Tjenis. Efter en ordentlig sovmorgon promenerade vi till Kota Kinabalus busstation. Nummer 16 skulle tydligen vara våran buss, så när vi hittat igen siffran 16 bland ca 60 bussar satte vi oss där och såg glada ut. Det finns inte överdrivet med information för turister på platser som busstationer. Därför hade vi med oss en karta med stranden på. Att visa kartan, peka med fingret och samtidigt ge ett frågande ansiktsuttryck brukar vara den enklaste vägen att få ett ja eller nej. Ärligt sådant alltså, annars brukar folk från Malaysia bara gissa och se glada ut.

Efter bussresan gick vi en kort promenad innan vi hittade stranden. Den var väl fin åsådär, finkornig sand, inga försäljare och lite halvgrumligt och brun/grönt vatten. Ungefär som i Thailand kan man säga om man bortser från försäljarna och alla solgalna svenskar. Det här är nog den varmaste solen vi har upplevt hittills. Mina solglasögon höll bokstavligen på att rinna av från mitt ansikte då vi precis hade kommit fram. T.o.m. vattnet kändes rekordvarmt. Sanden kunde man inte gå på utan något under fötterna. Jag ljuger inte om jag säger att vattnet knappt kändes svalkande då man sprang ner för att bada. Annars så var det OERHÖRT underbart att få ha en stranddag, det var ett tag sedan. Vi hittade en hyfsat billig lunch som bestod av friterad kyckling och potatismos/pommes.

Middagen har jag planerat ända sedan jag slog upp ögonen imorse. Fettuccine carbonara som igår! Som ett litet barn satt jag och log på restaurangen tills tallrikarna serverades på bordet. Vad tror ni? Det smakade som om en muterad häst hade tillagat skräpet. Såsen, som igår var ordentligt krämig och smakrik, låg nu under all pasta och simmade utan som helst smak. Såsen verkade bestå av enbart grädde och lite margarin så det var en riktig besvikelse. Servitören som var så stolt över att kunna säga "hur mår do?" fick allt dra ned sina mungipor som tycktes ha fastnat vid ögonbrynen då jag slängde iväg mina klagomål. Som tröst köpte vi kitkat på extrapris i butiken över vägen.

Dagens summering blir alltså att vi stannar i rummet en vecka till ifall priset blir en aning nedprutat. Bor vi nära stranden finns det ingenting att göra ifall vädret sviker. Carbonaran lär vi inte äta igen för servitören påstod att det var samma kock som igår. Hade det inte varit det hade jag frågat då gårdagens kock hade nästa jobbdag. Detta är heller inte bra då Pontus funnit ÄNNU en till anledning att äta på pizza hut. Åh herre. Det blir en tidig kväll ikväll, man blir helt slut att vara på semester ;) Hej på er!