Jajjamen, här har vi hunnit med att byta ställe! Jag var så himla less på Hua Hin alltså. Nu är vi i Koh Chang som är en ö ännu mer norrut rätt nära Kambodja. Igårkväll när vi skulle boka biljetter hade stället stängt så vi blev rekommenderade att gå dit en halvtimme innan en buss skulle gå, tydligen brukar det alltid finnas lediga platser. Den tidigaste skulle gå 06 vilket vi tänkte satsa på. 05.00 stod vi med ryggsäckarna på och skulle checka ut. Eftersom det tar en halvtimme att gå dit där bussen går så var vi tvungen gå ganska direkt. Vi hade förvarnat receptionen kvällen innan att vi skulle checka ut 05 så vi gick ner och var beredda att bara lämna nyckeln och gå. Men så blev det ju naturligtvis inte..

På golvet i restaurangen sover en thai ett myggtält, troligtvis den som skulle hjälpa oss att checka ut. Hade det inte varit för att man lämnade 100 bath i pant för hotellnyckeln så hade vi gått direkt. Hon vaknade såklart inte så jag fick börja putta i henne. Nähä, det vaknade hon inte heller av. Då började vi vråla istället och hon bara vände på sig. Aldrig har en asiat haft så smala ögon. Till slut gick Pontus till plåtdörrarna som var neddragna och ryckte upp den så det blev ett väldigt liv. Då vaknade hon! Vi förklarade läget, NÅGOT irriterade och stressade då vi var 10 minuter sena. Vad gör hon då? JO, hon går till toaletten och kissar?! Dessutom väldigt högljutt, strålen direkt i vattnet. När hon kommer ut har jag redan grabbat tag i en miniräknare och slagit in 100 och visar detta i hennes ansikte tillsammans med nyckeln. Jag antar att hon såg vad jag menade, även fast det såg ut som att hon sov ståendes. Hon gick upp några trappor och kom ner med våra pengar så vi kunde gå iväg. Ä N T L I G E N. Vilken bra start på morgonen.

Väl framme där bussen skulle gå, tror ni bussen går 06 som hon sa kvällen innan? NÄ, första bussen går inte förrän 08. Hon måste ha sett hur less vi var för på något sätt löste det sig. Vi fick åka med en minibuss som skulle till en annan stad där vi kunde byta till en annan minibuss vidare till Pattaya. Det går inga direktbussar till Koh Chang så vi var tvungna åka till någon annan större stad före.

Efter ungefär 3 timmar kollar vi ut genom fönstret och ser att det är 7 körfiler i varje körriktning och smockfullt med skyskrapor överallt. Hmm, är det här Pattaya tänker vi. Som vanligt finns det inte en enda skylt i Thailand förutom dom som är fyllda med deras konstiga krumelurer till bokstäver. Vi stiger av vid en busstation och efter att ha frågat ungefär 43 personer vars vi är fick vi äntligen svaret. Vi var i Bangkok. I BANGKOK, när hände detta?! Vi fattade ingenting men vi var glada över att ha fått se huvudstaden litegrann. Och nej, vi såg ingenting av någon översvämning. Inte ens en vattenpöl.

Sedan fick vi åka 2 minibussar till, en färja och en tuktuk fylld med 16 personer (+ deras väskor på taket) innan vi var framme. Pontus och tre andra fick hänga på utsidan på tuktuken för att vi inte rymdes. I backarna (som hittills är de brantaste vi sett) fick han växla ner till ettan och det var precis att den orkade ta sig upp. Gud vad den skrek.. Pontus stod beredd för att putta. Nu sitter vi i alla fall här på en restaurang och väntar på lasagne. Lasse, du hade trivts här, dom spelar en massa jazz! Vi ska sova i en bungalow inatt innan vi ska till en annan bungalowby imorgon. När vi kom hit hittade vi skitfina och billiga bungalows men precis då dom ska visa rummet så har någon annan bokat den.. naturligtvis den allra sista också. Så imorgon ska vi banne mig ha en!

Inga bilder idag, men imorgon kommer det säkert. Med detta vill jag avsluta med en fråga till allmänheten. Vad är det med thailändare och att pumpgasa när dom kör bil?! Sitter man inte helspänd i kroppen kliver man av med nackskador. Det är ingen idé att köpa något med kolsyra för det skulle explodera direkt. Någon som vet får gärna höra av sig.

Godnatt!