Farväl Mexiko
Eftersom jag och Pontus inte fick riktigt samma upplevelse på hajdyket så bestämde vi att unna oss ett till hajdyk, även här med matning. Då den förra dykfirman inte verkade räkna in dykarna under vattnet så bokade vi på ett annat ställe, lyckligtvis för halva priset (= nöjd Pontus/Snål-Ove). Jag fick en dålig magkänsla när vi gick därifrån, speciellt över detaljerna som att vi fick bestämma tid på morgonen själva och att det inte spelade någon roll om det bara blev vi två och guiden. När vi frågade honom om dom matar hajarna så svarade han bara "Ja, jo, nog kan vi väl mata dom om ni vill".
Vi valde klockan åtta på morgonen som förra dyket eftersom man måste ha minst 18 timmar efter dyket tills man får flyga. Väl där så var inte ens guiden i tid men min oroliga mage började ge med sig då vi fått all utrustning och promenerade mot båten. Båten var en skruttig, blå eka och det var endast jag och Pontus samt guiden och en annan mexikan från dykcentret som skulle dyka. På väg ut på havet skar mexikillen upp fisk i grova delar och satte i en hink som han förslöt med en påse. Guiden sa till Pontus att han skulle ge han en bit fisk så han fick mata själv om vi skötte oss, vi kommer nog aldrig få veta om det var ett skämt eller inte. Pappa och Karin, ni visste nog inte hur nära hajarna ni var för båtturen tar endast 3 min från stranden! Den här gången sjönk jag inte heller så guiden fick slita ned mig. Vi satte oss i sanden och inväntade hajarna eftersom han började öppna hinken med fiskdelar. Lika häftigt den här gången, hajarna kom riktigt nära och det fanns en bjässe som uppskattades vara 3 m lång. Det var en annan dykgrupp som satte sig ned en bit ifrån men blev nog ganska avundsjuka på oss som fick vara så nära. Guiden hade endast shorts på sig och inga handskar men han tyckte inte det var några konstigheter då tjurhajar är så harmlösa. Vi är nästan beredd att hålla med honom för idag såg vi på dom som vilka fiskar som helst. På första dyket blev man lite uppskrämd då dom pratade säkerhet och vad man inte får göra under vattnet för att fånga deras intresse. Detta var i alla fall ett mycket bra dyk som varade i 37 min på 27 m!
Idag är det sista kvällen här i Playa del Carmen så vi tänkte äta italiensk middag på våran favoritrestaurang där vi ätit två gånger tidigare. Flyget imorgon går 09.15 så vi har bokat en taxi till klockan sex eftersom vi ska ända till Cancún. Mexiko har varit jättebra, vi fick en dock seg början med katastrofresa och dåligt väder plus sjukdom. Som tur var totalvände det och vi har haft grymt väder och hunnit besöka två öar, se en världskänd DJ på nyårsafton och göra fyra dyk varav två hajdyk. Vi är både överens om att vi kommer återvända för det här landet föll oss verkligen i smaken. På återseende amigos!
Den här bilden visar verkligen hur nära man är, ingen zoom på kameran som är mot kroppen.
Tittut..
Det här hade varit en perfekt annonsbild om han skulle ha lagts ut på blocket! Det som hänger vid ryggfenan är en gps-sändare.
Det här var faktiskt lite läskigt. Guiden gjorde ljud, typ metall mot metall, som för att locka på hajarna då vi hade säkerthetsstopp innan vi går upp till ytan. Mitt från ingenstans kom denna haj och började simma under våra fötter innan den försvann ut i det blå igen..
Bull sharks
Klockan ringde sju imorse och då var det bara skynda sig till hotellfrukosten och göra sig i ordning. Kl 07.30 promenerade vi mot dykfirman och var där precis innan åtta. Utrustningen provades ut och efter det var det dags för säkerhetsinformationen. Huvudregeln var att alltid hålla sig till gruppen och aldrig simma själv, för det är ju trots allt tjurhajar och inga små revhajar. När vi väl skulle komma ned på havsbotten skulle guiden leta igen deras rep och därefter skulle vi få sätta oss på knäna och hålla i oss tätt intill varandra. Skulle det ske en "olycka", han ville inte kalla det för attack, så tas den skadade om hand medan resten av gruppen guidas därifrån. Viktigt var också att vid avslutet av dyket bara fylla västen med luft och sväva därifrån utan att simma med fötterna så sanden skulle rivas upp. På så sätt kan hajarna tro att det är föda som rör sig vilket fångar deras intresse.
Vi fick åka ut med en liten dykbåt men utrustningen var så fin så vi tänkte inte ens på det. Två och två skulle vi tippa bakåt från båtkanten och därefter mötas vid ytan. Vi skulle nedåt nästan direkt men då alla sjönk var jag kvar uppe vid ytan, jag hade uppenbarligen fått för lite vikter. Ena guiden fick dra mig i simfötterna och den andra hade ett aluminiumrör som jag fick hålla fast mig i. 23 meter skulle vi snitta så sikten var inte den bästa, det var ganska mörkt och enbart blått. Nästan direkt såg vi en annan grupp där nere som vi simmade ganska nära men vi skulle ju hitta vårat rep. När vi väl hade hittat repet och satt oss ned på knäna tittade jag mig omrking men såg inte Pontus. En av killarna simmade fram och gav mig tecknet "OK?" varav jag skakade på huvudet och försökte med knackligt teckenspråk visa att vi var en man kort. Dom förstod inte först då killen bredvid mig också var blond men hajarna hade redan börjat flockas runt killen som hade tuben med mat så då är det farligt om en person simmar därifrån. När dyket var färdigt började alla lugnt sväva därifrån medan tjejen bredvid mig började att sprattla sand. Att det alltid ska finnas en sådan. Guiden fick simma dit och säga åt henne.
Uppe vid ytan satt Pontus redan i dykbåten, han hade inte sett skillnad på grupperna under vattnet och råkade hamna med de andra. Som tur var fick han också se haj om än inte lika nära. Det var jättehäftigt i alla fall! Killen som matade hajarna hade en speciell dräkt som var vävd av stålringar och ett par vanliga arbetshandskar som han använde för att mata med. Ibland simmade dom bara en halvmeter ifrån där vi satt och en gång kom en haj ovanför mitt huvud så nära så jag fick ducka. Guiden uppskattade dom till att vara 8-10 stycken och alla var ju ca 2 m långa. Jättehäftigt! Innan vi åkte ut så sa killen att dom gör det här för att visa att hajarna inte är monster som många tror. De har attackerat männsikor men endast på grund av missförstånd, såna här dyk hade han gjort i sju år utan några problem. Titta och njut!
Cozumel
Dagens nöje har varit en utflykt till grann-ön Cozumel. Vi tog den tidigaste färjan som gick 09 och väl framme började vi promenera som sist på Isla Mujeres. Efter ett tag såg vi skyltar som visade vägen mot flygplatsen och det var ungefär då som vi insåg att ön var mycket större än vad vi trodde. Taxi till en strand eller en moppe hela dagen kostade lika mycket så vi tog det senare alternativet och tog en karta med oss. Tyvärr fick vi en stenåldersmoppe som utdelade avgasknallar likt en pistol varje gång vi bromsade in.
Första stranden vi parkerade vid var inte så fin som vi hade hoppats på så vi körde vidare. Det var inte allt för lätt att veta vars alla stränder gömde sig så när vi såg en restaurang efter ödevägen bestämde vi oss för att luncha. Jättemysigt ställe som bjöd på saltvattensstänk och god mat. Personalen hjälpte oss peka ut vars vi var på kartan innan vi drog vidare. Det var sjuka vågor nedanför där vi åt lunchen så det skulle bli bättre bara man kom förbi udden. Stränderna där var inte riktigt heller något att hurra för så vi hittade en bar uppe på en kulle där det sprang runt två hundar, en katt, två papegojor och en höna. Mysigt ställe. Det var dåligt med tider hem för färjorna så vi var tvungna ta den som avgick 17, lite sent men värt ändå då vi fick se den första solnedgången!
Annars har vi strosat runt på 5th avenue som är huvudgatan här och de godaste middagarna har varit de italienska. Vi har även hunnit med att boka ett dyk, det skulle egentligen ha varit imorgon efter lunch men dykfirman ringde till vårat rum och flyttade det till morgonen istället. Så kl 08 ska vi befinna oss på plats och vara redo för att dyka med tjurhajar, äntligen! Vi valde det dyrare dyket där man får se dom på nära håll, spännande!! Bjuder på lite bilder från dagens tripp, sedan måste vi sova så vi orkar med allt adrenalin imorgon. Godnatt!
Playa del Carmen
Vi hade en grym nyårsafton i förrgår! Men biljetterna för David Guetta var inte i det smidigaste laget. Vi bokade biljetterna på internet och fick sedan ett långt meddelande på spanska där vi insåg att det stod något viktigt. De på hotellet borde ju förstå vad som menas så vi gick ned till receptionisten men han förstod ingenting. En yngre tjej som bodde på hotellet fick istället förklara att vi var tvungna hämta ut biljetterna på plats samma dag som eventet. Vi skulle ju ändå på stranden på dagen så när vi kom dit dumpade vi badlakanen på två solsängar och tog en taxi.
10.20 anlände vi till platsen och en vakt sa att biljettbussen öppnar kl 11. Det var ju inte så farligt så vi ställde oss och väntade. Efter ett tag kom två killar från Södermalm och därefter ännu fler folk. När klockan hann bli över 11 fick en kanadensare nog och tog kontakt med biljetthemsidan. Ny tid, tydligen öppnar bussen kl 12. Det var ingen idé för oss att åka någonstans så vi stannade kvar i gräset och fördrev tiden med stockholmarna. När klockan passerade 12 var det rörelse vid ett elverk så vi gick dit och fick höra att dom istället öppnar kl 13. Underbart, sådär på resans finaste dag, att stå och vänta på en trottoar då det inte är ett moln på himlen. Precis då vi skulle sätta oss igen sa en gubbe att man kunde hämta ut biljetterna i en galleria så vi började vallfärda dit med resten av människorna efter oss. Där fick vi äntligen våra biljetter! Nyårsmiddagen blev lite olika grillat kött med bakpotatis och efter det drog vi till stranden där David Guetta skulle spela. Det var fri bar så vi tog en drink direkt, det enda som fanns att välja på var olika spritsorter och cola. Det är det vidrigaste jag har druckit, ansiktet skrynklade sig efter varje klunk. Jag gick till köpesbaren istället och unnade mig en dyr tranbärsgrogg i en frigolitmugg. Vi mötte upp tjejerna från Ystad och ställde oss vid scenen, Guetta skulle inte spela förrän på tolvslaget. Riktigt bra spelning var det, i två timmar höll han på. Det bästa var att det inte ens var trångt, jättemycket människor men dom kan bete sig. Vi stod ändå långt fram men skulle någon förbi bad dom om ursäkt först.
Dagen efter kom vår förbeställda taxi 09.30 och körde oss till Playa del Carmen. Rummet skulle vi inte få förrän om flera timmar så vi bad om en karta och promenerade till huvudgatan nere vid stranden. Det är mycket mysigare här med smågator och fler restauranger. Hittills gillar vi det här stället bättre än Cancún just för att allting är samlat på ett mindre område. Rummet är jättelyxigt jämfört med det förra, vi får t.o.m. välja hårdhet på kudden om vi vill ha den soft eller firm. Enda nackdelen är att det inte finns något kylskåp men ska vi dricka något kan vi smyga ut till ismaskinen här i korridoren. Våran dygnsrytm är fortfarande lite sned då vi vaknade 07 imorse men det är i och för sig bra så man inte sover bort hela dagen. Snart får vi kolla in frukosten på det här stället, efter det promenerar vi till stranden, lär bli en tacolunch på det. Ett apotek borde vi leta upp också då Pontus fick sand i ögat på nyår som fortfarande är kvar. Man ser ingenting men det känns hela tiden, vi har provat spola själva utan framgång.. Adiós!
Pontus är överlycklig att dom säljer pizza överallt här..
Isla Mujeres
Godmorgon! Nyårsafton och vi vaknar 07 som vanligt. Kan väl passa på att berätta vad vi har gjort. I förrgår promenerade vi till Playa Tortuga där färjorna avgår till Isla Mujeres. Vi tog den tidigaste som gick 09 och fick riktigt bra väder! Isla Mujeres är en långsmal ö så vi promenerade tvärs över innan vi gick runt ett tag och tog två solsängar på ena kortsidan. Havet är ganska kallt så Pontus badar ingenting men jag tycker det är perfekt då det svalkar. Tror inte det finns något mer kristallklart vatten än här.
Vi har försökt leta andra stränder som vi vet finns med på våran turistkarta för vi har läst att ständerna är till för alla. Däremot har alla lyxhotell varit smarta för dom har byggt ihop sig med varandra så det inte finns några ingångar förutom genom hotellen. Det finns en strand där vi kan vara och den är fin men när vi var där igår exploderade det med folk. Vi lyxade med solsängar och råkade hamna bredvid två tjejer från Ystad.
David Guetta spelar här i Cancún ikväll så vi bokade biljetter igår, vi tänkte att vi ändå inte skulle ha något bättre för oss. Biljetterna måste hämtas ut senast en timme innan det börjar, kl 19, så vi får inte hänga på stranden för länge idag. Vi har även snackat ihop oss med kvinnan här nere och kollat priser för resan till Playa del Carmen imorgon och vi kände att taxi var mest värt, 700 pesos, drygt 350 kr för 6 mil. Då får man ju ändå skjuts ända fram till dörren. Hotellet vi bokade igår var ändå hyfsat, kanske lite affärsinriktat men det gör inget för då är det fräscht. Det konstiga är att det inte dragits pengar men vi har fått en bekräftelse på mail. Vi får höra då vi kommit fram vad som säger. Nu är det frukostdags!
Alla dagar är lördagar
Nu verkar turen ha vänt för oss! Ponnes feber har försvunnit helt och när vi gick utanför hotellet imorse var det inte ett moln på himlen och näst intill vindstilla. Vi promenerade i våra nya nike-skor och kom fram till dykstället lite väl tidigt men då hann vi fylla i alla blanketter. Utrustningen provades ut och togs ut på båten, vi skrev att vi senast hade dykt förra året (lögn) men det skulle vi få betala för sen då vi knappt kom ihåg hur man satte ihop allting. Fred hette våran amerikanska guide och vi skulle få dyka med en till kille och ett asiatiskt par som hade sista dyket kvar på sina cert, alla i våran ålder.
Jag som hunnit bränna mig lite i ansiktet och på halsen satte mig direkt och tog fram 30-flaskan. Nehejdu, fy skäms! Cancúns vatten är ett naturreservat så man får inte kleta in sig i någonting. En mexikan kom med näsdukar så jag fick torka av mig igen.. behöver väl inte skriva vem som ser ut som en brandbil i ansiktet nu. Efter en halvtimmes båtfärd var det dags för första dyket, både jag och Pontus tyckte utrustningen var mycket tyngre än vad vi kom ihåg att den var.. båten i sig var en riktigt fin och stor dykbåt men för att ta sig till kanten var det en lång raksträcka utan räcken, addera vågorna på det så får ni en ny sport.
Djupet skulle snitta ungefär 20 m men det räckte gott och väl för strömmarna kändes ändå. Jag var lite orolig i början då mina simfötter var hälften så långa jämfört med de andras så jag höll mig nära guiden. Lite för nära kanske för på alla filmer ser jag ut som hans svans. Sikten var bra och vi fick se mycket fiskstim, Pontus fick se en ful muräna som stack upp ur ett hål precis då han simmade ovanför. När vi kom upp till ytan fick vi hålla i oss i ett rep och dra oss mot båten. Man känner sig så sjukt liten då båten far upp och ner i vågorna precis bredvid en. Det var lite svårt att ta sig upp för stegen då den hissades upp i luften hela tiden, man blir 100 pannor tung när man legat nästan tyngdlös en halvtimme.
När vi fått av oss all utrustning klagar Pontus på huvudvärk från helvetet plus illamående. Sjösjuk skrattar guiden men när vi ska sätta oss och ta på grejerna för andra dyket kommer illamåendet för mig. Jag har blivit sjösjuk tidigare även om jag inte vill erkänna det men nu var det hemskt. Våtdräkten hade jag fått på mig men just då kändes det som att bli strypt. Nästa steg var att spänna fast viktbältet på 3 kg runt magen men det gick inte, jag ville bara kräkas. Stackars Fred kom dit och bad mig stirra på horisonten medan han fick klä på mig allt. Han var väl medveten om att det skulle bli bättre då jag kom i vattnet för direkt vi kom under ytan var det borta för både mig och Pontus. Ena killen fick stanna på ytan hela dyket för att han hade ont i öronen och det var riktigt otur för honom för vi fick se en nurse shark!! Amhaj eller sköterskehaj heter dom på svenska, dock en bra bit bort men den såg stor ut! Finare och större fiskar på det andra dyket, även en blåsfisk som guiden fångade med händerna. Med andra ord är vi riktigt nöjda, guiden är den bästa vi har haft hittills så vi dricksade 250 pesos utan att det sved. Efteråt promenerade vi förbi hamnen där färjan avgår till ön Isla Mujeres så vi kanske åker dit imorgon om det är ungefär samma väder.
Nu är vi nyduschade och sådär lagom möra, vi hade tänkt "ta en trivsel i byn" som Pontus sa men det lär inte bli allt för sent. Hade så gärna velat visa filmerna från gopro-kameran vi unnade oss på Arlanda men filerna har för bra kvalitet för att den här stenåldersdatorn ska fixa det. Vår trogna vän G12:an får stå för bilderna istället! Adjö!
Mehikkåååh!
Godkväll! Våran resa hit kunde inte ha gått mer fel så det är väl dags att jag delar med mig. Resan till kallax gick bra, väl framme på Arlanda var det 7 timmar tills planet mot Paris skulle gå men vi tänkte checka in väskorna så tidigt det bara gick. Detta skulle vi göra själva i en vit automat och det var där problemen uppstod.
Automaten krånglade så vi gick till tjejen bakom disken säkert tre gånger innan vi gav upp. Hon kunde göra det på sin dator istället och frågar sedan "och era esta?". Esta va? Från Paris gick nästa flyg till Atlanta och för att få komma på det planet krävdes enligt tjejen ett elektroniskt visum som ansöks via internet och som USA måste godkänna för att vi ska få komma in i deras land. Jättekonstigt tyckte vi då vi bara ska mellanlanda där i någon timme men hade vi tur skulle våra esta hinna bli godkända innan planet gick mot Paris. Som tur var fanns en dator med inbyggd skrivare som hade en direktlänk till hemsidan (vi kan inte ha varit dom första alltså). "Godkänd" stod det på det utskrivnina pappret så vi kände att problemet var löst.
Väl framme i Paris var klockan 22 och vi skulle ta oss till terminal 2. Paris flygplats är den största vi har sett och insåg att terminal 2 följdes av en bokstav, terminal 2 med bokstav fick sedan en gate med ännu en bokstav. Vi fick sova över på några skinnfåtöljer men det var så snorkallt så man bara fick ihop någon fjuttig timme. Planet mot Atlanta skulle gå åtta på morgonen så vi checkade in så tidigt vi kunde och tog tåget (ja, man får åka tåg mellan gaterna). På planet, som skulle ta dryga tio timmar, fick vi inte ens sitta på samma rad. Pontus satt snett framför mig med två afroamerikaner av storlek XXL och jag fick sitta mellan en fransman och en tant som såg ut som kommandoran. Vi serverades tre mål mat och hade en tv i stolen framför så det gick bra ändå.
Sista planet från Atlanta mot Cancún skulle avgå redan 1,5 timme efter landning. Allt går så fruktansvärt segt när man är stressad och när vi satt bältade hade boardingen för nästa plan redan börjat. Så fort vi kom ut från planet sprang vi allt vi hade till passkontrollen och insåg att kön redan var lång, då med 45 min kvar innan planet skulle lyfta. Jag gick och grinade lite hos en vakt som ordnade att vi fick gå före typ 100 pers. När vi väl står där och lämnar våra fingeravtryck lägger jag stolt fram våra esta. Esta? Nej, det behövdes ju inte! Killen var bara intresserad av den lila blanketten vi fyllde i på flyget. Fint. Vi sprang vidare genom alla kontroller och kom fram till rätt gate men där fungerar inte våra boardingkort. Som tur var fick vi nya och hann sätta oss en kvart innan planet skulle lyfta.
Alla våra flygningar var turbulenta men sista planet var nog värst, lite lagom med handsvett sådär. Vi tog en buss till hotellet och väl där var det ju mycket risigare än vad vi hade förväntat oss. Sminkbordet nedanför spegeln hänger liksom alla eluttag. Duschväggen måste lyftas för att fås igen men handtaget är borta så man får använda den rostiga spiken som satts dit som permanent lösning. Taklampan lyser som en gatulykta och hälften av alla grejer fungerar inte att ladda i väggen som är 110V. Poolen hamnar i skuggan nästan direkt och vi har haft ostadigt väder sedan vi kom hit. Frukosten smakar bajs. MEN, vi har bokat ett dyk för imorgon och ikväll var vi till ett shoppingställe som heter La Isla. Sen är vi lite malliga för att vi har fått se en bebiskrokodil i diket på väg mot centrum, dom lever tydligen i lagunen här bredvid. Bjuder på några bilder från La Isla, nu ska vi sova och ladda för dykningen! Adiós!
Burj Khalifa
Sista dagen i Dubai. Vi provade på nattlivet igår men blev lite besvikna då det var glest med folk. Kanske för att vi är dom enda som reser hit då det är 50 grader varmt? Vi avslutade kvällen på The Huddle, hotellets egna sportbar. Blev en ganska tidig morgon idag så vi hann med frukost och några sista soltimmar vid poolen. Vi kunde ju inte ligga där för länge då vi hade bokat biljetter till Burj Khalifa, världens högsta byggnad!
Vi åkte iväg från hotellet 14.30 så vi skulle hinna med en lunch innan besöket som väntade kl 17. Det gäller att vara i god tid här, även fast taxi osv är snabbt och smidigt så tar det länge att spatsera runt i världens största galleria. Vi gick till food courten i vanlig ordning och efter det letade vi efter ingången till Burj Khalifa. Innan vi fick börja gå mot hissarna fick man stå i "väntrummet" och trängas med alla andra jobbiga turister. På en av väggarna hade de satt upp miniatyrer på de högsta tornen i världen. Ganska häftigt att Burj Khalifa, 828 m, var överlägset högst. Tvillingtornen, Petronas, i Malaysia fanns med och de såg hur fjuttiga ut som helst. Dom som vi tyckte var så häftiga.
Bara att ta sig upp till besöks-plattformen tog nästan 1 timme. Först var det köande hur länge som helst innan vi kunde ta oss till hissarna. Hissarna rör sig 10 m/sekund men det tog ändå ett tag då vi skulle upp till våning 124. Plattformen ligger dock på 452 m men det räckte tyckte vi. Fy vilken utsikt. Som vanligt är himlen disig men man såg ändå ut till havet och bort mot öknen. I början då det var ljust kunde man gå runt lite för sig själv och fotografera, både inne och på uteterassen. Men sedan, då solen började går ner.. usch. Människor överallt, alla trängs vid de bästa fönsterplatserna och ska fram med stora stativ och objektiv som är större än fotografen själv. Ännu värre är de tanter som ska trängas med sina dåliga mobilkameror som ändå ger sämst bilder. Vi kunde kriga oss till några bra bilder i alla fall. Och då solen var nere kunde vi se fontänshowen fast 452 m ovanför! Häftigt.
Efter tre timmar kunde vi äntligen börja röra oss mot hissarna igen. Naturligtvis var det köande igen men så fort vi tog oss ut sprang vi genom gallerian och kastade oss in i en taxi. Vi bad honom släppa av oss på Chinatown nära oss, det fick bli våran sista middag. Vi hade redan ätit där två gånger innan så vi visste direkt vad vi skulle ha; kyckling i stark vitlökssås med ris. Sjukt gott. Nu är våra ryggsäckar packade och om någon timme åker vi från hotellet. Planet från Dubai avgår 03.15 och ifall alla våra tre plan är i tid är vi hemma 16.30 på Kallax. Så, tack Dubai för denna gång, hoppas vi ses igen!
Fontänshow! Dubai Mall till vänster.
European Beach
Yes, det är namnet på stranden vi provade på idag. Taxichauffören fattade dock inte vars vi skulle så han körde oss till stranden dit vi har gratis skjuts till via hotellet. Tur vi hade varit där innan så vi inte hoppade ut. Med lite omdirigeringar och telefonsamtal hittade vi äntligen rätt. Stranden är en public beach så det fanns varken toaletter eller solsängar men det är vi ju i och för sig vana vid. Lika finkornig strand och kanske ännu kristallklarare vatten. Det var lite mer långrunt här och en helt annan utsikt. Burj Al Arab ligger nämligen bredvid stranden. Mäktigt.
Som vanligt blir vi lite rastlösa, speciellt i den här värmen, så vi stannade inte så jättelänge. Det kom fler och fler turistbussar med japaner och annat jobbigt folk som skulle ta typiska turistbilder med hotellet i bakgrunden.. när jag blev omringad igen så beslutade vi oss för att ta en taxi hem. Lite nudlar på rummet och lite poolhäng efter det. Fick en överraskning idag också innan jag skulle fixa mig. Stod och bytte linne framför fönstret på sjunde våningen då det plötsligt kom något dovt ljud utanför fönstret. Kollade ut men såg ingenting i mörkret förutom att jag hade svårare att se trafikljusen än vanligt. Mitt i allt ser jag en vit bygghjälm. Då är det fullt i folk utanför fönstret då jag byter om?! I en hiss?! Värsta chocken, jag sprang ju och gömde mig och ville dö av pinsamhet.
Då jag hade skämts färdigt tog vi taxi till Dubai Mall och när vi väl kom dit gick vi ut igen. Det var bara några minuter till Dubai Fountain skulle börja och det hade vi inte hunnit kolla in än. Såklart var det fullt av människor så jag såg bara topparna på fontänen. Pontus klättrade upp på ett räcke för att kunna få några bilder tills vakten kom och plockade ner honom. Allt är så maffigt här, fontänshowen varade bara några minuter men det var skitsnyggt då det spelas musik till. Och allt detta med Burj Khalifa, världens högsta byggnad, i bakgrunden. I den ska vi åka upp i på söndag. Förresten, igår såg vi något sjukt. Vi låg uppe vid takpoolen då det kommer in en kvinna med burka och vad som kunde vara hennes son/bror. Mamman/systern tänder en cigarett och direkt efter det tänder ungen en egen? Han gick runt där och blossade och såg förnöjd ut. Kollade man dit satte han ciggen mellan tänderna och gav en blick som sa "tjena kexet". Gud. Det var ett par i poolen som försökte få han att förstå att det var farligt att röka, speciellt då han var 11 år. Människor slutar aldrig att förvåna.
Alltså kolla?! Jag kan ju inte se någonting..
Dubai Marina
Jag hade aldrig kunnat tro att 6 km kunde vara så tungt att promenera. Idag låg vi rutinerat vid poolen och efter lite vila på rummet googlade vi fram något nytt ställe som vi kunde utforska på kvällen. Marina Walk lät helt okej tänkte vi, som låg i Dubai Marina. Lite dyrare hotell än där vi bor. Vi lyxade oss dit med taxi och fick en riktigt positiv överraskning.
Stället som hette Marina Walk var alltså ett promenadstråk på 7 km runt en kanal fylld utav båtar värda miljoner. På båtarna stod det snorrika oljeshejker med hur många kvinnor som helst. Kanalen i sig var omringad av hundratals skyskrapor och palmerna var utsmyckade med förvirrande många ljusslingor. Jättemysigt och jättefint. Vi kom precis då mörkret kom men som sagt så är det ändå drygt 40 grader då solen gått ner. Man kan inte promenera i rask takt här, då dör man. Jag, som vanligtvis brukar få överlevnadsinstinkter översvämmandes i hjärnan då jag gått 100 m, klarade av det bättre än Pontus den här gången. Tror det var alla intryck då jag mest stod över räcket med hakan nere vid backen och försökte få med allt det fina på bild. Som vanligt blir det aldrig lika fint på bild.
Efter ett par km höll vi på att rinna bort. Och som svaret på våra böner uppenbarade sig det bästa tänkbara; en luftkonditionerad galleria! Dubai Marina Mall kunde inte komma mer passande. Känslan då man kommer in helt sjöblöt och får en käftsmäll av AC-pusten vid de automatiska dörrarna är oslagbar. Vi gick på en toa och lindade in oss själva till mumier innan vi gick runt där inne och försökte halvera våran näst intill kokande kroppstemperatur. Pontus fyndade en börs och sedan var det bara att andas in den svala luften innan vi skulle ut till bastun. Det gick faktiskt bra att gå. Vi tog en ytterst liten genväg över en bilbro som gick över kanalen, annars gick vi nog hela rutten.
Nu är man faktiskt tacksam att vi inte kom hit under högsäsongen. Det är folktomt nästan överallt och idag var första dagen på hela resan som vi hörde någon annan prata svenska. Dom enda turisterna annars är ryssar. Dubai är faktiskt riktigt bra. Det är rent överallt och det kommer aldrig avloppsstanker som det lätt gör i storstäder. Bangkok var ju som en enda stor toalett. Vattnet går att dricka direkt från kranen så det kyler vi ner redan från kvällen innan. Vrider man på det kallaste så är vattnet säkert 37 grader. Vi har alltid på det kallaste då vi duschar och det är nästan för varmt haha. Komiskt. Men det bästa är ju naturligtvis: INGA MYROR. Vi kan smula hur mycket som helst i sängen och inga myror. Underbart. Nu ska vi sova och imorgon ska vi nog prova på en ny strand! Godnatt, idag bjuder vi på den bästa bilden först!
Våran egen Gustafsson! Myser.
Utsikten från poolbaren.
Ser ut som turning torso. Frääänt.
Gustafsson tre trappor
Värmen håller i sig och himlen ser fortfarande disig ut. Undra om det kan bli sådär dimmigt för att det är så varmt? Idag vaknade vi till en mulen himmel, som dock senare sprack upp, men det är ändå bastu-värme. Vi har hunnit med att prova på två stränder. Hotellet erbjuder gratis skjuts i en ful shuttlebus till Jumeriah Open Beach så den provade vi först. Vit och finkornig sand med indiska oceanens kristallklara vatten. Kul att vattnet har så fin färg då himlen nästan ser grå ut. Vi hyrde två solsängar men jag låg i vattnet 98 % av tiden vi var där, det var för varmt att ligga där uppe. Pontus blev rastlös och skulle leta upp ett supermarket men jag var tvungen ligga kvar i vattnet. Jag lekte med snäckor istället. Vi blev inte så länge där innan vi åkte gratisskjutsen tillbaka till hotellet igen. Jag hade hunnit bränna mig lite men det hade bara varit konstigt om jag inte hade gjort det. Bränner mig alltid, hur jag än gör.
Den andra stranden vi provade på var Jumeirah Beach Park. Skillnaden mellan den här och den första är att en beach park oftast har restauranger nära stranden osv. Den här stranden var också jättefin men hade mycket mer folk. Det var många inhemska där också, kanske för att det var helg. Man fick då aldrig ha sin egen lilla badpöl i vattnet i alla fall, dom far runt överallt och skriker och stänker vatten som om dom vore 5 år. Hade varit kul att höra vad dom skriker. Nu de senaste dagarna har jag legat under parasoll vid hotellpoolen men det är nog varmt det också.
På kvällarna har vi utforskat staden lite. Vi börjar komma in i skytrain-andet lite mer så en dag for vi in till Al Rigga, ett litet ställe med en gata där man kunde strosa. Vi valde en indisk restaurang men valde ändå ris och kyckling. Alltså portionerna i det här landet.. riset och kycklingen kunde ha minskat Afrikas hungersvält med flera procent. Vissa gånger brukar vi dela på en portion. I alla fall om vi köper i alla food courts, där brukar dom ladda på. Food courts finns i alla gallerior som vi har varit in i, praktiskt. För några kvällar sedan åkte vi ut till Dubai Mall Outlet för att fynda men det var bara jag som kom hem med påsar. Igårkväll for vi ut till Mall of the Emirates och kikade runt. Helt sjukt, innuti gallerian finns Ski Dubai, ett vinterland där man kan åka skidor och lite allt möjligt. Vi kan alltså åka skidor i ett ökenland.
Vi har hängt en hel del på The Huddle som är hotellets egna sportbar. Hotellet har serveringstillstånd också vilket inte är allt för vanligt i Dubai. Haha vi såg en gubbe där som vi såg tidigare vid poolen som ser exakt ut som han i Gustafsson tre trappor. Vi hoppas på en bra bild innan semestern är slut. Nu ska vi gå mot restauranggatorna närmast oss, det finns en bra kinarestaurang där. Hörs!
Dubai Aquarium inne i Dubai Mall. Maffigt!
Jumeirah Beach Park
Där i är jag någonstans. Snart helt omringad..
Mall of the emirates
Ski Dubai
Kl 12-mellanmålet; en öl och en apelsinjuice.
Håller på att bli överkörd alldeles strax. Livrädd.
En liten tjuvtitt på våran gustafsson..
Burj Al Arab
Tre dagar efter ankomsten var min 22-årsdag. Dubai har världens enda sjustjärniga hotell, Burj Al Arab, så det skulle ju sitta fint med en lyxmiddag på födelsedagen. Jag fick äran att ringa och boka bord och det känns fortfarande ovant att alla här oftast är bättre på engelska än en själv. Precis innan samtalet avslutades uppmanade kvinnan oss om hotellets dresscode. Det jag kunde konstatera var att vi behövde besöka en galleria. Snabbt.
Vi låg vid poolen några sista minuter innan vi duschade och började promenera mot stationen närmast oss. Vi hade promenerat dit tidigare så vi visste att det bara skulle ta en kvart. Det vi inte tänkte på nu var att solen fortfarande var uppe och att det är varmt. Jag brukar aldrig vara en supersvettare men nu riktigt rann det efter ryggen. Så fort man gick utanför ett hotell eller supermarket gick man extra sakta för att det kunde komma en AC-pust. Vi hittade två busskurer där ena hade AC. Men såklart gick vi ju bara in för att kolla på kartan 5 min. Helt söndersvettade tog vi rulltrapporna till det skytrain vi skulle med. Destinationen var Dubai Mall, världens största galleria.
Man hinner aldrig kolla igenom allting på en dag, det är trots allt över 1200 butiker. Vi fann det vi letade efter; ett par läderdojjor och ett par svarta finbyxor åt Pontus. Han såg det som en maskeraddräkt. Hemma på hotellet igen var det bara att duscha igen, vi skulle vara på Burj Al Arab 21.30. Vi unnade oss taxi den här gången men det är ändå sjukt billigt här. Startavgiften brukar ligga på 6 kr. Väl där fick vi lämna reservationsnumret till en vakt innan vi ens fick komma in på området. Personal öppnade taxidörren och innanför entrédörrarna kom det en asiatisk kvinna i blå sidendräkt med gulddetaljer och hälsade oss välkomna. Vi skulle ta rulltrappan mot hissarna. En annan kvinna bakom en guldig disk hälsade oss välkomna och visade oss in till hissen som hon styrde med en fjärrkontroll. Våning 27 skulle vi till, restaurangen hette Al Muntaha. En ny kvinna mottog oss där uppe och eskorterade oss till vad vi trodde var restaurangen men som var hotellets skybar. Vi satte oss ner och kände oss lite tvungna att beställa något. Kostympojken rekommenderade en drink som hette picnic så vi körde på den. Känns lite ovant då folk skjuter in stolen åt en och ler som en läskig porslinsdocka samtidigt som dom överanvänder "sir", "ma'am" osv. Drinken och de karamelliserade nötterna var det godaste jag hade smakat i drink- och nötväg.
Kvinnan som eskorterade oss tidigare följde oss till bordet som låg på samma våning. Tyvärr inget fönsterbord men vi såg ut över hela staden i alla fall. En mörkhyad man presenterade sig och sa att han skulle vara vår värd för kvällen. Kinkiga som vi är tog vi vatten då vi varken dricker vin eller champagne, som han så fint föreslog då det var min födelsedag. En stissig brödkorg togs in och dom placerade själva ut tygservetterna i knäna på oss. Jag ville bara skratta då jag kollade på Pontus i backslick och allt runt om som skulle vara så dyrt och lyxigt. Det kändes som att vi hade plankat in någonstans där vi egentligen inte fick vara. Efter brödkorgen kom första fatet in. Det var en förkrympt kycklingbit med minitärningar av vad som smakade som rödbeta. Någon miniruta med ost också. Hade man andats för häftigt hade allt blåst ner på golvet. Nästa tallrik var anka-någonting med krispigt ankskinn. Från en kanna hällde han ner någon slags sky, vi vet dock inte vad det var då han tog ungefär 1 minut på sig att bara säga såsens namn på franska. Det smakade inte särskilt gott men det var tur att den här förrätten också verkade vara förkrympt. Ju mindre det är, desto lyxigare. Huvudrätten kom sedan äntligen in. Jag tog kycklingbröst med pasta och Pontus en köttbit med stekt potatis på sidan om. Jäääättegott. Min rätt var dock nästan utan pasta, det var mer ett litet spår av pasta i dekorationen runt om kycklingen. Jättegott i alla fall. När vi var klara kom personalen och skulle önska mig grattis på födelsedagen så jag fick en ros och en hel tårta. Gratis!
Våran eskortkvinna tog oss till baren igen där vi fick ett fönsterbord. Jag provade en ny drink (jättegod den också) och Pontus fick några öl innan vi kom på att vi inte var några rikemansungar som kunde köpa hur mycket som helst. Vi provade toaletten innan vi gick också, sjukt lyxigt. Mycket krussiduller med gulddetaljer. Vi tog en taxi hem och gick på rummet direkt, mycket intryck så vi var helt slut. Tårtan provades i sängen men den var inte så god. Den smakade sur choklad. Något som var ganska kul att höra var då våran värd på Al Muntaha berättade om utetemperaturen. Just då, 22.00, låg den på 40 plusgrader. Det innebär att det är kring 50 på dagen. Fränt.
Skyview Bar med varsin Picnic
Första förrätten..
Och andra förrätten..
Lobby
Dåligt försök att fota Burj Al Arab från taxin.
Förenade Arabemiraten, Dubai, Bur Dubai
Nytt land, ny stad. Vi fick veta av en slump idag att det ingår internet, dock via sladd, på rummet. Hade varit kul att få veta för en vecka sen då det stod dyra internetpriser på alla skyltar. Resan hit var i alla fall bra om än lite långdragen. Vi rullade från Boden 08.00 och satt en stund på kallax utan öl, serveringen startade naturligtvis inte förrän 11. På planet fick Pontus beställa sin efterlängtade öl men precis då han ska sprätta den kommer flygvärdinnans chef och tar tillbaka den. Det var ju trots allt en halvtimme kvar innan klockan slog 11.
På arlanda hämtade vi våra väskor och checkade in dom på nästa flyg mot Dubai, med mellanlandning iIstanbul. Vi växlade till oss några dirham, Dubais valuta, innan vi satte oss på donken för lunch. Jag fattar det inte, så fort jag kommer till arlanda vet jag inte alls vars jag ska gå. Alla andra verkar veta exakt vars dom ska även om dom aldrig varit där tidigare. Undra om det är något som kommer med födseln, genen där man hittar på arlanda. Tur jag kan följa efter Pontus. Efter säkerhetskontrollen kunde vi äntligen sätta oss på Oleary's och få våran första serverings. På stockholmsplanet hade vi ingen fönsterplats och inte på det här planet heller. Även den flygresan gick bra och vi skyndade oss av då vi landat i Istanbul. Middag på burgerking och en serverings på heroes. Efter några promenader på flygplatsen kunde vi äntligen sätta oss på sista planet mot Dubai. Ingen fönsterplats där heller men då dörrarna stängdes kunde vi breda ut oss på tre säten var. Pontus sov som en gris och jag höll på att frysa ihjäl.
Dubais flygplats känns ungefär som den i Bangkok. Stor. Grymt stor. Vi hann raketkissa innan vi sprang mot passkontrollen som alltid innebär kö, jag tror vi var först där av dom på vårat flyg. Väl där var köerna redan milslånga, fulla av mustaschmän i vad som såg ut som luciaklänningar och nattlinnen med torrspruckna hälar i slitna flipflops. Vi fick köa 1,5 timme så efter det sprang vi till taxfreen och handlade enbart alkohol. Det går ju inte att köpa här då det är förbjudet att sälja i affärerna. En kvinna i rosa sidenslöja körde taxin till hotellet och vi kom in i rummet efter 04. Jättetrötta gick vi och la oss direkt men vi var så trötta att ingen av oss kunde somna. Efter ett par timmar lyckades vi äntligen somna och klockan ringde 09 så vi skulle hinna med frukosten. Båda small av igen för vi blev väckta av personalen kl 12 som sa att frukosten var stängd. Men det var lika bra, vi behövde sömnen. Fortfarande i nattmössan tog vi hissen från sjunde våningen till den ovanför, takvåningen. Det första man möttes av då man öppnade dörren var värmen. Gud vilken värme. Jag ligger mest i vattnet och guppar medan Pontus flyter bort i solstolen. Det är som alltid med andra ord.
Ramadan pågick fortfarande då vi kom hit vilket innebar att nästan alla restauranger var stängda. Det enda som fanns att köpa på hotellet var en lunchbuffé som fick bli våran frukost den första dagen. Maten var jättegod dock, lite speciell med friterad fisk och kalopsgryta men mmmm vilken efterrätt. Det fanns fullt i tårtor men ingen hade tagit så jag vågade inte ta. Men allt det andra var jättegott. Frukosten har vi nu provat på en vecka och den varierar. Fräsch frukt och rostade mackor med konstig marmelad finns alltid men ibland lyxas det till med pannkakor. Bruna bönor och sådant gift brukar vi springa förbi så fort vi kan.
Citymax Bur Dubai
Pontus försäkrar sig om att AC:n fungerar som den ska.
Utsikten utanför vårat rum!
Röd flagg och röda ryggar
Yesyes. I två dagar har det nu varit röd flagg. Pontus och Danne har försökt gå ut och leka lite i vågorna men badvakterna med världens minsta badbyxor har vinkat upp dom igen med visselpiporna. Poolen har haft lite mindre vågor så vi har mest legat på alla madrasser. En röd bränna blir allt vanligare runt om i sällskapet, på mig är det ryggen som har fått offra sig.
Tzatzikitävlingen fortsätter och än så länge håller restaurang Cactus förstaplatsen väldigt stadigt. All vitlök verkar dock inte vilja hjälpa stackers mig som har fått världens dunderförkylning. Efter gårdagens pizzamiddag och minigolftävling gick jag och la mig direkt samtidigt som Pontus och Daniel lekte rövare med nattbad i poolen. Ikväll hade vi ett litet förmys utanför pappa och Karin, igår fick jag och Pontus stå för drinkarna.
Vi kom tillbaka från middagen ganska nyligt, de andra är nere vid baren och tar det piano medan jag gick upp på rummet. Nässprayet och fisherman's är mina bästa vänner just nu. Imorgon är våran näst sista dag, gud vad det har gått fort.. det blir samma rutiner som vanligt i alla fall; gammelfolket tar en morgonpromenad och efter det sammanstrålar vi till frukosten. Förhoppningsvis slutar stormen så man kan vara i havet också. Haha åh, det känns så konstigt det här, jag får för mig att vi är i Asien igen.. känns konstigt att inte skriva om nästa resrutt :) det är då ingen idé att lägga sig på fredag för bussen hämtar upp oss typ 02. Tungt. Ajja, hejdå på er!
Minigolfs-final. Danne och pappa. Pappa avslutade snyggt med en hole in one.
Kato Stalos, Kreta, Grekland
Första utlandsresan efter Asienvistelsen blev till Kreta, närmare bestämt Kato Stalos. Hade egentligen inte tänkt skriva något här överhuvudtaget men det började rycka i fingrarna när jag satte mig på balkongen med våran rosa resedator i knät. Såå, i lördags lyfte vårat plan från kallax och de fyra flygtimmarna flög på (höhö) ganska bra. Vi hade turen på våran sida och fick nödutgångsplatserna med extra benutrymme. Maten var god och Pontus sov gott på golvet medan jag kunde lägga mig över sätena. Väl framme var jag och Pontus redo att slänga oss ut ur planet och kuta för allt vi var värda till passkontrollerna. Efter några sekunder kom vi på att detta inte var Asien och att vi inte skulle få några nya stämplar i våra pass. Transferbussen var lika varm som en finsk bastu så det första vi gjorde när vi kom på hotellet var att hoppa i badkläderna. Vi ungdomar (jag, Pontus, Fanny, Stina, Sara och Daniel) har fått rummen högst upp med havsutsikt och pappa och Karin ett rum våningen under.
Jag måste säga att det är riktigt svårt att ställa om sig från Asienluff till charter. Nudlarna och riset har bytts ut mot souvlaki och tzatziki samtidigt som stränderna liknar aldersjön. Det är inget fel på stranden här men har man levt bredvid världens vackraste sandstränder så har man tillåtelse att bli ofrivilligt kräsen. Pontus lever med tron att man kan pruta på allt vilket han bevisade igår då Fannys nya flipflops fick bra med discount. Vädret är kanon med endast en stor sol, det finns nog inget som heter moln här. Graderna har legat över 30-strecket och till veckan ska det tydligen bli ännu varmare. Idag har vi legat vid poolen och badat i havet som ligger ett stenkast bort. Luftmadrasserna är inhandlade och tzatzikibedömningen har startat. Åh, vad jag har saknat tzatziki. Och det trevliga folket. Känslan att kunna lämna värdesaker vid poolen är nästan oslagbar, även om man inte ska göra det i onödan.
Ikväll ska Daniel och Sara stå för förefesten på deras balkong, nästa kväll är det någon annans tur. Det enda vi vet är att det blir tzatzikibedömning till förrätt, resten är oplanerat. Vi trivs då jättebra i alla fall med våran pool, frukost, ac och varmvattendusch; de fyra dyra faktorerna vid rumsletande. Hoppas det inte är allt för mulet och regnigt där hemma så ni blir avundsjuka. Puss!
Ville egentligen ladda upp fler bilder men internet utomlands är inget att hurra för..
