Då var vi framme i regnovädret, åter igen. Nattbussen igår visade sig vara en riktigt fin överraskning då sätena liknande röda biofåtöljer. De var t.o.m. så breda så vi inte kunde dela på vårat påslakan som agerar täcke under våra bussresor. Även fast vi båda hade långbyxor och jacka plus täcket så var det sinnessjukt kallt.. bussen stannade ungefär varje kvart och släppte av/tog in folk vilket gjorde att man vaknade till jämt och ständigt. Till slut vaknade vi 20 min efter den schemalagda tiden och inser att vi är på en busstation. "Yes, äntligen framme i Kota Bharu!" där nästa buss skulle gå direkt dit båtarna avgår mot Perhentian Islands.

Så var det naturligtvis inte. Vi var inte alls i Kota Bharu.. där satt vi, extremt trötta och hungriga under ett tak i ösregnet och försökte göra oss förstådda på barnengelska. Det enda vi fick reda på var att vi var en timme bort från Kota Bharu och att vi var jättenära Thailand då folk frågade om vi skulle ta bussen till Phuket. Nejnejneeeej.. aslessa ställde vi oss i en busskur och hoppade på lokalbuss nr 29. En timme senare var vi alltså där vi skulle ha hamnat först. Direkt kunde vi hoppa på nästa buss och den här gången hamnade vi rätt. Vi åt lite lunch och köpte båtbiljetter innan det bar iväg en timme senare.

Vilken båtresa alltså.. det var en speedboat som var fullproppad med folk. Jag och Pontus hade turen att sitta längst fram med chauffören där det stänker minst vatten. Vågorna såg inte så stora ut, men med tanke på hans gas verkade bara bakdelen av båten vara i vattnet. I början saktade han ner och gled lite lätt över vågorna men resten av de 30 minutrarna verkade han vara arg eller något.. hela vägen hade man en hissnande känsla i magen. Ibland hann det komma en ny våg innan den första var klar vilket innebar att skrovet slog i något som kändes som en betongvägg. Vi trodde att hela våran ryggrad skulle bli förskjuten och förvriden samtidigt som nacken bröts av. Inte kul men det gick bra i alla fall, även om jag har lite ont i rumpan efter att halvt ha suttit i luften hela vägen.

Strömmen här är igång här mellan sju på kvällen och sju på morgonen så vi lär stiga upp tidigt då fläkten slutar snurra. Våra planer på att dyka ser ut att bli avblåsta då vädret bara blir sämre samtidigt som Pontus inte är helt frisk. Det finns inte så mycket att göra här om inte solen visar sig så vi får se hur länge vi stannar. För övrigt så verkar det här vara en förstorad ö. I alla fall djuren. Vi har redan sett en ödla på 50 cm och fjärilar som kanske är 15 cm över vingarna. Myrorna är även förstorade då alla är över 1 cm.. usch för myror. Som tur är finns dom inte på rummet och jag ska snurra in mig i dubbla varv i vårat myggnät. Även här i Malaysia verkar jag vara en delikatess. Pontus har inte ett enda myggbett medan jag har ett under foten, två på handen, ett i ansiktet och SJU på ena axeln/skuldran. Snyggt! Nu ska vi hitta oss någon middag innan det blir dags för filmtittande. Min lillasyster kan väl få ett litet grattis här också.. 17 år idag blir hon, vårat lilla snöre! Sup inte ihjäl dig.. hellre tårta. Hejråååå :)