Exakt sådär löd mailet som damp ner i min inkorg i förrgår. Jag utbrast i ett enda stort jubel då jag läste det på ica, gav t.o.m varje kund en gratis påse för att min lycka var överflödig. Eller så inte.. att det alltid ska vara nåt. Nu kan vi inte ordna med visum heller eftersom våra utskrivna biljetter måste bytas ut mot nya. Kvinnan som hette Louice föreslog att vi skulle flyga samma tid fast en dag senare. Gud vad bra, antingen får vi punga ut pengar för att sova på hotell eller så blir vi psykiskt instabila genom att bo i arlandas fängelseceller två nätter. Det sistnämnda låter nog värst.

Efter detta mail och dagens storhandling på maxi så kände jag att jag behövde lite uppmuntran. Jag skickade iväg en nellybeställning (hihi). Känns redan mycket bättre. Hann även klicka hem ett kamerapaket + UV-hus. Ännu bättre. Nu ska jag ta med mig täcket från soffan och lägga mig i sängen hos Pontus för att ladda upp inför morgondagens kvällsjobb. Lägger in ett litet klipp hur det kan vara. Tror min pappa känner igen sig. Men jobbigast är att stå bakom en 90-årig dement tant som efter fem minuters letande av alla kuponger och ytterligare 10 minuters letande efter betalterminalen utbrister - JAHA ÄR DET CHIPS*?!.