Eftersom jag och Pontus inte fick riktigt samma upplevelse på hajdyket så bestämde vi att unna oss ett till hajdyk, även här med matning. Då den förra dykfirman inte verkade räkna in dykarna under vattnet så bokade vi på ett annat ställe, lyckligtvis för halva priset (= nöjd Pontus/Snål-Ove). Jag fick en dålig magkänsla när vi gick därifrån, speciellt över detaljerna som att vi fick bestämma tid på morgonen själva och att det inte spelade någon roll om det bara blev vi två och guiden. När vi frågade honom om dom matar hajarna så svarade han bara "Ja, jo, nog kan vi väl mata dom om ni vill".

 

Vi valde klockan åtta på morgonen som förra dyket eftersom man måste ha minst 18 timmar efter dyket tills man får flyga. Väl där så var inte ens guiden i tid men min oroliga mage började ge med sig då vi fått all utrustning och promenerade mot båten. Båten var en skruttig, blå eka och det var endast jag och Pontus samt guiden och en annan mexikan från dykcentret som skulle dyka. På väg ut på havet skar mexikillen upp fisk i grova delar och satte i en hink som han förslöt med en påse. Guiden sa till Pontus att han skulle ge han en bit fisk så han fick mata själv om vi skötte oss, vi kommer nog aldrig få veta om det var ett skämt eller inte. Pappa och Karin, ni visste nog inte hur nära hajarna ni var för båtturen tar endast 3 min från stranden! Den här gången sjönk jag inte heller så guiden fick slita ned mig. Vi satte oss i sanden och inväntade hajarna eftersom han började öppna hinken med fiskdelar. Lika häftigt den här gången, hajarna kom riktigt nära och det fanns en bjässe som uppskattades vara 3 m lång. Det var en annan dykgrupp som satte sig ned en bit ifrån men blev nog ganska avundsjuka på oss som fick vara så nära. Guiden hade endast shorts på sig och inga handskar men han tyckte inte det var några konstigheter då tjurhajar är så harmlösa. Vi är nästan beredd att hålla med honom för idag såg vi på dom som vilka fiskar som helst. På första dyket blev man lite uppskrämd då dom pratade säkerhet och vad man inte får göra under vattnet för att fånga deras intresse. Detta var i alla fall ett mycket bra dyk som varade i 37 min på 27 m!

 

Idag är det sista kvällen här i Playa del Carmen så vi tänkte äta italiensk middag på våran favoritrestaurang där vi ätit två gånger tidigare. Flyget imorgon går 09.15 så vi har bokat en taxi till klockan sex eftersom vi ska ända till Cancún. Mexiko har varit jättebra, vi fick en dock seg början med katastrofresa och dåligt väder plus sjukdom. Som tur var totalvände det och vi har haft grymt väder och hunnit besöka två öar, se en världskänd DJ på nyårsafton och göra fyra dyk varav två hajdyk. Vi är både överens om att vi kommer återvända för det här landet föll oss verkligen i smaken. På återseende amigos!

 

 

Klockan ringde sju imorse och då var det bara skynda sig till hotellfrukosten och göra sig i ordning. Kl 07.30 promenerade vi mot dykfirman och var där precis innan åtta. Utrustningen provades ut och efter det var det dags för säkerhetsinformationen. Huvudregeln var att alltid hålla sig till gruppen och aldrig simma själv, för det är ju trots allt tjurhajar och inga små revhajar. När vi väl skulle komma ned på havsbotten skulle guiden leta igen deras rep och därefter skulle vi få sätta oss på knäna och hålla i oss tätt intill varandra. Skulle det ske en "olycka", han ville inte kalla det för attack, så tas den skadade om hand medan resten av gruppen guidas därifrån. Viktigt var också att vid avslutet av dyket bara fylla västen med luft och sväva därifrån utan att simma med fötterna så sanden skulle rivas upp. På så sätt kan hajarna tro att det är föda som rör sig vilket fångar deras intresse.

 

Vi fick åka ut med en liten dykbåt men utrustningen var så fin så vi tänkte inte ens på det. Två och två skulle vi tippa bakåt från båtkanten och därefter mötas vid ytan. Vi skulle nedåt nästan direkt men då alla sjönk var jag kvar uppe vid ytan, jag hade uppenbarligen fått för lite vikter. Ena guiden fick dra mig i simfötterna och den andra hade ett aluminiumrör som jag fick hålla fast mig i. 23 meter skulle vi snitta så sikten var inte den bästa, det var ganska mörkt och enbart blått. Nästan direkt såg vi en annan grupp där nere som vi simmade ganska nära men vi skulle ju hitta vårat rep. När vi väl hade hittat repet och satt oss ned på knäna tittade jag mig omrking men såg inte Pontus. En av killarna simmade fram och gav mig tecknet "OK?" varav jag skakade på huvudet och försökte med knackligt teckenspråk visa att vi var en man kort. Dom förstod inte först då killen bredvid mig också var blond men hajarna hade redan börjat flockas runt killen som hade tuben med mat så då är det farligt om en person simmar därifrån. När dyket var färdigt började alla lugnt sväva därifrån medan tjejen bredvid mig började att sprattla sand. Att det alltid ska finnas en sådan. Guiden fick simma dit och säga åt henne.

 

Uppe vid ytan satt Pontus redan i dykbåten, han hade inte sett skillnad på grupperna under vattnet och råkade hamna med de andra. Som tur var fick han också se haj om än inte lika nära. Det var jättehäftigt i alla fall! Killen som matade hajarna hade en speciell dräkt som var vävd av stålringar och ett par vanliga arbetshandskar som han använde för att mata med. Ibland simmade dom bara en halvmeter ifrån där vi satt och en gång kom en haj ovanför mitt huvud så nära så jag fick ducka. Guiden uppskattade dom till att vara 8-10 stycken och alla var ju ca 2 m långa. Jättehäftigt! Innan vi åkte ut så sa killen att dom gör det här för att visa att hajarna inte är monster som många tror. De har attackerat männsikor men endast på grund av missförstånd, såna här dyk hade han gjort i sju år utan några problem. Titta och njut!

 

 

Dagens nöje har varit en utflykt till grann-ön Cozumel. Vi tog den tidigaste färjan som gick 09 och väl framme började vi promenera som sist på Isla Mujeres. Efter ett tag såg vi skyltar som visade vägen mot flygplatsen och det var ungefär då som vi insåg att ön var mycket större än vad vi trodde. Taxi till en strand eller en moppe hela dagen kostade lika mycket så vi tog det senare alternativet och tog en karta med oss. Tyvärr fick vi en stenåldersmoppe som utdelade avgasknallar likt en pistol varje gång vi bromsade in.

 

Första stranden vi parkerade vid var inte så fin som vi hade hoppats på så vi körde vidare. Det var inte allt för lätt att veta vars alla stränder gömde sig så när vi såg en restaurang efter ödevägen bestämde vi oss för att luncha. Jättemysigt ställe som bjöd på saltvattensstänk och god mat. Personalen hjälpte oss peka ut vars vi var på kartan innan vi drog vidare. Det var sjuka vågor nedanför där vi åt lunchen så det skulle bli bättre bara man kom förbi udden. Stränderna där var inte riktigt heller något att hurra för så vi hittade en bar uppe på en kulle där det sprang runt två hundar, en katt, två papegojor och en höna. Mysigt ställe. Det var dåligt med tider hem för färjorna så vi var tvungna ta den som avgick 17, lite sent men värt ändå då vi fick se den första solnedgången!

 

Annars har vi strosat runt på 5th avenue som är huvudgatan här och de godaste middagarna har varit de italienska. Vi har även hunnit med att boka ett dyk, det skulle egentligen ha varit imorgon efter lunch men dykfirman ringde till vårat rum och flyttade det till morgonen istället. Så kl 08 ska vi befinna oss på plats och vara redo för att dyka med tjurhajar, äntligen! Vi valde det dyrare dyket där man får se dom på nära håll, spännande!! Bjuder på lite bilder från dagens tripp, sedan måste vi sova så vi orkar med allt adrenalin imorgon. Godnatt!

 

 

 

Vi hade en grym nyårsafton i förrgår! Men biljetterna för David Guetta var inte i det smidigaste laget. Vi bokade biljetterna på internet och fick sedan ett långt meddelande på spanska där vi insåg att det stod något viktigt. De på hotellet borde ju förstå vad som menas så vi gick ned till receptionisten men han förstod ingenting. En yngre tjej som bodde på hotellet fick istället förklara att vi var tvungna hämta ut biljetterna på plats samma dag som eventet. Vi skulle ju ändå på stranden på dagen så när vi kom dit dumpade vi badlakanen på två solsängar och tog en taxi.

 

10.20 anlände vi till platsen och en vakt sa att biljettbussen öppnar kl 11. Det var ju inte så farligt så vi ställde oss och väntade. Efter ett tag kom två killar från Södermalm och därefter ännu fler folk. När klockan hann bli över 11 fick en kanadensare nog och tog kontakt med biljetthemsidan. Ny tid, tydligen öppnar bussen kl 12. Det var ingen idé för oss att åka någonstans så vi stannade kvar i gräset och fördrev tiden med stockholmarna. När klockan passerade 12 var det rörelse vid ett elverk så vi gick dit och fick höra att dom istället öppnar kl 13. Underbart, sådär på resans finaste dag, att stå och vänta på en trottoar då det inte är ett moln på himlen. Precis då vi skulle sätta oss igen sa en gubbe att man kunde hämta ut biljetterna i en galleria så vi började vallfärda dit med resten av människorna efter oss. Där fick vi äntligen våra biljetter! Nyårsmiddagen blev lite olika grillat kött med bakpotatis och efter det drog vi till stranden där David Guetta skulle spela. Det var fri bar så vi tog en drink direkt, det enda som fanns att välja på var olika spritsorter och cola. Det är det vidrigaste jag har druckit, ansiktet skrynklade sig efter varje klunk. Jag gick till köpesbaren istället och unnade mig en dyr tranbärsgrogg i en frigolitmugg. Vi mötte upp tjejerna från Ystad och ställde oss vid scenen, Guetta skulle inte spela förrän på tolvslaget. Riktigt bra spelning var det, i två timmar höll han på. Det bästa var att det inte ens var trångt, jättemycket människor men dom kan bete sig. Vi stod ändå långt fram men skulle någon förbi bad dom om ursäkt först.

 

Dagen efter kom vår förbeställda taxi 09.30 och körde oss till Playa del Carmen. Rummet skulle vi inte få förrän om flera timmar så vi bad om en karta och promenerade till huvudgatan nere vid stranden. Det är mycket mysigare här med smågator och fler restauranger. Hittills gillar vi det här stället bättre än Cancún just för att allting är samlat på ett mindre område. Rummet är jättelyxigt jämfört med det förra, vi får t.o.m. välja hårdhet på kudden om vi vill ha den soft eller firm. Enda nackdelen är att det inte finns något kylskåp men ska vi dricka något kan vi smyga ut till ismaskinen här i korridoren. Våran dygnsrytm är fortfarande lite sned då vi vaknade 07 imorse men det är i och för sig bra så man inte sover bort hela dagen. Snart får vi kolla in frukosten på det här stället, efter det promenerar vi till stranden, lär bli en tacolunch på det. Ett apotek borde vi leta upp också då Pontus fick sand i ögat på nyår som fortfarande är kvar. Man ser ingenting men det känns hela tiden, vi har provat spola själva utan framgång.. Adiós!

 

 

 

Godmorgon! Nyårsafton och vi vaknar 07 som vanligt. Kan väl passa på att berätta vad vi har gjort. I förrgår promenerade vi till Playa Tortuga där färjorna avgår till Isla Mujeres. Vi tog den tidigaste som gick 09 och fick riktigt bra väder! Isla Mujeres är en långsmal ö så vi promenerade tvärs över innan vi gick runt ett tag och tog två solsängar på ena kortsidan. Havet är ganska kallt så Pontus badar ingenting men jag tycker det är perfekt då det svalkar. Tror inte det finns något mer kristallklart vatten än här.

Vi har försökt leta andra stränder som vi  vet finns med på våran turistkarta för vi har läst att ständerna är till för alla. Däremot har alla lyxhotell varit smarta för dom har byggt ihop sig med varandra så det inte finns några ingångar förutom genom hotellen. Det finns en strand där vi kan vara och den är fin men när vi var där igår exploderade det med folk. Vi lyxade med solsängar och råkade hamna bredvid två tjejer från Ystad.

David Guetta spelar här i Cancún ikväll så vi bokade biljetter igår, vi tänkte att vi ändå inte skulle ha något bättre för oss. Biljetterna måste hämtas ut senast en timme innan det börjar, kl 19, så vi får inte hänga på stranden för länge idag. Vi har även snackat ihop oss med kvinnan här nere och kollat priser för resan till Playa del Carmen imorgon och vi kände att taxi var mest värt, 700 pesos, drygt 350 kr för 6 mil. Då får man ju ändå skjuts ända fram till dörren. Hotellet vi bokade igår var ändå hyfsat, kanske lite affärsinriktat men det gör inget för då är det fräscht. Det konstiga är att det inte dragits pengar men vi har fått en bekräftelse på mail. Vi får höra då vi kommit fram vad som säger. Nu är det frukostdags!

 

 

Nu verkar turen ha vänt för oss! Ponnes feber har försvunnit helt och när vi gick utanför hotellet imorse var det inte ett moln på himlen och näst intill vindstilla. Vi promenerade i våra nya nike-skor och kom fram till dykstället lite väl tidigt men då hann vi fylla i alla blanketter. Utrustningen provades ut och togs ut på båten, vi skrev att vi senast hade dykt förra året (lögn) men det skulle vi få betala för sen då vi knappt kom ihåg hur man satte ihop allting. Fred hette våran amerikanska guide och vi skulle få dyka med en till kille och ett asiatiskt par som hade sista dyket kvar på sina cert, alla i våran ålder.

 

Jag som hunnit bränna mig lite i ansiktet och på halsen satte mig direkt och tog fram 30-flaskan. Nehejdu, fy skäms! Cancúns vatten är ett naturreservat så man får inte kleta in sig i någonting. En mexikan kom med näsdukar så jag fick torka av mig igen.. behöver väl inte skriva vem som ser ut som en brandbil i ansiktet nu. Efter en halvtimmes båtfärd var det dags för första dyket, både jag och Pontus tyckte utrustningen var mycket tyngre än vad vi kom ihåg att den var.. båten i sig var en riktigt fin och stor dykbåt men för att ta sig till kanten var det en lång raksträcka utan räcken, addera vågorna på det så får ni en ny sport.

 

Djupet skulle snitta ungefär 20 m men det räckte gott och väl för strömmarna kändes ändå. Jag var lite orolig i början då mina simfötter var hälften så långa jämfört med de andras så jag höll mig nära guiden. Lite för nära kanske för på alla filmer ser jag ut som hans svans. Sikten var bra och vi fick se mycket fiskstim, Pontus fick se en ful muräna som stack upp ur ett hål precis då han simmade ovanför. När vi kom upp till ytan fick vi hålla i oss i ett rep och dra oss mot båten. Man känner sig så sjukt liten då båten far upp och ner i vågorna precis bredvid en. Det var lite svårt att ta sig upp för stegen då den hissades upp i luften hela tiden, man blir 100 pannor tung när man legat nästan tyngdlös en halvtimme.

 

När vi fått av oss all utrustning klagar Pontus på huvudvärk från helvetet plus illamående. Sjösjuk skrattar guiden men när vi ska sätta oss och ta på grejerna för andra dyket kommer illamåendet för mig. Jag har blivit sjösjuk tidigare även om jag inte vill erkänna det men nu var det hemskt. Våtdräkten hade jag fått på mig men just då kändes det som att bli strypt. Nästa steg var att spänna fast viktbältet på 3 kg runt magen men det gick inte, jag ville bara kräkas. Stackars Fred kom dit och bad mig stirra på horisonten medan han fick klä på mig allt. Han var väl medveten om att det skulle bli bättre då jag kom i vattnet för direkt vi kom under ytan var det borta för både mig och Pontus. Ena killen fick stanna på ytan hela dyket för att han hade ont i öronen och det var riktigt otur för honom för vi fick se en nurse shark!! Amhaj eller sköterskehaj heter dom på svenska, dock en bra bit bort men den såg stor ut! Finare och större fiskar på det andra dyket, även en blåsfisk som guiden fångade med händerna. Med andra ord är vi riktigt nöjda, guiden är den bästa vi har haft hittills så vi dricksade 250 pesos utan att det sved. Efteråt promenerade vi förbi hamnen där färjan avgår till ön Isla Mujeres så vi kanske åker dit imorgon om det är ungefär samma väder.

 

Nu är vi nyduschade och sådär lagom möra, vi hade tänkt "ta en trivsel i byn" som Pontus sa men det lär inte bli allt för sent. Hade så gärna velat visa filmerna från gopro-kameran vi unnade oss på Arlanda men filerna har för bra kvalitet för att den här stenåldersdatorn ska fixa det. Vår trogna vän G12:an får stå för bilderna istället! Adjö!

 

 

Godkväll! Våran resa hit kunde inte ha gått mer fel så det är väl dags att jag delar med mig. Resan till kallax gick bra, väl framme på Arlanda var det 7 timmar tills planet mot Paris skulle gå men vi tänkte checka in väskorna så tidigt det bara gick. Detta skulle vi göra själva i en vit automat och det var där problemen uppstod.

 

Automaten krånglade så vi gick till tjejen bakom disken säkert tre gånger innan vi gav upp. Hon kunde göra det på sin dator istället och frågar sedan "och era esta?". Esta va? Från Paris gick nästa flyg till Atlanta och för att få komma på det planet krävdes enligt tjejen ett elektroniskt visum som ansöks via internet och som USA måste godkänna för att vi ska få komma in i deras land. Jättekonstigt tyckte vi då vi bara ska mellanlanda där i någon timme men hade vi tur skulle våra esta hinna bli godkända innan planet gick mot Paris. Som tur var fanns en dator med inbyggd skrivare som hade en direktlänk till hemsidan (vi kan inte ha varit dom första alltså). "Godkänd" stod det på det utskrivnina pappret så vi kände att problemet var löst.

 

Väl framme i Paris var klockan 22 och vi skulle ta oss till terminal 2. Paris flygplats är den största vi har sett och insåg att terminal 2 följdes av en bokstav, terminal 2 med bokstav fick sedan en gate med ännu en bokstav. Vi fick sova över på några skinnfåtöljer men det var så snorkallt så man bara fick ihop någon fjuttig timme. Planet mot Atlanta skulle gå åtta på morgonen så vi checkade in så tidigt vi kunde och tog tåget (ja, man får åka tåg mellan gaterna). På planet, som skulle ta dryga tio timmar, fick vi inte ens sitta på samma rad. Pontus satt snett framför mig med två afroamerikaner av storlek XXL och jag fick sitta mellan en fransman och en tant som såg ut som kommandoran. Vi serverades tre mål mat och hade en tv i stolen framför så det gick bra ändå.

 

Sista planet från Atlanta mot Cancún skulle avgå redan 1,5 timme efter landning. Allt går så fruktansvärt segt när man är stressad och när vi satt bältade hade boardingen för nästa plan redan börjat. Så fort vi kom ut från planet sprang vi allt vi hade till passkontrollen och insåg att kön redan var lång, då med 45 min kvar innan planet skulle lyfta. Jag gick och grinade lite hos en vakt som ordnade att vi fick gå före typ 100 pers. När vi väl står där och lämnar våra fingeravtryck lägger jag stolt fram våra esta. Esta? Nej, det behövdes ju inte! Killen var bara intresserad av den lila blanketten vi fyllde i på flyget. Fint. Vi sprang vidare genom alla kontroller och kom fram till rätt gate men där fungerar inte våra boardingkort. Som tur var fick vi nya och hann sätta oss en kvart innan planet skulle lyfta.

 

Alla våra flygningar var turbulenta men sista planet var nog värst, lite lagom med handsvett sådär. Vi tog en buss till hotellet och väl där var det ju mycket risigare än vad vi hade förväntat oss. Sminkbordet nedanför spegeln hänger liksom alla eluttag. Duschväggen måste lyftas för att fås igen men handtaget är borta så man får använda den rostiga spiken som satts dit som permanent lösning. Taklampan lyser som en gatulykta och hälften av alla grejer fungerar inte att ladda i väggen som är 110V. Poolen hamnar i skuggan nästan direkt och vi har haft ostadigt väder sedan vi kom hit. Frukosten smakar bajs. MEN, vi har bokat ett dyk för imorgon och ikväll var vi till ett shoppingställe som heter La Isla. Sen är vi lite malliga för att vi har fått se en bebiskrokodil i diket på väg mot centrum, dom lever tydligen i lagunen här bredvid. Bjuder på några bilder från La Isla, nu ska vi sova och ladda för dykningen! Adiós!