Det är tur att vi har datorn med oss för annars vet vi inte vilken dag det är.. igår frågade jag Pontus "alltså.. är det måndag eller torsdag idag, jag har verkligen ingen aning?!" och han svarade "det är lördag alla dagar" vilket inte hjälpte mig så mycket. Jag var tvungen gå in på datorn då vi kom hem och insåg att det var fredag med tanke på alla idol-uppdateringar på facebook. Det är nästan lite obehagligt det där att inte ha en blekaste aning om vilken dag det är.. fast Pontus har ju lite rätt i det han säger då vi kan glassa hur mycket vi vill. Varenda dag.

Imorse vaknade jag med världens dunderförkylning. Kände mig lite krasslig igårkväll men imorse vaknade jag med mitt klassiska "godmorgon anna, du är nu för förkyld!! grattis!!" genom att näsan verkade vara brandtätad och munnen totalt igentorkad. Jag kunde inte somna om efter 07 så efter att Pontus hade vaknat for vi iväg på moppen och åt frukost. Dagens plan var att kolla in något av alla vattenfall som finns här på Koh Chang. Vi körde och hittade ett som inte låg så långt bort. Väl framme så var vattenfallet 1 meter högt och typ 1 mil bort från där man stod. Inte direkt så jättemaffigt som vi hade föreställt oss.

Vi åkte vidare och fann några vattenfall till men dom verkade vara lika små som den förra, om man kollade på bilderna vid entrén. Vi åkte vidare en gång till, såg massa skyltar men hittade inget vattenfall? Vi åkte in på alla möjliga vägar och den enda som kunde leda till ett vattenfall var en "stig" som var totalt igenvuxen. Där vägrade jag gå utan långbyxor (vem vet vad det finns för livsfarliga varelser på dom där växterna). Efter ett tag gav vi upp och for till stranden istället, Pontus fyndade ett par shorts av en strandförsäljare och jag tjurade över min rygg som nu är ett enda fnöske.

När vi kom hem konstaterade vi att våran lilla vattenfallstur hade blivit 12 mil. Inte så konstigt att jag hade skitont i rumpan. Dom skrattade åt Pontus igår då han tankade moppen full och han fattade ingenting. Idag fattade han bättre. På 12 mil hade moppen tagit drygt 2 liter men vi får se till att brumma upp det mesta imorgon som är sista dagen! Efter stranden snabbduschade vi, lämnade in tvätt och for till en viewpoint där jag ville fota solnedgången. Såklart var det inte lika häftigt som när vi anlände med tuktuken. Solen var verkligen knallröd, den såg ut som ett eldklot. Hatar såna gånger, man ser nåt skithäftigt men har inte möjlighet att föreviga det på kort.

Middag åt vi på ännu en rastarestaurang, varför hamnar vi alltid på såna? Alla i personalen är lagomt groggy med världens flin och slitet hår ned till midjan. Dom är jättetrevliga och maten är oftast godare än vanligt. Och dessutom billigare. Idag tog vi grillad vitlökskyckling med ris, skitgott var det. Jag har aldrig sett mig själv äta sådär fort, jag och Pontus var nästan klara samtidigt vilket aldrig har hänt. Efter middagen handlade vi några alkoholhaltiga drycker för att fira helgen! Jag fick även unna mig lite godis äntligen :D Pontus köpte samma vanliga, alltså saltletts (salta pinnar).

Imorgon får vi se vad vi gör, mest troligt tar vi det lugnt på stranden och köper biljetter till nästa paradis! Ha det gött!

Godkväll! Här är klockan snart 23 och vi ligger i våran suuuupermjuka säng. Imorse steg vi upp innan 08 för att gå till nästa bungalowby där vi spanat ut en svinfin en. Han sa igår att vi skulle komma tillbaka vid 09 och kolla om någon hade checkat ut och det hade det! Dom skulle bara städa först så vi passade på att äta frukost.

Alltså skojar ni.. den här bungalowen som vi har (om man nu kan kalla den för bungalow) invigdes för 5 dagar sen, plasten sitter fortfarande kvar på alla möbler. Det känns urlyxigt och sängen ska jag inte ens försöka beskriva hur skön den är. Egentligen så tror jag den är som en helt vanlig standardsäng i Sverige, det är säkert för att vi har sovit på enbart järnfjädrar känns det som. Sängen vi sov i förra natten var värst hittills. Madrasserna är så tunna så man kan inte ens ligga på sidan, eller man kan ligga så men då måste man passa in sig mellan fjädrarna.

Nåväl, vi är helnöjda. Vi har hyrt en moppe för 3 dagar fram, Pontus är helnöjd över den. Den här hade bara gått 800 mil vilket inte är så mycket här (alla andra är minst på det dubbla). Hjälmarna är ju dock de fulaste i hela Thailand. Verkligen skitfula är dom, jättestora och runda. Jag hade turen att få en där det stod Yamaha i pannan på (fast vi kör en Honda).

Efter att vi installerat oss i vårat minilyxhotell så for vi till en strand som låg en bit bort. Stranden är nästan mjukare än den i Hua Hin. Som riktigt mjöl, jättemysigt! Nästan lite för mysigt för jag är alltid FULL i sand då vi kommer hem. Överallt. Efter stranden åt vi middag på ännu en till rastarestaurang. Dom är ganska mysiga, det hänger massa olika tavlor och konstiga grejer på väggarna och personalen är oftast trevliga på rastarestauranger. Om det beror på gräset vet jag inte. Det fanns en liten hundvalp där som var skitsöt, den ville följa med mig på toaletten. Vi har även hunnit med att spela biljard två omgångar. Jag vill inte berätta hur det gick..

Imorgon hade vi tänkt kika på ett vattenfall som ska ligga här i närheten så det ska bli spännande! Lite tråkigt inlägg men vi är skittrötta och har inte så mycket inlevelse kvar. Som ni ser så har vi internet på rummet så det blir nog ett inlägg imorgon också! :) Fridens på er!

Jajjamen, här har vi hunnit med att byta ställe! Jag var så himla less på Hua Hin alltså. Nu är vi i Koh Chang som är en ö ännu mer norrut rätt nära Kambodja. Igårkväll när vi skulle boka biljetter hade stället stängt så vi blev rekommenderade att gå dit en halvtimme innan en buss skulle gå, tydligen brukar det alltid finnas lediga platser. Den tidigaste skulle gå 06 vilket vi tänkte satsa på. 05.00 stod vi med ryggsäckarna på och skulle checka ut. Eftersom det tar en halvtimme att gå dit där bussen går så var vi tvungen gå ganska direkt. Vi hade förvarnat receptionen kvällen innan att vi skulle checka ut 05 så vi gick ner och var beredda att bara lämna nyckeln och gå. Men så blev det ju naturligtvis inte..

På golvet i restaurangen sover en thai ett myggtält, troligtvis den som skulle hjälpa oss att checka ut. Hade det inte varit för att man lämnade 100 bath i pant för hotellnyckeln så hade vi gått direkt. Hon vaknade såklart inte så jag fick börja putta i henne. Nähä, det vaknade hon inte heller av. Då började vi vråla istället och hon bara vände på sig. Aldrig har en asiat haft så smala ögon. Till slut gick Pontus till plåtdörrarna som var neddragna och ryckte upp den så det blev ett väldigt liv. Då vaknade hon! Vi förklarade läget, NÅGOT irriterade och stressade då vi var 10 minuter sena. Vad gör hon då? JO, hon går till toaletten och kissar?! Dessutom väldigt högljutt, strålen direkt i vattnet. När hon kommer ut har jag redan grabbat tag i en miniräknare och slagit in 100 och visar detta i hennes ansikte tillsammans med nyckeln. Jag antar att hon såg vad jag menade, även fast det såg ut som att hon sov ståendes. Hon gick upp några trappor och kom ner med våra pengar så vi kunde gå iväg. Ä N T L I G E N. Vilken bra start på morgonen.

Väl framme där bussen skulle gå, tror ni bussen går 06 som hon sa kvällen innan? NÄ, första bussen går inte förrän 08. Hon måste ha sett hur less vi var för på något sätt löste det sig. Vi fick åka med en minibuss som skulle till en annan stad där vi kunde byta till en annan minibuss vidare till Pattaya. Det går inga direktbussar till Koh Chang så vi var tvungna åka till någon annan större stad före.

Efter ungefär 3 timmar kollar vi ut genom fönstret och ser att det är 7 körfiler i varje körriktning och smockfullt med skyskrapor överallt. Hmm, är det här Pattaya tänker vi. Som vanligt finns det inte en enda skylt i Thailand förutom dom som är fyllda med deras konstiga krumelurer till bokstäver. Vi stiger av vid en busstation och efter att ha frågat ungefär 43 personer vars vi är fick vi äntligen svaret. Vi var i Bangkok. I BANGKOK, när hände detta?! Vi fattade ingenting men vi var glada över att ha fått se huvudstaden litegrann. Och nej, vi såg ingenting av någon översvämning. Inte ens en vattenpöl.

Sedan fick vi åka 2 minibussar till, en färja och en tuktuk fylld med 16 personer (+ deras väskor på taket) innan vi var framme. Pontus och tre andra fick hänga på utsidan på tuktuken för att vi inte rymdes. I backarna (som hittills är de brantaste vi sett) fick han växla ner till ettan och det var precis att den orkade ta sig upp. Gud vad den skrek.. Pontus stod beredd för att putta. Nu sitter vi i alla fall här på en restaurang och väntar på lasagne. Lasse, du hade trivts här, dom spelar en massa jazz! Vi ska sova i en bungalow inatt innan vi ska till en annan bungalowby imorgon. När vi kom hit hittade vi skitfina och billiga bungalows men precis då dom ska visa rummet så har någon annan bokat den.. naturligtvis den allra sista också. Så imorgon ska vi banne mig ha en!

Inga bilder idag, men imorgon kommer det säkert. Med detta vill jag avsluta med en fråga till allmänheten. Vad är det med thailändare och att pumpgasa när dom kör bil?! Sitter man inte helspänd i kroppen kliver man av med nackskador. Det är ingen idé att köpa något med kolsyra för det skulle explodera direkt. Någon som vet får gärna höra av sig.

Godnatt!

Idag var vi duktiga och steg upp tidigt då väckarklockan ringde innan 8! Rätt förvånad över att vi lyckades då vi har vaknat flera gånger inatt. Var jag inte hungrig så var det våran granne som spydde eller våran andra granne som lyckades få napp hos en av alla ladyboys. Taxichauffören som skjutsade oss till hotellet mitt i natten muttrade framför ratten "ladyboys aah mhm ladyboys.. not good", och det kryllar faktiskt av dom. Det är lite småläskigt, Pontus tycker det är lite äckligt också haha.. även om han pekar och flinar åt dom som om dom vore någon unik art.

Våran tanke imorse var att först äta frukost och sedan leta nytt boende. Vi hade läst att man kunde bo i bungalows i nationalparken som ligger ett par mil utanför Hua Hin så vi siktade på det. Speciellt då vi såg bilder på fina stränder och den som ligger nära här bara är smutsig. Det är så konstigt, sanden är verkligen som mjöl. Så finkornig den bara kan bli och jätteljus, men allt annat är så fult? Vilket mysterium.

Vi åt mat på donken (vi passade på att äta så god mat vi kunde då bådas magar varit lite oroliga. Speciellt Pontus efter magsjukan..) och letade sen efter olika turistinformationer för att jämföra priser. Där är det verkligen perfekt att Pontus är med, jag hade nöjt mig med antingen första priset jag fick eller det andra. Han ska MINST gå till fem olika och sedan vara stenhård med prutningen (även om priserna inte är förhandlingsbara). Efter någon timme fick vi ihop en bra deal med en taxisnubbe som skulle köra oss till nationalparken och hjälpa oss att hitta ett bra boende.

Med väskorna i bagaget, trängandes med hans baslåda, for vi iväg. Det var både kul och jobbigt att han var social. Han kunde verkligen inte sluta prata, han pratade lika mycket som han pumpade på gaspedalen vilket var lika ofta som hans puls. Khao Sam Roi Yod heter nationalparken och det är Thailands första marina nationalpark. Själva namnet betyder ungefär "300 kullar" och det förstod vi när vi kom fram. Det är berg och dalar överallt men ändå med rätt stora mellanrum. Väl framme skulle vi till någon snubbe som skulle förklara alla sevärdheter. Naturligtvis kunde han 3 ord engelska och det var "you speak thai?". Efter en kvarts kollande på jättetråkiga tavlor föreslog han ett boende för 1500 bath vilket är alldeles för mycket. Även om det var ONLY för oss ;) våran gräns ligger som sagt kring 500 så det var inte ens tänkbart.

Vi gick tillbaka till bilen och nappade direkt på chaufförens förslag. Han kunde köra oss runt och ge oss en privat sightseeing för 100 svenska kronor extra (inklusive skjuts tillbaka till Hua Hin). Efter 5 minuter i bilen får vi se våran första grej. Apor. Exakt samma apjävel som sprang efter våran moppe på Koh Lanta.. men nu kände vi oss mer skyddade och jag lyckades ta någon bild. Nästa stopp var en viewpoint där vi skulle promenera 700 m upp för ett berg för att se på utsikten. Lät lite tråkigt tyckte vi så vi for vidare till nästa stopp vilket var en grotta som hette Sai Cave. Den var bara 280 m så det var ju mycket enklare. Trodde vi. Lutningen kändes som 90 grader och på det ca 50 äckelgrader. Ännu ett plus var att han sa att flipflops inte var något problem att använda.

200 meter tog ungefär 20 minuter men jag påstår fortfarande, och kommer alltid göra det, att det tog minst en timme.. fy bubblan vilken jobbig väg. Jag var så arg och jag svettades som en gris. Pontus hade mycket högre tempo än mig så jag la min energi på att skrika istället för att gå. Vi kom fram i alla fall och det var väldigt häftigt, och becksvart. Vi fick lysa upp med våra mobillampor. En kines var redan där uppe med sina tre barn. Den yngsta var kanske 3 år och jag förstår inte hur man kan, och lyckas, ta en unge dit upp. Livsfarligt. Väl nere igen köpte vi en vatten och jag var rödare än en brandbil i ansiktet. Benen var också helt slut, först efter att ha tagit oss upp och sedan bromsat hela vägen ner.

Vi körde iväg, han frågade om vi ville se en till grotta och vi sa tveksamt ja. Väl framme pekar han och säger att denna når man efter 1,4 km men vägen såg rätt plan ut. Jag tänkte direkt "ALDRIG I HELA MITT LIV!!" men gav ändå med mig efter chauffören visade sina valpögon och Pontus köpte en extra vatten (för chaufförens pengar). Vi gick, gick, gick, träffade en tant som blev sur för att vi inte köpte hennes vandringspinnar, gick, gick osv.. den här var inte ett dugg plan. Den var nästan värre än den första och jag var så less. Över två timmar tog det, enkel väg! För 1,4 km, fattar ni?! Vi klarade oss upp där också och den här grottan var lite häftigare. Som vi fattade det så hade kungen varit där och det fanns ett litet tempel längst in. Det är synd bara att det inte fastnar på bild hur högt och brant allt är.. väl nere igen hos chauffören så blev han impad av oss. För han hade det tagit 4 timmar då han gjorde den där färden. Han skyllde på sin ålder (som kanske var 35).

Mina ben efter det där.. alltså gud, dom var så skakiga och klena. Jag klarade knappt av att stå på tå. Pontus ben tog också mycket stryk, båda har klagat hela kvällen. Nu bor vi på ett hotell för 500 bath/natten och det är med ac, internet och varmvatten! LYX :D Vi är faktiskt riktigt nöjda över våran dag, även om jag trodde att jag aldrig skulle ta mig hem. Priset kunde vi inte ha fått bättre. En turistinformation sa att det kostade 1500 bath enkelväg dit och att dom bara släpper av en. Vi betalade denna man 1500 bath för tur och retur + sightseeing och hans historialektioner på knagglig engelska i bilen. Vi var väl borta ungefär 4 timmar då bilresan var 13 mil.

Oj, nu blev det långt här. Nu ska vi avrunda kvällen med ett avsnitt efterlyst för att imorgon ta det lugnt på den sunkiga stranden! Bilderna blev inte i toppklass men det får ni ursäkta! Vi hörs :)

Nu var det ett tag sen.. sista kvällen på Phi Phi hade vi tänkt avsluta med utgång men vi blev lite för trötta för det. Istället la jag mig nedanför fläkten medan Pontus smorde in mig med en brännskade-salva som han tog hem från SSAB (bra grejer!), sen somnade vi direkt. Dagen efter skulle båten gå 15.30 så vi gick runt litegrann och tog lite bilder för att fördriva tiden.

Båtturen gick utmärkt, lite mindre än 2 timmar. Efter det fick vi sätta oss i minibussen som vi trodde skulle köra oss till Hua Hin men istället skjutsade den oss till en större buss från typ 70-talet.. vi fick jättebra platser längst fram och var nöjda med det. Naturligtvis skulle vi byta buss igen efter en timme så vi var lite lack över att mista våra platser på första parkett. Lite småbittra kliver vi in i nästa buss och en man tvingar in oss i ett rum på nedervåningen. Men skojar ni.. värsta VIP-rummet?! Fyra extra breda skinnstolar och en stor skinnsoffa. Pontus hade redan hunnit lägga sig i soffan innan jag ens förstod att vi skulle få åka där inne. Vi kunde inte ha fått det så mycket lyxigare men istället verkade chauffören ha ställt in ac:n på minusgrader.. fyyy, det här var värre än natten på arlanda. Efter några timmar fick jag nog så jag grävde upp hela ryggsäcken och drog ut kofta, byxor och sockar. Sammanlagt lyckades jag knåpa ihop ca 10 minuters sömn och Pontus minst 5 timmar på resan som tog ungefär 11 timmar.

Resan till Koh Lanta som tog 8 timmar hade ca 10 stopp varav ett rejält matstopp. Den här resan hade ett litet stopp kring midnatt.. det enda man kunde köpa där i matväg var kallt ris med kyckling som för övrigt smakade bajs. Väl framme i Hua Hin så följde vi med en av alla tjatande taxichaufförer för vi ville bara sova. Vid det här laget var vi också ganska hungriga efter att knappt ha ätit på nästan ett helt dygn.. vi tog första hotellet han visade som var liiite dyrare (24 kr över våran gräns) än vad vi hade tänkt men vi orkade inte ens bry oss. Rummet var dock utrustat med ac vilket var lite lyxigt. Vi stängde av den och sov med dubbla täcken efter att ha blivit djupfrysta på bussresan hit.

Ingen av oss kunde sova och min mage höll bokstavligt på att dö. Jag slog på tvn och åt upp ett halvt pringlesrör vi hade med oss sedan dagen innan. Jag kände mig exakt som en fet amerikan som tjuväter på nätterna. På morgonen (efter ca 4 timmars sömn) sprang vi till donken och köpte nuggets båda två. Pontus fick i sig 1,5 nugget och jag 3 stycken. Våra magsäckar var lika stora som ett blåbär?! Vi gick hem till rummet igen och Pontus började få ont i magen. Efter många toabesök med tömning både bak och fram så försökte han lägga sig och vila igen. Jag lyckades tvinga i honom halva vårat reseapotek med resorb, magtabletter och ipren. Han fick feber där mot slutet också.. nu mår han dock mycket bättre och vi sitter på donken igen med mer mat i magen. Vi har även hunnit med en jätteliten promenad ner till stranden där den hamnade under svartbyträsket på listan under fina stränder. Något som vi också lagt märke till är att hundarna som alltid annars är halt har ett mindre ben här. Det är så hemskt.. en hund sprang förbi oss med ena frambenet borta, sedan skulle han kissa och lyfter på ena bakbenet och dunsar rätt ner i backen.. haha stackarn :(

Nu börjar batteriet på datorn svika så här nere har ni några bilder från våran promenad på Phi Phi och någon härifrån! Puss på er! P.S, lasse och marga! vi kan se alla era kommentarer och det är jättekul att ni skriver! :)

Ääääntligen sitter vi på ett internet som fungerar. Än så länge i alla fall. Båtresan hit gick jättebra förutom att vi stank diesel efteråt och att man fick man betala några kronor för någon "nedskräpningsskatt". Vi letade boende i över en timme, det mesta var fullbokat och resten var dyrt. Tillslut hittade vi ett rum för 500 bath vilket var våran maxgräns på boendepris. Det såg fräscht ut åsådär men dusch + toalett fanns inte på rummet. Vi överlever tänkte vi, men sedan insåg vi att duschen var 2 mil bort ungefär.. så vi uppgraderade vårat boende med 100 bath med varmvatten (ååååååh!!! underbart) och toalett på rummet.

Phi Phi är jättemysigt, jag tycker nästan bättre om det här stället än Koh Lanta. Det finns inga bilar och dom enda mopparna som finns är polisens. Det innebär också att det inte finns några tuktuks med chaufförer som vrålar efter en redan på 100 meters avstånd. Gatorna är enbart kullersten och ganska trånga. Det här är verkligen cykelns och kattens stad. Det kryllar av katter och cyklar överallt. Det finns två stränder här ikring, den ena är den där alla båtar lägger till så där brukar man inte hänga. Den andra är som en liten vik med berg på båda sidorna. Den är mysig men vi har väl fått ligga där i max 2 timmar då det börjar regna jämt.. det är även tidvatten så efter lunch kan man säkert gå ut en kilometer och alla båtar ligger på grund.

Nu sitter vi på en restaurang som heter Pirates, dom har internet vilket är anledningen till varför vi är här. Stina och Frida, ni hade älskat det här stället med tanke på att det påminner jättemycket om pirates-filmerna! Ikväll hade vi även tänkt prova på nattlivet ute på stranden. Vi bor grannar med två svenskar från Göteborg som sa att det är många ute där. Känns riktigt skönt också att höra lite svenska, alla är typ snobbiga engelsmän.

Maten här är ungefär i samma prisklass som Phuket, Pontus gör flera klipp, t.ex. kyckling med ris på en loppmarknad för ca 5 svenska kronor. Nyss åt vi kyckling och ris igen till middag, och gissa vad? Den här gången fattade dom vad vi sa, inga konstiga grönsaker och med gurka på sidan om! Något som har blivit en favorit (i alla fall för min del) är alla fruitshakes. Vi såg aldrig några sådana i varken Phuket eller Lanta. Jag har hittills provat banan och ananas, den med banansmak har ledningen än så länge för ananasshaken smakade litegrann som päls. Ananasens fruktkött är ju som lite av den håriga typen så man mixar ner den.

Här är en del av de bilder vi har hunnit ta. Tyvärr har vi bara den fina kameran med oss på restaurangen, på den alla är alla strandbilder eftersom det är den enda vi vågar ta med dit ner pga stöldrisk och sand. Som ni säkert listat ut så har vi inget internet där vi bor så vi kommer inte kunna vara lika flitiga med uppdateringarna! Hejdå :)

Nu sitter vi i dom hära bambuställningarna igen vid våran bungalowbar. Helt okej, lite tropisk musik och vågor som slår in mot stranden! Dom i baren skrattar alltid då jag och Pontus kommer och frågar ifall det ska vara det vanliga, alltså en Leo. Ibland överraskar han dom och tar en cocacola istället!

Idag var våran sova-ut-dag men vi lyckades inte ens sova till 08. Vi steg upp, hyrde en värstingsmoppe; Honda Airblade och tänkte kolla ut någon annan strand även fast det var lika mulet som gårdagen. Eftersom det knappt finns några skyltar, eller dom skyltar som finns ser ut att ha skrivits av en 3-åring, så får man köra på lite magkänsla. Efter några mil insåg vi att vi tog fel väg. Vi såg knappt några turister och det blev bara fler och fler djur på vägarna. Djur nummer 1 fick bli en häst. En vit, jättemager häst som verkade ha sitt eget körfält mitt på vägen. Djur nummer 2 var lösa kossor och getter, hönsen räknar vi inte ens eftersom dom springer runt överallt. Djur nummer 3 var en elak apa. Mitt från ingenstans står grånyllet dära vid vägkanten och kollar. Vi saktade ner lite ifall han skulle få något ryck och hoppa in i hjulet. Då vi precis kommer förbi och nästan står still så öppnar han sin djävulsliknande käft och börjar springa mot oss, "KÖÖÖÖR!" fräste jag med panik. Samma panik som jag fick på Lycksele djurpark då jag var liten och en get började springa mot mig. Pappa har det tyvärr förevigat på film. Den paniken blandat med samma skrik som Alex får i Solsidan, då han försöker schasa iväg Ove "snålove" Sundberg, är en bra beskrivning på hur det lät. Vi klarade oss i alla fall med nöd och näppe från dödsapan.

Efter ytterligare ett par mil så vände vi och tog en annan väg. Nu hittade vi äntligen en strand, det var endast 2 pers där nere. Jag var helbesviken att vi inte hade G12an med oss så våran lilla slit-och-släng-kamera fick stå för bilderna idag. Lunch på det och sedan for vi hemåt igen i regn. Totalt hade vi kört 8 mil och min rumpa var tre gånger plattare än vanligt. När vi kom hem så var klockan knappt lunch så Pontus tog en powernap medan jag försökte komma ut på internet. Det är någon slags skugga över våran hydda så internet fungerar i ca 10 min en av tio gånger. Här nere på stranden fungerar det alltid så det är därför vi har blivit deras stammisar :)

Det blev ju några extra meter med moppen ikväll, vi passade på att handla på Lanta Mart inne i Saladan. Storpack av något billigt shampoo och balsam, en rulle toapapper och rakhyvlar. Kortlek var tyvärr för dyrt, även allt godis jag såg.. vid kassan hade dom färdiga påsar med svenskt lösviktsgodis. Typ melongodisar och sånt.. ååååh, allt för att få en att må dåligt.

Vi har börjat bli lite rastlösa att bara se samma sak hela tiden så i övermorgon bär det vidare. Egentligen ville vi sticka imorgon men våran tvätt, som vi lämnade in idag, är inte klar förrän efter lunch. Mest troligt så ska vi till Phi Phi Island, lite mer turistigt men det är skönt att variera. Vi vill båda ha sett stället och vi ska nog inte stanna så länge där heller. Efter Phi Phi så har vi planer på att besöka Koh Lipe vilket är en liten ö som nästan gränsar till Malaysia. Med liten menar jag att man kan promenera runt hela ön på mindre än 2 timmar. Men det blir nog bra. Blev lite bilder idag, och tyvärr ingen med min bästa vän G12an. Hörs imorgon!

Jajjamen, vi klarade det! Så sjukt skönt, vi är helt slut båda två efter fyra intensiva dagar av dykningar och teoriplugg. Idag var alltså sista dagen vilket innebar två dyk på Koh Haa! Vi hade lite otur med vädret idag, helmulet, lite kyligt (ca 26-27 grader) och regn. Dyken gick hur bra som helst, även om sikten inte var lika bra som igår pga vädret. Under första dyket skulle vi göra bort dom sista övningarna vilket var att hovra ("sväva" i vattnet utan att varken sjunka eller flyta upp), ta av oss cyklopet och tömma det på vatten (hela tiden under ytan) och till sist en sorts nöduppstigning. Vi fick även prova på att dyka efter kompass!

På det första dyket lämnade vi kameran uppe på land pga övningarna, vilket vi såklart skulle få ångra.. vi såg en sköldpadda!! Pontus upptäckte den först, sedan simmade den kanske en halvmeter under mig och assistenten Fanny. Verkligen ashäftigt! Efter det såg vi nemofiskar (clownfiskar) och en ganska stor muräna (en stor fet och jätteful ål). Vi såg även en hel del triggerfish, det var en sån fisk som bet assistent Johan i fenan igår. Vid dyk två så gav vi kameran till våran instruktör så vi kunde fokusera på oss själva istället. Det kändes riktigt surt att vi inte kunde fota sköldpaddan men Marcus tyckte vi kunde skriva till er att googla på sköldpadda för att se hur en sådan ser ut.. hehe kul bara för att han ser minst en i veckan.

Jag fick tyvärr inte se någon haj.. vi var och dök där det fanns haj i området men det var för många dykare i vattnet vilket skrämmer bort dom ganska snabbt. Som mest var vi ner på 19,3 meter (fast vi fick bara säga 18 vilket är gränsen för OW-dykare) och det gick mycket bättre än väntat. Man fattar inte att man är så långt ner! Nu har vi i alla fall våra certifikat! Inte korten, dom kommer hem med posten, men våra loggböcker räknas som ett temporärt bevis. Imorgon hade vi tänkt sova ut till 8.30, vilket lyx.. sedan blir det att hyra en moppe och kolla in någon annan strand om vädret blir lite bättre än idag :) här är några bilder från dyk nummer två;

Jag och assistent Fanny! Sekunden innan nedstigning, vet inte vad vi ser ut att vara för några varelser.. :)


Pontus tur att träna en slags nöduppstigning från 6 meter.


Min tur att bege mig ner mot nöduppstigningsövningen.


Pontus och instruktör Marcus.


Den svart-vita fisken heter Moorish Idol (finns också med i hitta nemo).


Pontus, även kallad Speedy Gonzales för att han alltid har så bråttom!


Lilla/Lille My (mitt smeknamn, undra hur Marcus kom på det..) och Speedy Gonzales. Jag skulle vilja kalla oss Stonefaces, i alla fall på den här bilden haha..


Korall :)






Guiden och Lille My.






Den största där är en Titan Triggerfish, en sådan attackerade assistent Johan igår.




Moorish Idol.


Jag visar tecknet "OK"!

Godkväll! Här är klockan snart 21.30 och Pontus ligger i pizzakoma. Eftersom att Pontus hade namnsdag idag så beslöt vi oss för att fira med mat på Bajen. Bajen är en skandinavisk restaurang med både thai- och svensktalande personal. Jag beställde köttbullar med makaroner och gräddsås (äntligen lite svenskt!!) och Pontus tog en riktig fettopizza med kött och beasås på. Det som var ännu bättre var att dom hade svensk tv så vi såg lite på hockeykväll, så mycket bättre och gårdagens idolavsnitt :)

Idag var också den tredje dagen i våran open water-kurs och det innebar dykning på Koh ha, en ögrupp bestående av 6 olika stora öar. Vi skulle egentligen åka på den stora båten men eftersom att den var fullproppad med barn mellan 2-10 år så fick vi åka i deras speedboat (450 hk) vilket gjorde att vi kom fram mycket snabbare än dom andra hehe! Väl framme så gick vi nästan ner i vattnet direkt. Det är stor skillnad att vara i en pool som är två meter djup och detta hav som aldrig vill vara still.. men det gick bra. Förutom Pontus nedstigning som kunde ha slutat lite värre.. instruktören, Marcus, gick ner först och sedan var det Pontus tur. Vi skulle hålla i en lina och sedan vara på botten. Det Pontus inte såg var att han ställde sig rakt på ett djur. En scorpionfish som ser exakt ut som en sten. Det luriga är att dom ligger blixtstilla och väntar på sitt byte innan dom hugger till. Pontus ställde sig alltså på en sådan utan att märka det så instruktören fick lyfta iväg han haha..

Dykningen var helgrym, exakt som att dyka i ett akvarium. Massa olika fiskar i alla färger och olika rev och grottor. I slutet av vårat första dyk så blev instruktörens assistent attackerad av en annan fisk. Detta missade dock vi så vi såg bara hur Marcus började veva och klappa bort en fisk på typ 30 cm, jag trodde naturligtvis att han försökte skydda oss från den och att den var dödsfarlig. Jag hann fundera ut vad jag skulle skriva till mamma om jag blev biten av den jättegiftiga fisken. Så var ju dock inte fallet, denna fisk hade bitit tag i assistentens simfot och han hade blivit skiträdd och simmat upp mot ytan. Alltså hade vi bara intagit denna fisks revir och gjort olaga intrång :) sedan gjorde vi vårat andra och sista dyk innan vi for hem. Som mest var vi ner på 14 meter! Tydligen så blev jag sjösjuk också.. jag har aldrig haft problem med åksjuka eller nåt men nu började jag må illa, speciellt då dom öppnade lunchlådorna som stank varma grönsaker. Men med ett sjösjukepiller så var det åtgärdat!

Imorgon kommer pickupen i vanlig ordning och hämtar oss 07.30 för våran sista dykdag. Då ska vi få göra några övningar till och gå ner på 18 meters djup innan vi åker till kontoret och förhoppningsvis får våra certifikat.. iiiih! Nu är vi båda heeeelt slut så vi ska nog snart krypa in till kojan. När kursen är slut har vi bestämt att vi ska ha en riktig sova-ut-dag så vi återhämtar oss. Då får vi inte glömma att ladda kameran heller eftersom att vi får ta med den imorgon under våra två sista dyk!

Halloj! Nu var det ett tag sen. Igår hämtade pickupen upp oss 07.30 för teori på Lanta divers kontor i Saladan (som ligger typ 5 min bort med bil). Våran instruktör hette Marcus och var lika gammal som Pontus. Han hade hunnit med mycket för sin ålder.. dykt i 11 år, bott i usa och nu var han en divemaster här på Koh Lanta (det tar ett tag att läsa upp sig till en sådan). Han tyckte det var kul med lite norrlänningar eftersom att han hade gjort lumpen uppe i Boden!

På kontoret fick vi sitta i ett luftkonditionerat klassrum och se massa tråkiga skolfilmer från typ 80-talet (fast det var tydligen från -97). Efter det åt vi, och hans assistent Fanny, lunch och for vidare till deras övningspool som låg 10 min bort. Där fick vi lära oss att koppla ihop hela dykutrustningen bestående av en väst, massa slangar och en tub. Väl i vattnet med simfötter och cyklop så körde vi igång direkt med olika övningar. Allt gick bra och dom tyckte vi var duktiga. Det som kändes lite obehagligt i början var att ta av sig cyklopet under vattnet.. därefter skulle man andas enbart med munnen genom andrasteget (luftgrejen man har i munnen) och ta på sig masken igen. Då ska man även tömma masken på vatten under ytan genom att blåsa in luft med näsan. Mammorna, ni hade fått vatten i hjärnorna direkt! :)

Efter den dagen avklarad for vi hem, sviiintrötta. Ändå så hyrde vi en moppe så vi kunde åka tillbaka till Saladan för middag och lite minishopping. Vrålåket var en Yamaha, tyvärr ej en nytro turbo men vi kunde ju låtsas. Körningen gick bra på vänster sida eftersom att vi bara åkte efter en stor gata. Väl hemma i hyddan somnade vi efter 21, helt slut båda två..

Idag hämtade pickupen oss samma tid och körde oss till kontoret. Där stannade vi dock inte för vi skulle börja med poolövningarna först. Vi fick testa på hur det kändes att få slut på luft vilket var lite obehagligt.. Marcus vred av kranen på tuben och då man kände att det inte kom någon luft nåmer så skulle jag signalera min dykkamrat (Pontus) att min luft var slut och därmed låna hans alternativa luftkälla (man har alltid två var om en skulle gå sönder). Allt gick bra i alla fall och sist av allt fick vi skriva slutprov. Båda blev godkända så nu är själva teorin klar. Imorgon och övermorgon ska vi ut och dyka i havet! KUL JUL! Båda dagarna skulle innehålla två dyk vardera. Imorgon ska vi ner till 12 meter och i övermorgon till 18.. iiih pirrigt långt ner!

Just ja, igårnatt.. klockan 23.28.. då hände det. Vi vaknar av världens j*vla dån. En smäll som gjorde att det dunkade till i hela kroppen, åh det går knappt att beskriva. Det hade regnat och blixtrat lite precis innan vi la oss. Nu, klockan 23.28, kom åskan för alla dom tidigare blixtrarna under loppet av 2 sekunder. Det var ingen vanlig åska, det lät så hårt och så rått att vi blev rädda båda två. Jag kollade direkt på Pontus och då hade han redan händerna runt huvudet för han trodde det föll ett gigantiskt träd genom taket på våran bungalow. Jag, som var jättekissnödig, gick motvilligt till toaletten (som har taket halvt öppet) och satt där vettskrämd. Jag som annars älskar åska satt där och höll för öronen allt jag hade så fort jag hörde lite muller. Fruktansvärt vad rädd jag var, Pontus tyckte också det var obehagligt. Hela jag var helt skakig. Pontus öppnade dörren för att kolla så våran Yamahamoppe stod kvar och det gjorde den. Fruktansvärt vilket högt och obehagligt brak. Ni kommer ändå aldrig förstå hur det kändes men nu har jag försökt beskriva det i alla fall. Det gick inte så fort att somna igen.. jag trodde åskan skulle ta mig. FY. Det hördes på dånet att åskan var jättearg och elak.

Nu sitter vi här på stranden och är beredda att fly ifall det börjar mullra. Här nere har ni några bilder, har dock varit lite slö med kameran på sistone. Hörs snart!

Nu är vi äntligen framme och installerade i Koh Lanta! Våran bussfärd var inte rolig. 07.15 plockade bussen upp oss, efter ca 1 timme blev vi avsläppta igen för att vänta på en annan buss. Det skulle ta 10 min men tog 30 min istället. Inte hela världen direkt, men utan frukost i magen i typ 800 grader så blir det rätt jobbigt. Vi tänkte vara lite smarta imorse och handla frukost på ett supermarket precis bredvid hotellet som vi trodde öppnade 07. Vilket det inte gjorde. När den nya bussen väl kom så fanns det två lediga platser kvar, naturligtvis inte bredvid varandra. Det är dom dära mobbade sätena som inte sitter ihop med dom andra. Så där satt vi, jag bredvid en asiatisk tjej (som vi senare såg att det var en kille) och Pontus nedramlandes från sätet då han somnade i början.

8 timmar och två färjor senare var vi äntligen framme. Vi behövde bara kliva ut ur bussen så hann thaiarna paxa vem som skulle få vem. Vi fick en som var bra på engelska och han ville gärna bära min ryggsäck (guuud vad skönt, äntligen). Vi hade ju dock flyttat över det mesta till Pontus väska eftersom att han inte är lika klen som jag, så han bära den tyngsta väskan i onödan! Vi satte oss på en packmoped med två "säten", kokheta plankor klädda i svart skinn. Vi bad om ett billigt boende så han skulle fixa något på Klong Dao Beach. Då han visar oss boendet så ser vi små hyddor, alltså bungalows. Helmysigt tänkte vi, innan vi fick gå in och kolla. Plaststolarna utanför var fulla i olja och annat brunt (misstänker att det kan ha varit avföring av något slag) och insidan luktade ingrott piss. "Det är ju billigt!" var våran tanke, så vi tog två nätter. Vi lämnade sakerna och gick ner för att kolla in stranden. Alltså åh, det är sådan skillnad på det här stället och alla ställen vi var på i Phuket. Inte alls mycket folk, inga tiggare, inga hundar med bruten underläpp och framför allt; INGA försäljare som försöker pracka på en jättefula objekt såsom strandklänningar eller sandborstar att ha till solstolen.

Efter några minuter hade vi lust för en promenad men bara efter ett par mater ser vi en skylt där det står "Lanta diver". "Det här kan ju inte vara möjligt?!" tänkte vi. Hemma i Sverige har vi läst på deras hemsida om dykcertifikat och att man kan ha svenska instruktörer. Vad är oddsen att vi råkar bosätta oss 100 meter från just den dykfirman? Vi gick dit och bokade tid, på fredag ska vi påbörja våran Open Water-kurs som tar fyra dagar. Tidigare ikväll hämtade en pickup upp oss och vi fick naturligtvis sitta på flaket och hålla i oss som två dårar. Han släppte av oss på deras kontor i stan där vi fick testa ut våtdräkter osv och fylla i massa papper (mamma och patrik+lisbeth, ringer dom efter fredag och pratar engelska så har det hänt oss nåt, typ att vi har drunknat).

Nu sitter vi här, 15 meter från stranden, i en bambuställning ovanför sanden och dricker öl och sprite. Det här är verkligen världens mysigaste ställe, som på film. Trodde inte att det fanns såna här ställen på riktigt! Dock så kom vi fram till att våran bungalow var lite väl äcklig när vi hade pratat med killen på Lanta diver då han visade ett par andra bredvid kontoret. Om man kan kalla det för kontor om det ligger mitt på stranden.. vi sket i den första i alla fall och tog en annan närmare stranden som var mycket fräschare. Det finns inget varmvatten men vi överlever.

Bilderna visar inte i närheten av hur mysigt det är, men ni kan ju drömma er bort ;) strax ska vi lägga oss i våran bungalow och försöka somna, imorgon blir det stranden och en tripp till stan! Godnatt på er.

Här är klockan kring midnatt och vi är klara för att lägga oss. Imorse bestämde vi oss för att promenera till Kata Beach som ligger alldeles i närheten av Karon. Vilken promenad alltså.. det tog väl ungefär en halvtimme men med solen ståendes i zenit och med ögonen full i sömn så är det en rätt jobbig start på morgonen. Stranden vi kom till var faktiskt mycket mysigare än den vi legat på dagen innan. Lite mindre men med finare sand, fler båtar och större vågor till Pontus. Vi passade på att testa undervattenshuset idag, det var ena långa sekunder då vi stoppade ner våran Canon G12 i saltvattnet.. tror jag höll andan hela tiden. Men det gick hur bra som helst! Den är lite klumpig då den blir så stor men det är helt klart värt det.

Till lunch gick Pontus till en av alla moppeaffärer och köpte en skål med mat. Nej, inte en affär med mopedtillbehör, en affär som körs runt på en moped. Det såg faktiskt aptitligt ut för att komma från den äckliga tanten som satt bakom ingredienserna utan tänder. Vi satte oss på stranden igen och Pontus tog sin första tugga. Efter ca 0.3 millisekunder slängde han sig efter vattenflaskan och tömde allt som fanns kvar. "MEN VAD GÖR DU?!" utbrast jag eftersom att vattnet då tog helt slut. "SVIN.. *kippar efter andan*.. STARKT!! SMAKA!". Jag tog en jätteliten tugga UTAN sås och efter ca 0,1 millisekunder kastade jag mig efter vattenflaskan. Det var som att dom hade mixat ner 503 röda chilifrukter och maskerat dom till ris och kött. Fy vilken stark mat. Pontus åt upp hela skålen med tårar i ögonen medan jag fokuserade på att hitta tillbaka till min normala andningsrytm igen.

Promenaden tillbaka gick hur lätt som helst! Eller så inte.. jag stannade vid ett supermarket och köpte mig en påse rostade och saltade cashewnötter som skulle få mig att tänka på annat. Det enda jag tänkte på var att påsen innehöll 10 nötter och var dyrare än Pontus skål med mat..

Väl på hotellet duschade vi och gjorde oss klara fööör, gissa vad? Promenad till Kata, wohoo! Igen :D gud vad roligt. Den här gången gick det mycket lättare då det var mörkt. Våran tanke var att hitta en restaurang och äta något gott för min andravinst (förlust..) i western farms maskeradtävling. Vi gick runt på lite gator och tillslut stannade vi. Inte en enda turist, massa verkstäder, fullt i thaiboenden och liknande. Det fanns knappt restauranger vilket gjorde att vi insåg att vi hade gått till något industriområde. Efter två timmars irrande tog vi första restaurangen vi såg och beställde varsin vesuvio. Vi var så glupska att vi glömde ta kort på pizzorna. Ikväll insåg jag även att var jag jättesugen på korv med stuvade makaroner. Åh så gott, med massa ketchup och ett stort glas med kall mjölk. Vi har inte ens varit här en vecka och det är redan såhär. Men tro inte att jag längtar hem!

Vi hann i alla fall med att boka två minibuss-biljetter till Koh Lanta. Imorgon hämtar den oss 07.15 så vi har våra väskor packade och klara med 5 alarm inställda på mobilerna. Resan tar maximalt 7 timmar men det ska bli så skönt att byta plats. Eftersom att vi har tänkt leta ett litet billigare boende så kommer det nog inte vara lika lätt att ha tillgång till internet. Så då vet ni om det inte kommer upp någon uppdatering på länge!

Hälsningar A o P! Eller PA's, lite fiffigare ;)

Morgonen idag började med en rejäl försovning.. vi tänkte hinna upp tidigt för att lägga oss på stranden men vaknade flera timmar senare än då klockan skulle ha ringt. Det var helmulet idag också men fortfarande svinvarmt. Efter stranden duschade vi och gjorde oss klara för att åka till Patong. Vi bestämde oss för att ta en "taxi" utanför hotellet. En svinfin honda av något slag med en bas som skulle klå alla bilar på åhlénsparkeringen tillsammans. Det måste ha varit en sportigare bilmodell eftersom att komforten kunde efterliknas med Pontus gamla Impreza. Det vill säga ingen komfort alls.

Väl framme så gick vi runt överallt, tillslut visste vi inte vars vi hade varit för att det var så mycket likadant. Vi börjar också bli less på alla som skriker efter en, snart vill man ju bara skrika tillbaka.

Försäljaren - AAAAAH, SWEDEN?!
Jag och Pontus - *kollar dit men kollar snabbt tillbaka och försöker undvika hans bläckfiskarmar som aldrig släpper taget om en om dom väl har fått ett grepp*
Försäljaren - AAAAH TJENA TJENA!! LÄGET! KOMPIS!!
Jag och Pontus - *kollar fortfarande bort*
Försäljaren - AAH AUSTRALIA?! RUSSIA?!
Efter 2 meter - MASSAAAAHH!!! MASSAAAAAHH!! (thailändskornas ord för massage..)

Undra om jag också ser svensk ut eller om det bara är för att jag går bredvid kalles kaviar. Tysken på planet hit gissade att vi var från London dock. Hittade i alla fall lite fint, några fotlänkar/armband och ett linne. Finns sååå mycket fina grejer överallt som jag vill ha, synd att det inte riktigt passar in i våran stil som vi har hemma. Vi avslutade våran kväll med en banana pancake var. Här får ni några bilder att suga på!

Godkväll! En liten uppdatering dårå. Väntan på flygplatsen i Berlin tog typ hundra år.. när vi väl fick gå till passkontrollen så höll inte Pontus på att få komma in. Jag gick först och tänkte precis gå vidare genom nästa kontroll då jag märker att han inte är bakom mig. Så jag går tillbaka och ser hur han försöker diskutera med en tysk tullpolis som var ägare av en riktig pringles-mustasch. Jag frågar vad det är frågan om, det enda han upprepar är "DI-CARD". Jag ba "men fort, han menar nog ID-kort, ta fram ditt körkort!", han tog fram det för andra gången men han bara suckade tillbaka. Vi stod där som två frågetecken och lastade upp allt vi hade. Då visade personen bakom oss sitt "di-card" som såg ut som våra kopierade och inplastade pass. Alltså en bit inplastat papper med ett foto på sig själv. Han viftade bort oss med handen i alla fall så vi kunde gå vidare. Precis när vi gick sa han "you are gonna get problems". Det var nog den enda engelska meningen han kunde. Åh vad jag känner att jag inte tycker om tyskar. USCH.

Väl på flyget så somnade vi båda två. HÖRDE NI? jag också!! Jag sov typ en timme men gick det lite dåligare. Kollade lite filmer åsådär medan Pontus tog små tupplurer på en kvart innan dom kom med matvagnarna. Maten var faktiskt helt okej, kyckling med pulvermos och grönsaker på sidan om. Baileys till efterrätt och en ostmacka plus yoghurt till frukost. Efter det kom personalen med några långa pappersgrejer och delade ut till vissa av resenärerna, inklusive oss (det vi misstänkte var di-cardet). De såg ut som boardingkorten ungefär. Vi frågade vad det var för nåt men dom sa att alla fyller i dom där och att vi också skulle göra det. Så det var bara att fylla i dom där äckliga korten och se glad ut. Väl framme i den thailändska passkontrollen så ville dom bara se våra visum och sket i korten. Åååååh. Kul liv ens. Den enda tysken jag tycker om är gubben som satt bredvid mig på planet. Han bjöd mig på två bitar toblerone. Pontus fick en bit.

Vi tog sen en minibuss, åkte till Karon Beach och bokade en natt på "SP Inn" som kostade 90 kr per natt och person. Lite väl lyxigt men det var ju första natten. Vi hann sova lite, kolla in staden, köpa två par flipflops, testa banana pancakes och klippa håret. Nu bor vi på ett hotell som heter The little mermaid som kostar 70 kr istället och då ingår både internet och ac. Här blir vi tre dagar innan vi letar något ännu billigare! Ikväll har vi ätit ute och kollat in Thailands regnkaos.. jag skojar inte, det var som om någon hällde vattenhinkar på en. Som tur var fanns det en snäll thai i ståndet vi var som lånade ut sitt paraply (med katten gustaf på). Och jag fick äntligen uppleva riktig åska! Imorgon måste vi dock lämna tillbaka gustafparaplyet. Pontus tyckte han hade en bra idé, att vi behåller det och säljer det till någon annan som ser ut att behöva det i regnkaoset. Trodde att jag skulle slippa alla dessa konstiga affärsidéer men tydligen inte haha.. :)

Oj, nu blev det långt hära! Har inte hunnit fota så mycket men det kommer bli mer :) adjöken.