Igårkväll la vi oss relativt tidigt eftersom vi tänkte ta den tidigaste båten från ön mot fastlandet. Med ovetandet ifall det fanns biljetter till huvudstaden ville vi vara i god tid. Det hade regnat hela natten men lyckligtvis inte då vi vaknade! Vi promenerade till piren och väntade på båten. Precis då vi ska kliva på öppnar sig himlen.. rutinerade som vi är tar ponne fram flightbagen (i hopp om lite mer skydd på väskan), jag sätter i handbagaget med elektronik i våran vattentäta dykväska och båda hinner rycka fram en lättillgänglig jacka. Innan vi for på våran resa fick vi en "resehandduk" av Karin som tar lite plats och som torkar övernaturligt snabbt. Aldrig har den varit så användbar som nu. Skönt att kunna torka av den dyngblöta dynan. Detta visade sig dock vara onödigt då allt regn blåste in i båten och allt blev dyngsurt igen.

Efter ett tag stänger chauffören av båtmotorerna. Alla ser ut som frågetecken men återgår till att gömma sig från regnet då vi börjar köra igen. Efter ytterligare några minuter stängs motorerna av igen. Det visar sig att något är fel och vi blir stillastående.. lyyysande. En båt kör förbi som vi vinkar in. De som hade en buss att passa fick stiga in i den redan överfyllda båten med irriterande och snoffsiga turister som verkade ha någon typ av främligskräck. Med mig och Pontus fanns endast en amerikan och en muslimsk kvinna kvar i den trasiga båten inklusive båtmännen. Kuuul liv, vi trodde vi skulle komma fram nästa vecka då våran fart var ungefär en tredjedels knop. En annan båt vinkas då in och räcker över en dunk med bränsle. Var det helt seriöst soppatorsk vi hade åkt på? Sannerligen.

Vid det här laget brummade vi på i full fart utan regn. Jackorna våra hann torka och vi fick äntligen stiga av. Fortfarande med våra rutiner säger vi inte ett ord till varandra utan tar fram torra byxor/underkläder och byter om på varsin toalett. Vi bokade bussbiljetter till Kuala Lumpur direkt och insåg att vi var tvungen vänta i 12 timmar.. kanske vi skulle ha tagit en sovmorgon istället. Vi åt både frukost och lunch på en restaurang med internet där vi nu även äter middag. Staden vi är i heter Kuala Besut och är en helmysig liten stad, synd att det inte är ett ställe man stannar på. Mellan måltiderna har vi promenerat omkring, Pontus har sovit på en bänk medan jag har lyssnat på musik. Vi har suttit på en annan bänk och kollat på en kille som hopplöst fiskade in middag vid havet. Fiskekillens kompisar tyckte Pontus var så snygg med sitt "orange hair" (hahaha) och ville ta en bild med oss. Han bytte bakgrundsbilden på hans fru och son i mobilen till oss haha.. gud.

Nu är det endast tre timmar kvar tills bussen avgår tio meter härifrån. Förhoppningsvis hamnar vi i Kuala Lumpur och inte i någon stad flera mil bort.. Pontus feber verkar mildare som tur är. Inte speciellt kul att sitta i en iskall buss helt ynklig. Mina myggbett var förresten inga myggbett. Det är något utslag eller något som gör mig helt galen, det kliar nåt så fruktansvärt. Hoppas det går bort med våran salva. När vi var på El Nido lyckades jag även bränna mig rätt rejält i hårbotten vilket resulterade i något som såg ut som sågspån på huvudet då det väl började flagna. Nu då det har gått till sig har jag lyckats bränna mig igen.. kanske man skulle skaffa sig en sån där skitful solhatt med noll passform. Hejdå från febertoppen och prickekorven.