Hejhej! Dagen började med frukost på donken innan vi blev upphämtade av en svart pickup. Nästan direkt hoppade vi in i dykbåten som visade sig vara en större modell av en longtrailbåt. Mannen vi bokade dyken hos hade dock beskrivit den med lite väl fina ord. Översatt till svenska: "Båten har ett stort segel och alla som kör förbi tänker 'åh, i den där coola båten hade jag velat åka' med soldäck där passagerare kan ligga". Riktigt så cool var den inte. Soldäcket var själva taket där man rymdes 6 personer sittandes. Resten av båten var proppfylld med dykutrustningar, magsjuka på burk (lunchen) och resten av besättningen. Kaptenen, som inte verkade ha råd med ett par hela glasögon (han hade bara ett glas i ena ögat), styrde kosan mot Phi Phi Island, Maya Bay!

Efter 1,5 timme mer än beräknat var vi framme. Soldäcket förvandlades till ett skuggdäck där Lisbeth fick sitta och ta det lugnt. Alla storlekar var kaos, Patrik fick en alldeles för liten våtdräkt och det fanns knappt några simfötter till mig. Alla cyklop såg ut att ha tre olika sorters mögel på men det var nog inte så illa, dom var bara lite skitiga. Efter en lång stund for Patrik ner i vattnet och gjorde några övningar. Jag och Pontus fick även en övning på köpet; vi har tidigare bara klivit ner i vattnet med ett stort steg då vi hade all utrustning på oss. Nu var båten så liten så man fick sätta sig på kanten med ryggen mot vattnet och välta ner så man snurrade runt ett varv. Lite småläskigt men väldigt praktiskt.

Första dyket började sisådär. Sikten var skitdålig, man såg som max 3 meter fram. Vi hade dock turen att se en sköldpadda nästan direkt men den simmade fort iväg då en dykare började klappa den på huvudet.. vafan?! Vi hade med oss kameran under vattnet men det gick knappt att fota då alla simmade så snabbt och sikten var så dålig. Efter ett tag var Patrik borta med sin instruktör så jag och Pontus låg sist i klungan. Vi var rätt många, kanske 6-8 stycken på samma ställe. Till slut simmade alla så fort så vi bara såg två par blåa fenor några meter fram. Vi har fått lära oss att man tar det lugnt då man dyker, nu fick vi sprattla allt vi hade. Tyvärr hann vi inte ifatt dom och det enda vi såg var varandra. Jahaaa, då var det bara att slå upp dykböckerna i huvudet. Jag visade tecket för att stiga upp, när vi var där uppe bestämde vi oss för att åka ner igen, leta efter dom andra 1 minut och sedan stiga upp igen. Nähä, det var ingen som kom upp till ytan för att se vars vi var. Det enda valet vi hade var att simma tillbaka mot båten, i ganska höga vågor och strömmar. Det var nog över 100 meter till longtrailbåten så vi la oss på rygg (vilket är det mest effektiva och minst anstängande sättet att simma på) och sprattlade tillbaka. Gud vad slut vi var i benen, mina anklar höll på att gå av. Väl på båten träffar vi Patrik med instruktören, han hade börjat blöda näsblod så de var tvungen avbryta. Vi var väl inte de nöjdaste dykarna direkt.. så dåligt och oansvarigt att dyka med så många människor och inte ens kolla bakåt vars alla är. Ännu mer dåligt då dom inte låter någon av guiderna dyka längst bak, tänk om någon skulle få slut luft? Katastrof.. vi tog en bit ananas i alla fall och laddade om för nästa dyk.

Den här gången delade dom upp grupperna så det bara var jag, Pontus, Patrik och en instruktör plus en guide (som för övrigt mest bara var i vägen). Den tidigare thaiguiden skyllde borttappningen av oss på ett missförstånd. Tydligen hade vi kommit överrens om att vi skulle dyka själva med Patrik från början (NOT!!!). Patrik började blöda näsblod igen så han hann väl vara med 3 minuter av andra dyket. Vi andra fortsatte och sikten den här gången var mycket bättre. Vi såg allt möjligt, allt från blåsfiskar till muränor. Riktigt roligt. Dock var det väldigt strömt ibland, jag for runt som en liten vante bort från revet. En gång fick instruktören bogsera bort mig för jag for bara iväg hahah.. förutom strömmarna och den halvdåliga sikten så var det ett riktigt bra dyk! Synd att inte Patrik hann vara med på andra dyket, han fick väl inte den bästa förstagången direkt.

På båtfärden hem tror jag alla somnade förutom Lisbeth. Den här resan har verkligen varit givande för min del har jag märkt. Jag kan somna nästan överallt inom loppet av fem minuter! Förut kunde jag inte ens somna med en tv på eller om någon andades lite tungt. Nu kan jag somna på båtar, bussar och flyg så jag är riktigt stolt! Myrorna är kvar i sängen och resten av rummet så jag antar att det fungerar lite som terapi. Paniken har börjat lugna ner sig och jag kan själv döda dom med fingrarna. Även fast dom städade vårat rum idag finns dom överallt. Ååååh så äckligt. Vill inte ens veta hur många jag har i håret. Vårat vapen, hårsprayet, har tagit slut tyvärr så vi får använda händerna och solkräm till att ta deras små ynkliga och meningslösa liv. Hohh nu blev det mycket, jag drar alltid iväg i skrivandet. Pontus ligger här bredvid som en klubbad säl med öppen mun och smårycker i kroppen som han alltid gör när han har somnat. Jag hade väl tänkt inta samma läge snart, hoppas på färre än tre myrtrekkingar i munnen då jag vaknar. Imorgon blir det en lugn dag på stranden och möjligtvis en kväll i Krabi. Som det ser ut nu så är det våran sista kväll imorgon innan vi funderar på att åka vidare.

Det är lite segt internet så vi bjuder på en bild ikväll som ni kan suga på. Då lovar vi fler bilder imorgon istället! Godnatt era landkrabbor!