Vi bor kvar i samma rum. Samma stad och samma kvarter. Varför är allting så äckligt dyrt? Vill vi bo på någon ö är det antingen skitdyrt eller så är den ett naturreservat vilket innebär att vi inte kan övernatta där. Dagsutflykterna är ju dyrare än flygbiljetterna i Filippinerna. Med huvudena fulla i frågetecken traskar vi runt på samma gator, men det är lite kul ändå :) Igår gick vi runt i några stora köpcenter och dregglade över sådant vi inte kan eller får köpa. På kvällen hade vi laddat inför söndagsmarknaden som alla pratade om. Som vi fattade det så var det en nattmarknad så kring kl 20 bad vi om en beskrivning i receptionen. Såklart var marknaden på morgonen så vi hade missat den.

Idag regnar det så vi har vi suttit i flera timmar och knåpat ihop ett CV och personligt brev till Pontus, det blev jättebra! Ännu mer panik då vi måste börja tänka på jobb igen.. ikväll eller imorgon ska vi leta upp en turistinformation och bestämma nästa destination. Vi har nio dagar kvar på Borneo som vi vill spendera någon annanstans, helst vid en fin strand. Den 21a går som sagt flyget från Kota Kinabalu till Kuala Lumpur. Samma dag går vårat flyg till Surabaya i Indonesien där vi ska ta oss till Bali. Vi längtar dit.

Igårkväll såg vi en Wallander på datorn. Inte en svensk, "The man who smiled" hette den. Det vi inte förstår är varför det blandas svenska och engelska. Alla skådespelare pratar engelska men allting utspelar sig såklart i Ystad och alla har namnen som i de svenska filmerna. I filmen visades ett vykort, på vykortet stod det på svenska "ni kommer alla dö" blablabla och den engelska Kurt läser från vykortet upp på engelska vad det står. Det känns ju helt fel. Ajja, här har ni några blandade bilder! Hörs :)