Nu är vi äntligen framme och installerade i Koh Lanta! Våran bussfärd var inte rolig. 07.15 plockade bussen upp oss, efter ca 1 timme blev vi avsläppta igen för att vänta på en annan buss. Det skulle ta 10 min men tog 30 min istället. Inte hela världen direkt, men utan frukost i magen i typ 800 grader så blir det rätt jobbigt. Vi tänkte vara lite smarta imorse och handla frukost på ett supermarket precis bredvid hotellet som vi trodde öppnade 07. Vilket det inte gjorde. När den nya bussen väl kom så fanns det två lediga platser kvar, naturligtvis inte bredvid varandra. Det är dom dära mobbade sätena som inte sitter ihop med dom andra. Så där satt vi, jag bredvid en asiatisk tjej (som vi senare såg att det var en kille) och Pontus nedramlandes från sätet då han somnade i början.

8 timmar och två färjor senare var vi äntligen framme. Vi behövde bara kliva ut ur bussen så hann thaiarna paxa vem som skulle få vem. Vi fick en som var bra på engelska och han ville gärna bära min ryggsäck (guuud vad skönt, äntligen). Vi hade ju dock flyttat över det mesta till Pontus väska eftersom att han inte är lika klen som jag, så han bära den tyngsta väskan i onödan! Vi satte oss på en packmoped med två "säten", kokheta plankor klädda i svart skinn. Vi bad om ett billigt boende så han skulle fixa något på Klong Dao Beach. Då han visar oss boendet så ser vi små hyddor, alltså bungalows. Helmysigt tänkte vi, innan vi fick gå in och kolla. Plaststolarna utanför var fulla i olja och annat brunt (misstänker att det kan ha varit avföring av något slag) och insidan luktade ingrott piss. "Det är ju billigt!" var våran tanke, så vi tog två nätter. Vi lämnade sakerna och gick ner för att kolla in stranden. Alltså åh, det är sådan skillnad på det här stället och alla ställen vi var på i Phuket. Inte alls mycket folk, inga tiggare, inga hundar med bruten underläpp och framför allt; INGA försäljare som försöker pracka på en jättefula objekt såsom strandklänningar eller sandborstar att ha till solstolen.

Efter några minuter hade vi lust för en promenad men bara efter ett par mater ser vi en skylt där det står "Lanta diver". "Det här kan ju inte vara möjligt?!" tänkte vi. Hemma i Sverige har vi läst på deras hemsida om dykcertifikat och att man kan ha svenska instruktörer. Vad är oddsen att vi råkar bosätta oss 100 meter från just den dykfirman? Vi gick dit och bokade tid, på fredag ska vi påbörja våran Open Water-kurs som tar fyra dagar. Tidigare ikväll hämtade en pickup upp oss och vi fick naturligtvis sitta på flaket och hålla i oss som två dårar. Han släppte av oss på deras kontor i stan där vi fick testa ut våtdräkter osv och fylla i massa papper (mamma och patrik+lisbeth, ringer dom efter fredag och pratar engelska så har det hänt oss nåt, typ att vi har drunknat).

Nu sitter vi här, 15 meter från stranden, i en bambuställning ovanför sanden och dricker öl och sprite. Det här är verkligen världens mysigaste ställe, som på film. Trodde inte att det fanns såna här ställen på riktigt! Dock så kom vi fram till att våran bungalow var lite väl äcklig när vi hade pratat med killen på Lanta diver då han visade ett par andra bredvid kontoret. Om man kan kalla det för kontor om det ligger mitt på stranden.. vi sket i den första i alla fall och tog en annan närmare stranden som var mycket fräschare. Det finns inget varmvatten men vi överlever.

Bilderna visar inte i närheten av hur mysigt det är, men ni kan ju drömma er bort ;) strax ska vi lägga oss i våran bungalow och försöka somna, imorgon blir det stranden och en tripp till stan! Godnatt på er.