på tok för dyra. Till sist kom det en jätterisig bil med en chaufför som hade bruna tänder. Han var mycket billigare än dom andra så jag skulle förhandla priset genom förarrutan mitt på gatan. Efter någon minut känner jag bara hur det rycker till som fan runt bröstkorgen, SCHAAAWALLÄRP lät det, kollar till vänster och ser en moppe ösa förbi i en jävla fart, med min handväska i högra handen. Två äckelvietnameser satt på moppen och båda hade hjälm. Det var synd att dom inte kraschade för moppen vinglade rejält efter gatan. Det gick så hiiimla snabbt så jag hann knappt reagera. När jag insåg att det var min väska som fladdrade runt efter gatan sa jag bara "min väska..". Pontus frågade direkt vad som var i den och självklart fanns våran fina kamera där.. när jag insåg att det fanns hur många bilder som helst på minneskortet så gick jag typ sönder. Alltså den känslan, det kändes som att luften sögs ur en och man blev helt tom. Idiotvietnameser utan pengar som ska förstöra ens resa! Hoppas karma tar dom.

Det var längesen jag var sådär arg, jag kunde inte stå still. Jag stod, fortfarande framför taxin, och skrek de fulaste orden jag kunde komma på. Pontus försökte trösta med en kram men den var det sista jag ville ha, jag ville slå ihjäl taxichauffören istället som bara satt där och sa "aaah mopedmaffia.." utan att ens rycka på ögonbrynen. Tjejen som var med trodde jag hade blivit påkörd, vilket var Pontus första tanke också eftersom jag halvt ramlade ner på gatan. Jag tror jag tog emot mig mot motorhuven på taxin men det är faktiskt lite svårt att komma ihåg. Är samtidigt "imponerad" hur dom lyckas. Jag menar, handväskan som var av riktigt starkt läder, hade ett tjockt band med metallfästen mot själva väskan. Jag har aldrig handväskan hängandes över en axel p.g.a. stöldrisken så nu hade jag den tvärs över kroppen på vänstra axeln. Min favoritväska som jag fick av Pontus farmor och farfar :( Helt sjukt, dom kör två stycken på en moped i skithög fart, den bakre siktar in sig, rycker allt han har och får med sig väskan. Hela väskan gick ju sönder?! Och gamla var dom inte heller, inte mer än 20 år.

Vi klarade ju oss allihop som tur var. Jag fick ett ganska stort och rött märke på bröstkorgen där bandet gick. Det hade kunnat sluta hur som helst, jag fick för mig att jag stod rätt så still när dom tog väskan men Pontus påstår annat. Han säger att jag for iväg flera meter och det är ju förståeligt om dom rycker sönder en sådan väska. Jag trodde det var omöjligt. Fick inte ont direkt men efteråt ömmade det rätt rejält. Hade jag haft otur hade remmen, med metallfästet i ena änden, kunnat snärta till mig i ögat. Inte kul att bara ha ett öga. Eller så hade hela nyckelbenet kunnat gå av. I värsta fall kunde jag ha slungats ut i trafiken..

Jag ville verkligen inte se några tunnlar längre så jag gick därifrån, helt skakig av allt adrenalin. Det kom en solglasögonförsäljare, jobbig såklart, så jag slängde mina egna solglasögon på honom. Nödvändigt. Pontus plockade upp dom tror jag och fick springa efter mig. Efter det gick jag till receptionen och förklarade att rumsnyckeln var i min nystulna väska. Han sa åt oss att gå till polisstationen direkt och det gjorde vi. Hela poliskåren, typ sex personer, började ringa runt och prata i walkietalkies. En följde med oss så vi fick visa vars "rånet" hade skett. Väl på plats fick vi följa med honom då han frågade folk på restauranger och dylikt om dom sett vad som hade hänt. Man kände sig ganska utstirrad då man stod där rödgråten och med ett rött märke på bröstet. Dom måste ju undra vad jag hade gjort haha. Jag och Pontus hittade själva taxichauffören som jag pratade med. Vi mutade honom så han kunde komma till polisstationen men väl där fick han gå efter 1 minut. Vi trodde han kunde beskriva idioterna eller något men tydligen inte.. efter lite rapportskrivning fick vi gå hem igen, imorgon ska vi få en egen rapport med oss hem.

Bilderna från halva Vietnam är borta. Från Nha Trang (dyket), Mui Ne och här. Tur att några finns på bloggen i alla fall.. Pontus släpade motvilliga mig mot en Canonbutik. Ganska tur i oturen där att vi är i en storstad. Vi köpte en exakt likadan kamera och lyckades pruta bort laddare och sådant som vi redan har. Jag vill knappt ta i den nya kameran, jag är en riktig tjurunge. Sjukt vad less jag är, vill slå ihjäl alla. Som Pontus pappa sa så har det ändå gått över 2,5 månad och det är faktiskt lite konstigt att det inte har hänt något innan. Vi har knappt missat en buss ens. Och en väskryckning är lite mildare än ett pistolhot t.ex. SÅ irriterande bara, jag går igenom scenariot hela tiden och försöker komma på hur vi hade fått tag i dom. Som Sandra skrev på facebook "hann Pontus ikapp?". Han hade nog gärna löpt av allt han var värd efter dom där men det var omöjligt. Jag skojar inte ifall jag säger att allt skedde på en sekund. Flera gånger har jag tänkt "tänk om någon skulle försöka stjäla min väska nu" lite beredd sådära. Man hinner ingenting, inte ens reagera. Kolla regplåten kom inte ens upp i huvudet. Pontus tyckte bara det var tur att han inte fick tag i dom, han hade nog velat möblera om lite i deras ansikten.

Som sagt så mår vi bra och vi ska vara glada att det inte gick värre. Vi har en ny kamera och mitt märke på bröstet är nästan borta nu. Inga pengar, betalkort eller pass fanns i väskan. En kille som bor på samma hotell såg när vi kom in i receptionen direkt efter väskan stals så han ville hjälpa. Typ ta ut pengar eller något, det var snällt. Varje gång det händer något så blir alla i någon samarbetsfas, rätt tufft haha. I efterhand känns det rätt obehagligt dock.. har varit helt skakis hela dagen. Nu har vi fått i oss mat, Pontus ska gå ut och ta en öl med Stefan. Jag ska se lite serier och dricka äppeljuice. Imorgon ska vi se tunnlarna förhoppningsvis och efter det ta flyget till Filippinerna. Är inte så sugen på att vara kvar här faktiskt.. haha tidigare idag sa jag att jag skulle flyga hem men det var nog humöret som talade. Hoppas ni där hemma inte fryser ihjäl i kylan i alla fall :) Hejdå, från en väsklös Anna..

Hujja vilken dag. Vi har varit på utflykt hela dagen vilket har resulterat i två mycket trötta backpackers. Hade någon tvingat mig att ta på mig ryggsäcken nu så hade jag fallit ihop. Nåväl, det var en bra utflykt, om än lite väl lång. Vi tycker mer om att fara på utflykter själva då det oftast är billigare och enklare. Nu åker man i flockar på 20 pers med en guide. Man får vänta ofta på alla andra och trängas för att lyckas ta några foton.

Jag tänkte att ni får se lite mer bilder än text idag så kan jag vila mina bloggfingrar ;) Här är våran dag då vi utforskade mekongdeltat! Jo, för er som inte vet vad det är så är Mekongfloden en väldigt berömd och lång flod. Typ 450 mil. Den startar i Kina och går igenom Burma, Laos, Thailand, Kambodja och till sist Vietnam. Hela floden är väldigt viktig, speciellt i Vietnam, där man odlar mycket ris som transporteras därifrån. Väldigt kort sammanfattat men ni får nog en bild av hur det är.

Goddag! Andra dagen i HCMC idag och det är varmt. Mycket varmt. Pontus telefon visade 34 plusgrader idag men jag skulle själv påstå att det var minst 50. Även fast det inte är helsol så flyter man i princip bort, sinnessjukt vad varmt det är. Vi gissar att alla mopeder höjer temperaturen med ytterligare 15 grader. Vi har i alla fall spenderat en heldag ute på stan. Strosat i affärer, fyndat allt för mycket saker och ätit god mat.

Efter frukosten bokade vi en tur till Mekongdeltat som vi ska på imorgon. Gissar att inte så många vet vad det är så jag kan dra en liten snabbförklaring imorgon om inte alla har hunnit googla upp det ;) men det har med en flod att göra. Imorgon anländer även två goa från Göteborg som vi mötte på Phi Phi i Thailand. Vi ska väl hitta på något med dom också, kanske kolla in Cu Chi-tunnlarna från Vietnamkriget. Häftigt!

Annars så är det varmt överallt. Vårat rum är varmare än utomhus och de två fläktarna, som snurrar i sin maxspeed, hjälper inte alls. Det var riktigt svårt att somna igår då det var så varmt. Man slumrade till lite men vaknade några minuter senare över att det rann någon svettdroppe någonstans. Några gånger vaknade jag och såg hur Pontus riktigt tryckte sig mot väggen som var några få grader svalare. Jag vände mig och somnade om igen. Nästa gång jag vaknade så råkade jag sparka han med foten. Då hade han lagt sig i fotändan och öppnat kylskåpsdörren på hög gavel för att andas in lite kyla. Vi har ändå sagt att vi ska klara HCMC ut utan ac, det blir 14 kr billigare då per natt..

Mamma kan däremot sova väldigt gott den kommande natten. Jag fick tydliga order om att jag snarast skulle gå och köpa mig ett par solglasögon (hon hotade med starr och grejer, inte kul). Uppdraget fullföljdes och nu ligger dom här på tvn. Jag måste säga att det var grymt skönt att kunna se som vanligt då jag har gått runt och kisat i över 2,5 månad. Hoppas det inte hann bli kis-rynkor haha. Det som var ännu skönare var att jag slipper sjasa iväg alla solglasögonförsäljare då jag redan har glajjor i ansiktet. Perfekt! Nu måste jag bara gå runt med en solfjäder i ena handen och en tjock bok i den andra för att resten ska sluta bry sig. Pontus måste nog ha en tändare i varje hand för att dom ska skita i honom. Påtal om påträngande försäljare så är det sjukt mycket frågor om gräs. Man hinner knappt gå 100 m från rummet så kommer det någon "aah marijuana?" och en minut senare möter man alltid en polis. Vilken slump. Nu ska vi fortsätta att svettas och göra ingenting. Adjöss!

Den fantastiskta lasagnen vi åt både igår och idag. Helt perfekt!


Frukosten köper vi av en tant som inte kan ett ord engelska. Två stora baguetter med valfritt pålägg och en flaska juice för endast en tia. Vad kostar en juice i Sverige, typ en tjugolapp?




Den lilla vänstra köpte jag på Naturkompaniet innan vi åkte, vilket kostade några hundralappar. Den större högra köpte Pontus idag för en betydligt mindre summa. Lite snopen känner jag mig men den är min lilla i alla fall :) Den kommer ändå ha varit mer pårest än Ponnes väska..
Några fler grejer vi fyndade (syndade) var ett linne, en jacka, solbrillor och en sån där "gympasäck" man hade på mellanstadiet ni vet. Dom är sniigga.


Belöningen för köpet av glajjorna var en glass. Helnöjd, jag och mina hakor :)

Då var vi framme i Vietnams största stad. En stad med sju miljoner invånare och minst lika många mopeder. Vi kan redan nu säga att vi älskart! Det påminner mycket om Bangkok faktiskt. Själva centrumet är indelat i 16 olika distrikt och vi hade turen, för en gångs skull, att råka bli avsläppta 30 meter från där vi hade tänkt bosätta oss. Oddsen för det är inte direkt stora.

Bussresan hit däremot.. jag klassar den som den värsta hittills. Även fast våra biljetter var till sovbussar så fick vi en vanlig buss. Jag har nog aldrig svettats så mycket. Acn fanns men fungerade inte, det enda som kom ur utblåset var en ynka pust som skulle likna luft. Vi blev placerade näst längst bak vilket resulterade i en fullträff i tävlingen "sätt-dig-där-motorn-sitter". Golvet kändes som 100 grader så man kunde inte ens ha fötterna där. Framför oss satt ett par och pussades (snaskades snarare, vilket smack), bakom oss satt dom och gjorde likadant när dom inte vrålsnarkade. Bredvid oss satt ett gäng britter och hade världens diskussion på den snobbigaste engelskan ni kan tänka er. Vi hade endast ett stopp på resan som skulle ta sex timmar och det stoppet försökte vi nyttja så gott vi kunde; Pontus köpte en iskall redbull (som tyvärr var helt utan kolsyra?) och jag köpte en glass. När vi gick igenom bussen till våra platser igen märkte vi att dom där framme hade det hur skönt som helst. Sista metern till våra platser höjdes temperaturen med typ tio grader. Förjävligt rent ut sagt. Dessutom gassade solen på våran sida (ja, naturligtvis är det över 30 grader och molnfritt då vi har resdag). Väl framme i HCMC gick vi till en italiensk restaurang och beställde pizza. Där satt vi, stirriga i blicken, genomblöta av svett och riktigt risiga. Exakt som två sillar. Vi lät oss sedan förföras av en kvinna som fixade oss ett billigt rum. Det verkade ha varit ett bra beslut eftersom vi nu senare inte hittade ett billigare rum. 10 dollar, d.v.s 35 kr/person, inklusive tv, kyl, två fläktar och wifi :)

Nu ligger vi på rummet och svettas ihjäl. Eller jag svettas ihjäl, Pontus tog precis en dusch. Mina ben är helt darriga efter alla trappor. Det finns hur många hotell/gästhus överallt men alla kan ju inte ta så stor plats i bredd. Alltså byggs allting på höjden istället, utan hissar, så det blir riktigt bra träning att leta rum. Våran utsikt från fönstret är rätt in i en betongvägg, alltså hotellet bredvid. Planerna för idag är att duscha i några år och sedan äta en god middag. Vi får dra ned lyxet nu lite då vi har fått för oss att vi är på en chartersemester efter allt poolbadande. Dumma Mui Ne! Ajja, hörde att den riktiga vinterkylan var på väg till Norrbotten så vi kan då gott och väl svettas lite ;) Det känns enklare om vi tänker på er där hemma hehe. Hejdå från HCMC :)

Klockan ringde 07.15 imorse, det var tungt.. vi ville hinna besöka sanddynorna här i Mui Ne innan den värsta värmen skulle komma. Numera kör vi (moppe-ponne) manuell moped då det alltid är billigare än en automatare. Det gick som smort i alla fall och efter redan 10 minuter var vi framme vid de röda sanddynorna. Jag hade ärligt talat föreställt mig värsta saharaöknen av röd sand och det var väl lite väl höga förhoppningar. Men fränt var det, man tror inte att sånt finns här omkring. Så röd vet jag väl inte om sanden var (stället kallas även ibland för the yellow sanddune) men åt brunhållet var det i alla fall. Säkert 30 barn sprang efter oss och försökte sälja papp-bitar som man kunde glida nedför sanden på, vi avböjde då ryktena säger att det inte är värt pengarna.

Jag blev lack över att hela stället kryllade av koreaner (vild gissning) så vi körde vidare mot de vita sanddynorna som låg 3 mil bort. Vi hällde i oss stora klunkar av ljummet vatten innan vi gjorde oss redo för promenaden i sand. Alltså, kondition verkar vara ett ord som min kropp inte vet vad det är. Helt slut var jag efter att ha gått uppför en sandbacke i vanlig promenadtakt. Geuuud, och i den värmen! De vita var faktiskt bättre än de röda. Större dynor, färre koreaner med kameror större än dom själva och mindre upptrampat. Efter en halvtimme var vi nöjda och brummade tillbaka till byn. Vi hade fått tips om att en italiensk restaurang hade goda pizzor så vi bestämde för att ge stället en chans. Det visade sig vara en bra chansning för pizzorna var väldigt goda.

Naturligtvis gömde sig solen då vi la oss vid poolen men vi låg kvar ett tag i alla fall. Sedan var det dags för dusch.. åh, vad jag bävar mig för denna dusch. Vedervärdigt är ordet! Nu har vi båda fått upp värmen igen och väntar på att få hämta våran tvätt vi lämnade in igår. Av någon konstig anledning har stället stängt så vi får inte tag i våra kläder. Så fort vi har något att klä på oss så ska vi ta hondan till någon ny restaurang. Vi har som börjat lyxa lite har jag märkt. Vi äter pizza och mexikanskt, köper öl och glass till biljardspelandet osv. Men det är vi värda, sådeså :) Hoppas ni har det bra hemma, jag längtar inte till snö men det gör Pontus. Mors!

Idag var vädergudarna på våran sida och levererade sol! Åh så skönt, sist vi fick riktigt varm sol var i Sihanoukville, Kambodja. Vi var inte beredda på det fina vädret så efter frukosten hann klockan bli 10.30 innan vi hade lagt oss nere vid poolen/havet. Perfekt väder hela dagen, lite smådisigt emellanåt men riiiktigt varmt. Nu gör det faktiskt ingenting att rummet inte är i toppklass, omgivningen väger upp det utan problem. Här utanför är det massa växter, träd och fina blommor som på kvällen lyses upp med massa ljusslingor. På stigen ner till poolen har dom satt upp massa söta porslinsdjur bredvid alla färgglada blommor och precis utanför dörren växer det carambole (stjärnfrukt) i ett träd!

Vid 15-tiden någon gång gick jag tillbaka till rummet och testade kallduschen medan Pontus låg kvar på solsängen för att ta en tupplur. Jag förstår inte hur vi kunde bo med kallvattendusch i hela åtta dagar på Koh Lanta. Det är ju fruktansvärt. Inte så att vattnet är iskallt men är man inte sjöblöt i svett så är det t.o.m. psykiskt jobbigt att ställa sig där helt frivilligt. Som att förnedra sig själv. Dessutom så går knappt balsamet att skölja ur. Minuspoäng alltså.

Middagen idag får dock pluspoäng. Jag valde mexikanskt, två rullar tortillabröd fyllda med kyckling. Dom frågade ifall jag ville ha det spicy, efter Pontus råd sa jag "NOT SPICY". När maten väl kom på bordet var det så starkt så det rann ur både näsa och ögon. Ur öronen kom det rök. Jag brann i princip upp. Men det var gott i alla fall, likaså Pontus pizza. Mätta och belåtna gick vi till rummet och såg på gladiatorerna, haha det är ju skitbra i brist på svensk tv! Helt sjukt hur dom ser ut förresten. Kvinnorna ser ut som män, speciellt i ansiktena. Usch.

Imorgon ska vi hyra moppe för att kolla in sanddynorna, hoppas på bra väder så vi kan ligga vid poolen sen. Eventuellt kanske vi kollar in stranden också, Pontus är sugen på att bada i stora vågor vilket det sägs ska vara här :) Annars så har det inte hänt så mycket. Jag längtar så sjukt mycket efter svensk mat, jag har någon typ av abstinens. Nu ska vi lägga oss och ladda inför imorgon. Här har ni dagens bilder!

Jajjamen. Eller så inte. När vi gled innanför Mui Ne's gränser idag så strålade solen, men inte när vi checkat in på rummet och gjort oss klara för poolen. Ni hörde rätt, vi har pool! LYX, lüx, lyyyks. Eh. Rummet är väl inte så jättefräscht men det duger. Det finns inget varmvatten och ingen ac men biljardbordet jämnar ut det lite. Vi tänkte provspela på det idag men då var det två ungar som spelade (försökte ha hål i duken) med en avbruten kö. Pontus sa på sitt bästa teckenspråk att vi ville spela, det gick bra, trodde vi. Det slutade med att dom tog alla bollar med händerna efter att vi börjat spela och försökte svepa ner dom i närmaste hål. Kul.

Det var ingen idé att ligga vid poolen så vi tog en timmes promenad till busskontoret där man confirmar biljetterna. Den 1 februari tar vi bussen ner till Ho Chi Minh City (Saigon) som blir det sista stoppet här i Vietnam. Åh vad jag hade velat hinna med några guldställen längre söderut men man hinner ju inte med allt. Till middag åt vi kyckling, Pontus tog nötkött för en gångs skull. Vi kommer se ut som kycklingar då vi kommer hem. Billigt är bra har vi kommit fram till men idag satt det en kackerlacka på bordet där vi åt. Men gratis-snacks är alltid uppskattat!

På promenaden hem fick vi bevittna våran andra moppekrasch, mitt framför ögonen på oss. Det var näst intill becksvart där vi gick då Pontus plötsligt vrålade "OJ KOLLA!!", jag trodde naturligtvis att det var en tvåmeters salamander framför fötterna samtidigt som en anakonda försökte smyga runt min hals. Medan jag både hoppade och duckade samtidigt gled det en moped efter asfalten och skapade eldgnistor. Chauffören, som otippat var en turist, körde med sin surfingbräda tvärs över benen. Det verkade han ha glömt bort för han körde brädan rätt in i en parkerad moped där det stod två vietnameser. Allt gick bra får vi väl tillägga. Vi försökte fråga turisten om det var okej men antingen så var han full eller chockad för han svarade ingenting. Kanske både och. Han stirrade litegrann och gjorde en rivstart därifrån. Jaa, vilket drama hörrni! Imorgon ska vi ligga vid poolen om det är soligt, vilket det mest troligt inte är. Plan B är att kolla in Mui Ne's öken! Det finns både röda och vita sanddynor här. Godnatt på er!

Halloj! Igår gick vi ut med tanken att confirma våra biljetter till Mui Ne. I Hanoi köpte vi ett helt häfte "open tour-tickets" till alla destinationer vilket var billigast. Det enda man behöver göra är att säga till på ett kontor "om två dagar vill vi vidare!" typ. Hittills har det räckt med att säga till dagen innan men igår påstod dom att det var fullt. Ända till 1 februari.. alla bussar, alla flyg och alla tåg. Vi vill ju inte stanna här en vecka till?! Så vi köpte nya biljetter istället vilket var surt. Nu kommer vi oss iväg imorgon i alla fall, till Mui Ne :)

Idag gick vi alla tre till stranden. Jag, Pontus och mensvärken från satan. Vi skedade med våra väskor då det sägs att Nha Trang-stranden har fullt av väsktjuvar. En halvtimmes sol fick vi oss innan det mulnade igen, då gick vi till favoritrestaurangen och åt lunch, d.v.s den billigaste. Ikväll hade vi tänkt äta middag på den mexikanska restaurangen då det var så gott sist. Egentligen borde vi inte unna oss dyr mat då vi igår åt en riktig fettopizza hehe..

Kring 07-snåret imorgon promenerar vi mot busstationen, resan den här gången tar bara fyra timmar. Beroende på vädret, vårat välmående och plånboken kanske det blir ännu några dyk där borta. Annars får det vänta till Filippinerna! Gud, det landet kändes jättelångt bort för några veckor sen men nu är det bara tio dagar tills flyget går.. iiiiih! Då blir det paradis på riktigt :D Om nu vädret vill sluta tjura med oss. Adjöken!

Aaaaaaaah. Inte ett "aah" som ett skrik utan ett "aah" fyllt med lättnad. Alltid när vi har bokat ett dyk blir jag skitnervös. Inte att vi ska drunkna eller något sånt, jag blir bara helkonstig utan anledning. Hela kvällen igår och imorse sa jag att jag inte ville dyka men Pontus har lärt sig att ignorera det. Väl på båten blir jag jättetaggad i alla fall! Våra förväntningar var inte så stora idag eftersom det är lågsäsong på dykning i Vietnam nu.

Vi åkte ut med en träbåt av modell större, kanske 15 personer totalt. När vi bokade dyket fick man välja om man ville dyka ensamma med en guide eller om man kunde tänka sig en grupp på fem stycken. Vi valde den större gruppen då det innebar rabatt på hela 20 dollar. På båten fick man se en whiteboardtavla med dagens planering. Det visade sig att jag och Pontus skulle få dyka själva med våran guide "Vo". Ja, han är vietnames. Första dyket var vid ett ställe som hette "Tri Minh's Treat". Vi hoppade i nästan direkt men fick dock vända om då vi insåg att jag behövde mera vikter. Medan dom andra sjönk ner mot botten så låg jag kvar på ytan utan att komma ner.. väl där nere gick allt bra. Guiden simmade i perfekt takt och fiskarna var trevliga. På riktigt alltså, i Thailand simmade dom mest bara iväg, här fanns det t.o.m dom som ville kolla in i kameran! Ni får se sen ;)

När vi steg upp i båten igen höll vi på att frysa ihjäl. Vattnet här är jättekallt vilket förklarade varför vi fick långärmade och långbenta våtdräkter. Min var dessutom några mm tjockare än vanligt. Efter en kopp varm choklad var det bara att tränga sig i den kalla våtdräkten igen inför dyk nummer två på "Moray Beach". Sikten där var ännu sämre än vid första dyket men som sagt så hade vi inte förväntat oss mer än ett par meter. Solen visade sig knappt idag heller vilket gjorde det lite mörkare. Idag fick vi förresten debutprova våra nya cyklop! Dom fungerade perfekt, Pontus svarta och min rosa juniormask. Fick även simfötter i rätt storlek för en gångs skull så vi kan summera hela dyktrippen som jättebra.

Väl i stan igen passade vi på att värma oss i den lilla sol som fanns innan vi gick vidare för lunch. Vi valde samma ställe som vi åt middag på igår, ett billigt men ack så charmigt ställe där man sitter på röda plaststolar. Man äter med udda bestick och dricker ur välanvända glas på en missfärgad tallrik. Jag valde rostad kyckling med ris och Pontus nudlar och kyckling. Delikat! Igår satt restaurangens katt på gatan och såg söt ut. Mitt i allt kom den i en rasande fart och sprang under borden mot köket. Folk fick ögon som tefat och jag tänkte "vad är det med er, har ni aldrig sett en katt springa eller?". Grejen var ju bara att det var en råtta som sprungit förbi och inte en katt. En råtta stor som en katt. Huuuh.. men skitsamma, det finns säkert råttor i våran madrass :) Nha Trang har hittills varit jättebra, speciellt maten. Det finns inget att klaga på i matväg, däremot så är det väl lite brist på aktiviteter här. På väg tillbaka med dykbåten såg vi jättelånga linbanor, såna där korgar man sitter i. Dom verkade gå till något berg i närheten så vi ska nog kolla upp vad det är för något! Lite coolt att hänga över havet och åka i en korg. Vi tror att vi ska bege oss vidare i övermorgon, då blir det Mui Ne.

Nu ligger vi i sängen nyduschade. Cyklopen, undervattenshuset, simfötterna och badkläderna hänger på tork här bredvid. Det här är nog bland de bästa känslorna alltså! Vara ute och dyka en hel dag, komma tillbaka för mat, duscha och lägga sig i sängen för att kolla igenom bilderna man har tagit under dagen. Då spelar det inte ens någon roll ifall dyket var dåligt. Det känns som att man har gjort något bra :D Vi behövde verkligen göra ett dyk, det började nästan kännas lite lamt där ett tag att inte fara ut på något äventyr. Ni får väl kolla på bilderna och tänka på att det är lågsäsong.. vill knappt tänka på hur fina bilder man kan ta på högsäsongen! Enjoy!

Bussresan på tolv timmar gick lätt som en plätt. Vi såg en beckfilm, levande begravd (sååå bra), innan vi bestämde oss för att sova. Pontus sov som vanligt hela natten och jag satt vaken och tyckte synd om mig själv. Vi körde någon slags bergsväg som var jättedålig, man flög runt på hela sätet. Den här gången fick vi platserna längst bak där det är tre bäddar, lite senare fick en tjej ligga bredvid Pontus. Inte så social för hon hälsade knappt och vände ryggen mot direkt. Det bästa var ju att hon tog så mycket plats att hon tog lite av Pontus dyna också..

Kl 04 på morgonen fick vi hoppa av och leta hotell, det var ju inte det lättaste. Pontus och Aksel (norsk) sprang och väckte upp hotellägare medan vi andra vaktade väskorna på en stängd restaurang. Vi fick oss till slut ett hotell, rätt ofräscht men det funkar. Det mesta är fortfarande fullt efter nyåret. Vi tog en powernap på tre timmar efter frukosten innan vi begav oss ut för lunch. Det fick bli på en italiensk/mexikansk restaurang vilket visade sig vara ett mycket bra beslut. Jag valde nachos med kyckling och Pontus några tacosrullar med kyckling. Jättegott båda två och dessutom billigt!

Det finns rätt mycket dykfirmor här så vi tänkte kolla lite vad det kostade. Naturligtvis kom vi ut därifrån med bokade dyk redan imorgon, Pontus är mest exalterad. Vi fick prata med en engelsman käften full utav guldtänder. Dykfirman har fem stjärnor och verkar jätteseriösa, han berättade om en annan firma där dom glömde ena instruktören och hittade honom död fem dagar senare. Enbart för att dom glömde räkna hur många som var på båten hem. Nu vet man ju inte vad som stämmer men jag tror på det mesta :) men för att citera fasters kloka råd innan vi åkte från Sverige: "LITA INTE PÅ NÅGON!!". Pontus har verkligen tagit till sig utav det rådet.

Nu ska vi slöa lite och se slutet på beckfilmen, batteriet räckte inte till hela på bussen. Efter det måste vi tillbaka och betala för dyken, skitbilligt var det verkligen. Vi tyckte det var billigt på Koh Tao som har de billigaste dyken i Thailand men det här var ännu billigare. Typ 140 kr/dyk och då ingår upphämtning, utrustning, mat och guide :) Inte så mycket bilder nu för tiden men ni för nöja er med de här haha..

Nyårsafton igår. Vi åt middag och förkrökade lite på restaurangen här över gatan med de norska snubbarna. Kvinnan som verkar äga stället är mycket trevlig. Hunden, Mickey med underbettet, är också väldigt gosig. Vi fick se när hon matade honom med mjukost och en korvstump, det får han äta varje dag. Lite annorlunda mat men hunden såg då lycklig ut!

Fyrverkerierna, för flera årslöner, var grymma. Det var lika många inhemska som turister som stod vid broarna på sina mopeder och kollade. Det går dock inte att jämföra med Thailands uppvisning på den "riktiga" nyårsaftonen, då dunkade hela bröstet till vid varje explosion. Utelivet här i Hoi An är inte det bästa kan vi konstatera. Vi letade barer i flera timmar och när vi väl hittade en så hade dom hunnit stänga. Istället hann vi lära oss några fraser på vietnamesiska. Jag är faktiskt stolt över mig själv. Thailändska känns lika enkelt som svenska då man försöker sig på vietnamesiska.. de har något speciellt sound i sina röster, någon kraft i gommen som låter lite nasalt. Vi försökte väl i några timmar men till slut kunde jag skrika "CHUC MUNG NAM MOI" och någon gubbe utan tänder skrek samma sak tillbaka haha :) Tack så mycket och hejdå verkade också sitta efter en stund.

Imorse åt vi frukost hos samma trevliga kvinna och underbettshund. Hon sa gott nytt år och bjöd oss på någon delikatess.. det var riven kokosnöt, rostade vattenmelonskärnor och några kex som var fyllda med någon slags marmelad. Kanske inte det godaste vi hade ätit men hon var ändå glad och bjöd oss på våra läsk som vi drack till bakispizzorna. Vi måste nog äta där en sista gång imorgon innan vi far vidare mot Nha Trang! Resan beräknas ta ca 15 timmar men det är ju ingenting i en sovbuss :) det innebär också att vi måste inhandla det vanliga: oreokex och ett pringlesrör. Kexen med blåbärssmak är faktiskt riktigt goda, även fast jag hatar blåbär.

De norska killarna ska med samma buss till Nha Trang så jag antar att vi följs åt en bit till. Våra tungor är helt förslappade tack vare dom. Av någon konstig anledning kom vi in på såna här jobbiga ordramsor. Ni vet, "sex laxar" och "sju sjösjuka sjömän". Vi fick lära oss en norsk; "ispens ripsbusker å andre buskeväxter". Inte för att jag vet vad något betyder eller hur något stavas men tungan slår knut på sig själv vilket är riktigt irriterande. Testa själv att säga det snabbt fem gånger efter varann! Nu ska jag väcka Pontus som har tagit en liten smygtupplur, det är ju packdag idag. Vi lär inte spendera allt för mycket tid utomhus då det är helmulet och duggregn.. hoppas vädret blir bättre vid nästa stopp. Chuc mung nam moi på er!

Rubriken är namnet på det kinesiska nyåret som infaller idag. Allt pågår egentligen under en hel vecka men det är idag själva firandet sker. Vi ska nog slå ihop med norskarna, om vi nu inte missuppfattade varandra, det blir lätt så haha. Biljetterna vi köpte i Hanoi räcker över hela Vietnam ända ner till Saigon, det var det billigaste sättet. Allt har blivit skitdyrt inför nyåret, den största högtiden, för att alla inhemska köper resor. Jättemånga tar ledigt under denna vecka och åker hem till familjen, man kan likna detta som våran julafton och nyårsafton. De delar ut gåvor, äter stora bord med mat och firar med fyverkerier. Förhoppningsvis får vi också se lite raketer :)

Idag var vädret lite sämre så vi valde att inte åka till stranden. Istället tog vi varsin gratiscykel från hotellet och kollade in staden. Jag skriver alltid att städerna är mysiga men det här stället är verkligen mysigt. Det finns en flod som går genom staden, några broar och massa båtar. Byggnaderna är lite av det äldre slaget, riktigt charmigt. Inför den här veckan har dom även smyckat ut vartenda träd med färgglada lyktor. Myggorna här är dock hemska, vi har blivit uppätna. Ikväll tänkte vi unna oss en lyxigare middag ifall vi hittar någon restaurang som är öppen. Tyvärr så är även alla öl-företag stängda så ingen restaurang har kunnat köpa in den billiga ölen idag.. det blir ett dyrt nyår!

Vi måste även erkänna en grej. Vi dömde vietnameserna totalt redan i Hanoi. Verkligen alla var otrevliga och fnyste så fort man kom in i deras klädstånd på gatan. Här är det tvärtom. Hotellpersonalen hälsar på en flera gånger om dagen och frågar hur dagen har varit. Folk skriker från andra sidan gatan och önskar en ett gott nytt år. Hundarna är t.o.m trevligare och vill komma fram och hälsa. Idag var det en fin vit och brun hund som tog en serverings med oss. Han hade ett jättestort underbett, gullig! Engelskan är lite knagglig som i hela Vietnam. På hotell och turistinformationer brukar dom vara helt okej men på restaurangerna är det lite svårare att göra sig förstådd. Nu ska vi köpa en liten lunch innan vi startar inför ikväll. Gott nytt år! (det där kändes fel).

Innan resdagen från Hue passade vi på att kolla in ett stort supermarket. Man kan ju inte åka buss utan färdkost! Det visade sig vara lite större än vad vi trodde; tandborstarna var på en våning och chipsen på en annan. Pricken över i:et var att vi var dom enda turisterna.. de flesta glor som om dom aldrig har sett en vit människa förut men vissa blir skitglada och vinkar (dom kanske tror vi är kändisar hehe). Köerna alltså.. dom är minst tio gånger värre än dagarna innan jul hemma. Folk trängs som bufflar men det är dock inget problem för mig för jag är ett huvud längre än allihop. Rätt skönt faktiskt, far man på festival hemma är man i princip nedtrampad, här behöver jag bara sträcka på mig så kommer ingen förbi!

Resan till Hoi An, skräddarstaden, tog bara fyra timmar den här gången. Vi hittade ett hotell rätt snabbt som var prisvärt med POOL! Nu när vi tittar ut så är hela poolområdet i skuggan så där är det nog inte så kul att hänga. Redan i bussen mellan Hanoi och Hue så har vi åkt till samma ställen som tre norska killar, nu råkade vi bo på samma ställe igen. Vi åt middag med nissarna från Oslo och fick lära oss lite ord. Man blir rätt trött i huvudet då man varje gång måste spetsa båda öronen så fort någon pratar. Dom hade skitkul i alla fall åt våran svenska. Skulle vi säga "Är du så rar och ger mig en bärs?" så betyder det för dom "Är du så konstig och ger mig en bajs?" haha.. humor på barnnivå. Dom hade heller aldrig hört ord som "promenad" eller "kapsyl" haha :)

Vi har inte riktigt hunnit kolla in staden så mycket förutom igår då vi gick runt för att leta ett biljardbord. Det blev rätt sent så vi har sovit tills nu (kl 12). Efter frukosten kanske vi kollar in stranden som ligger några kilometer bort, det är knappt några moln ute :) Hörs!

Jag älskar verkligen barnprogram. Inte de nya versionerna där allt är animerat utan de äldre som är 100 gånger bättre tecknat. Vietnams barnkanaler har mycket bättre avsnitt än hemma så jag har hunnit se en hel del idag.. mest Tom & Jerry som var mormors favorit :)

Vi unnade oss en sovmorgon idag och efter det åt vi frukost över gatan. Skitbilligt och charmigt ställe som har "klotter" (gäster som har skrivit hälsningar) över väggarna och taket. Lunchen fick bli på samma ställe. Under frukosten fick vi se hur man levererar kyckling i Vietnam. En gubbe på en gammal moped kom körandes och stannade utanför vårat hotell. I ena handen höll han styret, i den andra höll han hönor i fötterna.. fräscht. Kvinnan i receptionen tog emot de fyra hönorna och lyfte in dom, upp och ner, till köket. Färsk kyckling kan man kalla det!

Ikväll ska jag passa på och ta ett sista bad innan vi beger oss till Hoi An imorgon. Pontus passar på att dricka ur den billiga minibaren. Finns inte så mycket mer som har hänt.. jo, jag har börjat fundera om jag är lite känslig mot ananas. Varje gång jag har ätit en så svider det i hela munnen.. idag beställde jag in ananas med vaniljyoghurt på och det fungerar lite som en brandsläckare, i alla fall i början.

Dagens Sverigemat-sug: tacos och zorbaspizza. Ni kan ju gissa vem som önskade vad ;)

Igår var sista dagen i Hanoi. Vi hann strosa runt på några gator och smaka Bia Hoi (världens billigaste öl) innan nattbussen plockade upp oss. Resan hit tog ungefär 15 timmar vilket känns som en fis i rymden numera, inga problem alls. Som att ta bussen till Luleå ungefär :) Den här gången slapp vi, lyckligtvis, en bunt med skrikglada vietnameser. Istället hade vi trevliga sovgrannar från både usa och italien. Pontus, som förut inte har varit så intresserad av det engelska språket, satt nu själv och konverserade med dessa snubbar som studerade i Kina. Trevligt trevligt!

Idag fick vi gratis skjuts till ett hotell som vi tog direkt. Gratis wifi, ac, badkar, tv och kylskåp. Jag ska bada badkar för allt jag är värd! :D Tyvärr så har vi insett att facebook inte fungerar i hela Vietnam. Av google att döma så har Vietnams regering blockerat hela sajten p.g.a någon konstig anledning. Vi har försökt komma runt blockeringen med olika beskrivningar på internet och nu verkar vi ha lyckats, även om det går segare än med adsl för tio år sedan..

Hue är varmare och trevligare än Hanoi. Folket är t.o.m mer välkomnande och klämmer ibland fram ett leende. Vi har tänkt stanna här ett par dagar bara innan vi beger oss ännu en bit ner till Hoi An. Vi har väl inga direkta planer på vad vi ska hinna med här, det folk verkar fara och kolla in är något som inte faller oss i smaken. Något med poesi och en flod, det kan vi nog skippa.

Annars har det inte hänt så mycket. Jag är överlycklig att kunna se på disney channel och discovery, nu är det Mr Bean på tv, tidigare avverkade jag Tarzan. Har även hunnit få stock i toaletten och då offrades även en plastgalje. "Minibaren" är svinbillig här på rummet så det blir nog att synda lite.. Pontus chansar på att tömma hela kylen ikväll bara för att det är billigt hehe. Inga nya bilder tyvärr, då får ni några från Hanoi istället.

Nuuuu har vi äntligen, ÄNTLIGEN, kommit fram till huvudstaden Hanoi. Bussresorna har väl inte varit dom roligaste.. tre bussar har vi åkt sedan vi lämnade Ho Chi Minh City (Saigon) och då var det inte ens en paus mellan två av dom. Sovbussarna här har faktiskt bättre standard än Thailands och Kambodjas men folket drar ner pluspoängen.. jag vet inte om det är vi som ser ut att ha en bitchig attityd eller vad det är för mer än hälften bemöter en med onda ögat. Ofta är dom skitsura och svarar inte på tilltal. Till bussen igen då; första sovbussen gick sådär eftersom vi åkte 12 timmar mitt på ljusa dagen vilket inte gör det så lätt att somna. Vi lämnades av i Nha Trang och fick nästan slänga oss in i nästa 12-timmarsbuss. Bussarna är uppdelade i tre rader med "våningssängar", vi trodde vi fick bra platser i buss nummer två. Båda i mitten av bussen, Pontus mot fönstret och jag bredvid i mittenraden. Efter ett tag slår dom på en film (en film som handlade om några monsterkrokodiler som åt upp människor.. kul) och toaletten tycktes bara ösa ifrån sig mer och mer stank. Pontus sov hela natten som en nedsövd medan jag vaknade titt som tätt varje gång chauffören öste på tutan.. d.v.s 3-4 gånger i minuten.

Vägarna i Vietnam är heller inget att hurra för, dom är nog värre än i Boden. För er som känner till trollsländevägen på torpgärdan vet vad vi menar. Tänk er såna där farthinder som sätter upp innan vägbyggen, såna där hårda och skitjobbiga saker som man måste bromsa inför. Såna känns det som att man kör på konstant i typ 70-100 km/h. Buss nummer 3 var den absolut nyaste men ändå värsta. Det var vi och tre till turister i bussen bland alla vietnameser.. herregud alltså. Vi träffade ett äldre (kanske 50-60 år) par från Kanada på bussen som var ute och reste med varsin cykel. Dom hade varit ute sen september och är ute och cyklar i asien ett helt år, det är rätt häftigt. Såå nu, mamma, pappa och alla andra i den åldern, nu vet ni vad ni kan göra nästa år! Ta hojen och cykla genom asien! Det var lite krut i den där kvinnan så hon fick vara turisternas språkrör. Vet ni hur 20 vietnameser låter i en buss utan någonting att göra? Det var horribelt. Dom vet nämligen inte hur man konverserar, dom skriker, verkligen vrålar till varandra som att dom är döva. Tror ni det var kul på en sovbuss? Nä där fick kvinnan med krutet rycka in och vråla för full hals att dom skulle hålla käften. Sedan vaknade vi på natten (eller inte Pontus och hennes karl, de sov som klubbade sälar) kring kl 04 och dom vrålar igen. Något enerverande, dom skrek, spelade skitdåliga vietnamesballader ur deras stenåldersmobiler och hade något notpapper till som dom sjöng ifrån. Helkonstigt. På morgonen vaknade vi av att bussen stod still. Jaaaaa, fetstopp i flera timmar. Kön var 10 mil framför oss, fattaaaa. Det ryktades om en trafikolycka men vi såg då inte språren av någon. Under tiden ockuperade en kvinna toan för att spy och de andra vietnameserna koncentrerade sig på notpappret igen.

Nästan sex timmar försenade anlände vi till Hanoi, staden som har endast ett tiotal plusgrader och restauranger. Det roligaste var ändå då vi öppnade lastutrymmet för att ta ut våra väskor. Pontus hade satt på sin flightbag för att undvika smuts och jag hade satt på mitt regnskydd som följde med ryggsäcken. Pontus hade fått vatten igenom sin flightbag men som tur är så är hans väska vattentät. Min är inte det. Ur regnskyddet kunde vi hälla ut vatten.. inte vilket vatten som helst, det var gul/brunt. Jag hoppas inte det kom från den äckliga toaletten. Nu luktar hela väskan surfisk så jag ska spola av den i duschen. På tvättrådet står det att man endast får tvätta den med en borste och ljummet vatten men vad har jag för val? Jag kan ju inte gå runt och lukta surfisk, då hade hela väskan varit förstörd.

Vietnam är mopedernas land och här fick vi bekräfta det. Även tutans land. Man blir ju halvt döv så fort man ens öppnar ett fönster, dom förbrukar nog en tuta i veckan om inte mer. Vi har ett rum i alla fall utan toadörr där vi blåser acn på varmaste. När vi hade installerat oss på rummet sprang vi ut för att hitta kläder, vi har ju inga för dom här graderna. Vi hittade båda varsin jacka och ett par byxor så nu är vi varma! Dock så var det väldigt svårt att hitta storlekar.. vi är numera värsta jättarna, jag var tvungen ta XL på min jacka. Nu sitter vi på rummet och äter en sur ananas, mmh dom är mycket godare sura :) dock vet vi inte om kärringen lurade oss på pengar för det saknas en del i börsen.. vi har inte riktigt lärt oss alla sedlar än då man betalar med vietnamesiska dong. En vatten kostar 10 000 dong och en jacka kan kosta kring 400 000 dong. Snacka om inflation alltså. Om ett tag ska vi försöka leta rätt på en restaurang, vi är sugna på pizza efter alla bussresor.. totalt tog det 55 timmar. Bra merit. Facebook fungerar inte heller, inte på datorn, telefonen eller i receptionen, jag tror det är något fel med nätverket. Då vet ni i alla fall men vi är tillgängliga här och på mailen om ni vill något :) hejdå!